Bredband utan innehåll? Ja tack!

10 februari 2006

Fundera på vad man har som folk skulle kunna efterfråga? Eller förutsätta en produkt och sen försöka få folk att köpa den? Ett företag som ser sig som ”innehållsindustri” har bestämt sig för den andra av dessa affärsstrategier, alltså att vara öppen för förändringar i marknadsföring och distributionskanaler men krampaktigt hålla fast vid en viss produkt.
Medan de företag som sysslar med exempelvis livemusik, dagstidningar och datorspel har förstått att leverera tjänster, betecknar ”innehållsindustrin” ett litet antal stora företag som koncentrerat sina investeringar i projektet att sälja musik- och filminspelningar som varor.

En representant för de senare är Lars Håkansson, vd för Warner Bros Entertainment Nordic. Om en knapp månad tänker han, på en konferens anordnad av Dataföreningen, demonstrera hur denna fixa idé leder till att hans ”innehållsindustri” drivs till att försöka klampa in och domdera hos de mer lyckade tjänstelevererande kollegorna i ISP-branschen, i jakt på vinster att suga åt sig. Trollformeln lyder Content is King.

– Påståendet är mer sant än kanske någonsin tidigare. Vad ska bredbandsoperatörerna göra om de bara kan erbjuda bredband, utan innehåll? Vi ser i framtiden en starkare koppling mellan infrastrukturen och det innehåll den förmedlar. Operatörerna behöver samverka med dem som gör bredband meningsfullt, annars riskerar de att skära av grenen de sitter på.
Är det inte så man häpnar? Så bredbandet är ”utan innehåll” tills vi får Warner-servrar att köpa filmfiler från? Så internetleverantörerna lider av kundbrist eftersom det finns för lite ”innehåll” på nätet?
Nä, man undrar vad Lars Håkansson vill uppnå. Tror han verkligen att ISP-företagen skulle köpa hans lägesbeskrivning? Vet han inte att de vet att deras kunder efterfrågar snabbare uppkopplingar för att de vill kunna köra webcam, fildela musik, blogga, lyssna på P2, spela onlinespel, ladda upp sina foton och göra tusen andra saker? Internetleverantörernas kunder vill ha en tjänst att använda enligt personliga preferenser, inte ”en starkare koppling mellan infrastrukturen och det innehåll den förmedlar” – vilket för övrigt låter som en förskönande beteckning på ett nät präglat av spärrar, filter och assymetriska uppkopplingar.

Internetleverantörerna kan strikt talat inte drivas in i ”innehållsindustrins” famn (eller kanske svalg) annat än med ett visst mått av våld. Exempelvis signaler från statsmaktens sida om att de i framtiden kan riskera att hållas ansvariga för vad kunderna använder deras kommunikationstjänst till. Sådana signaler skulle betyda ”alliera era företag med företag i innehållsindustrin – eller löp risken att straffas ut”. Detta är precis den strategi som Antipiratbyrån satsar på. Och det är ju populärt för tillfället att inskränka operatörers rätt att leverera en simpel kommunikationstjänst, även om just inte Antipiratbyråns önskelagstiftning verkar vara på gång.
Senaste uttalandena från Hillevi Larsson (s) i Lagutskottet lugnar knappast: hon menar att samma villkor måste gälla för producenter av immateriella såväl som av materiella produkter, ”annars blir det orättvist mellan filmtillverkare och kylskåpstillverkare”. Med den inställningen borde det inte vara så svårt att bli omkullsnackad av Warner och Antipiratbyrån till att stifta lagar som tvingar internetleverantörernas affärsmodeller att ändras så att mer pengar skvalpar ner i ”innehållsindustrins” fickor.
Målsättningen om ”teknikneutralitet” utmynnar i en perverterad idé om att staten ska jämna ut konkurrensen mellan varor och tjänster.

Nåväl – den som vill höra Lars Håkanssons baklängesprata och Henrik Pontén evangelisera kan kolla in konferensprogrammet. Där ryms även nån säkerhetstyp snackar om ”att anställda har otillåtet material på företagets datorer – hur agera?”. Roger Wallis kritiserar upphovsrättsindustrins försök att hindra utbytet av filer, och lutar själv åt att förespråka ett flatrate-system. Jonas Birgersson förespråkar allt utom att vara ”defensiv” och tycker om innovation och konkurrens, men verkar som vanligt låta bli att ge upphovsrättsindustrin de konkreta besked om ”innehålssskydd” som de begär. Alltihopa för bara 4950 SEK exkl. moms, som hittat!

Uppdatering: Inte ens ett helt dygn hann förflyta, innan Copyriot nåddes av uppgifter om att danska domstolar hädanefter kan tvinga internetleverantörer att stänga av kunder om kunderna sprider upphovsrättsskyddat material…

2 Responses to “Bredband utan innehåll? Ja tack!”

  1. Mishiza Says:

    Ja tyvärr, nu är det så att vi är olagliga pirater. Vad är då våra ISP’s rädda för? Att det finns för lite att göra? Nej egentligen inte. Men vad som från utsidan som en sund idé är verkligen korkat. Hade man varit en normal surfare skulle man insett att sådant inte nödvändigt bra för affärerna. Detta påminner mig när de började kräva att man skulle regga sig på en sida för att använda vissa Torrenter. I teori är det samma sak, men det blir alldeles för kontrollerat och det förminskar den annars breda innehållet på Internet. Vad vi iställer måste göra är att få folk medvetna om att det inte alls behövs en poliskmakt som kollar alla på nätet, ifs, det har ju nät-pedofilerna redan förstört för resten av oss som inte skadar någon.

  2. Sizzi Says:

    En annan sida av saken är att det finns olika *slags* copyright på t ex musikstycket, boken eller den tecknade serien. ”Verk-upphovsrätten” i trängre mening är inte samma sak som t ex ljudcopyrighten (för musik) – den ena skyddar verket som intellektuellt arbete (melodin, noterna) det andra den konkreta gestalten (låten, inspelningen, skivan). Att verkupphovsrätten (författarrätten i trängre mening) släpps fri innebär inte utan vidare att det blir fritt fram att sprida en viss låt eller inspelning gratis, eller at ge ut den under sitt eget namn, däremot att det finns en viss frihet att använda melodin, den fiktiva personen, seriefiguren, citatet för nya ändamål. Om man t ex gwer ut en remastrad utgåva av en skiva eller släpper en LP på CD så förnyas automatiskt ljudcopyrighten (och rätten till stimpengar, royalty etc), medan verkupphovsrätten följer litet andra regler.


Lämna en kommentar