Där ser man

26 februari 2005

Så här skriver Patrick i bloggen Är isen hal? Sanda!:

Efter att Copyriot skrivit om den skeva rapporteringen i Lilla Aktuellt om den stundande uppstramningen av lagstiftningen gällande nedladdning av upphovsrättsskyddat material, så kontaktade jag redaktionen med synpunkter på deras väldigt snäva definition av filer.

Jag kan med glädje rapportera att de tog till sig av mina synpunkter (och jag antar att andra mejlat in förutom jag) och har korrigerat sin artikel och de ska enligt uppgift från webbredaktören ta upp det i nästa program där de ska förtydliga sin rapportering så att den speglar verkligheten.

Såväl Pirazine som Karl Jonsson har också följt upp inlägget.

Annonser

Det har alltså skett husrannsakningar hos ett antal svenska fildelare som misstänks för att dela ut film, närmare bestämt en av tre nya svenska storfilmer. Historien berättas sakligast av Stockholms Fria och IDG.

Hans Strindlund, chef för norrortspolisens utredningsrotel, bekräftar att polisen gjorde tillslag mot fildelare under förra veckan. Polisen kommer att göra fler ”hembesök” i norrort under den närmaste tiden. (…) Enligt Hans Strindlund är det ett tiotal anmälningar från Antipiratbyrån som ligger bakom tillslagen. (…) Det är polisens förundersökningsledare som har tagit beslut om husrannsakan i de aktuella fallen, inte en åklagare, enligt Strindlund.
Bloggen Globaljuggler hör till dem som tycker att det hela luktar skumt: ”Kan jag maila in en logg-fil, påstå att filen kommer från min grannes IP-nummer och därefter se på när polisen knackar på och bär ut hans datorutrustning?” skriver Globaljuggler och frågar sig om beslutet om husrannsakan fattats enkom baserat på uppgifter från Antipiratbyrån.
Har man delegerat ut förundersökningsjobbet till en privat intresseorganisation har vi fulländat den korporativa staten och rättssäkerheten kan vi säga adjö till.
Det som Globaljuggler tar upp är den första begravna hunden: Att uppgifter som lämnas in av branchorganisationen Antipiratbyrån – som inte är någon myndighet, utan har samma juridiska status som vilken hemsnickrad förening som helst – blir grundlag för husrannsakningar.

Den andra begravna hunden är att polisen på egen hand fattade beslut om husrannsakan. JO klargör rättsläget:

Förordnande om husrannsakan meddelas enligt huvudregeln av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten (28 kap. 4 § första stycket RB). Vid fara i dröjsmål får en polisman företa husrannsakan utan sådant förordnande (28 kap. 5 § RB)
Hur det i fall som dessa skulle kunna föreligga ”fara i dröjsmål”, alltså att bevis måste säkras så snabbt att man inte kan vänta en dag eller två på åklagares beslut, är ett mysterium.
Uppdatering: Nu var ju dock herr Strindlund just förundersökningsledare.

Begraven hund nummer tre gäller den självklara frågan som dock få verkar ha ställt: Till vilken nytta görs husrannsakan?
Det misstänkta brottet mot upphovsrätten är handlingen att sprida en film på DC. Innehavet av upphovsrättsskyddat material är något annat. Tvärtom vad många verkar tro, är det inte och kommer inte heller bli olagligt att inneha musik– eller video-filer på sin dator utan att samtidigt i sin ägo ha motsvarande CD-skiva eller DVD.
Vad letar de då efter? För att döma någon för upphovsrättsbrott ska det kunna bevisas att personen spridit eller tillgängliggjort materialet. Att beslagta en dator ger säkrar knappast några bevis för det. Loggfiler? Tja, jag har iallafall aldrig fått för mig att kryssa i nån ruta om att logga filöverföringar i DC och har svårt att tro att särskilt många andra loggar sin fildelning.
På ansvariga polisen Hans Strindlund låter det dock som om innehavet av den upphovsrättsskyddade filen var brottet saken gällde: ”Om utredaren finner att bevisningen inte håller läggs utredningen ner. Det kan till exempel bero på att filerna i fråga tagits bort från datorn.

Alla dessa saker pekar i riktning mot att husrannsakan inte primärt genomförts för att säkra bevis, utan som en slags bestraffningshandling, ett sätt att försöka sätta skräck i fildelare. I så fall är det allvarligt.

Polischefen som fattade beslutet, Hans Strindlund, verkar ha lång erfarenhet av att polisiär moralpanik och hårdaretagism. 1986 var han en frontfigur i lobbyingen för införandet av den nu avskaffade bastuklubbslagen, berättar QX.se. Helt självpåtaget drev Hans Strindlund en polisiär hetskampanj mot bögställen i Stockholm. I Aftonbladet krävde han att ”Regeringen måste stoppa de ohämmade sexorgierna”, och i en debattartikel beskrev kriminalinspektören ”de bisexuella männen” som en ”dold och osynlig” fara. Inte det minsta förvånande om en sån typ nu, nästan tjugo år senare, åter låter husrannsakningar användas som ett instrument för en politisk kampanj av moralistiskt slag.

Henrik Tomténs fånerier om att hundratals fildelare skulle ha drabbats av panik, omvänt sig och ringt till Antipiratbyrån ”för att bikta sig” – vilka återgavs helt okritiskt på förstasidan av Metro – kan vi lämna därhän. Kvasikristna omvändelsedrömmerier utan någon verklighetsförankring.

Lilla Aktuellt, SVT:s nyhetsprogram för barn, hade på torsdagen ett inslag om piratkopiering. Speakerrösten förkunnar:

den första juli kommer en ny lag som helt förbjuder nedladdning av filmer och musik från internet
Bisarrt är ordet. Skulle det exempelvis bli förbjudet att ladda ner det aktuella programinslaget från SVT:s hemsida, där det finns upplagt? På sidan lyckas Lilla Aktuellt skriva ännu mer felaktigt:
från och med den första juli så kommer en ny lag som förbjuder all nedladdning av filer från internet.
Att förbud mot ”all nedladdning av filer” skulle förbjuda användande av webbläsare för att läsa en webbsida (det vill säga ladda ned en HTML-fil), det förstår väl de flesta. Men uppenbarligen inte Lilla Aktuellt-redaktionen och den programledare som även pratar om att ”ladda hem grejer från webben”, när han syftar på P2P-nätverk, inte på www.

I ett tidigare inlägg har Copyriot skrivit om

en vag uppfattning om att webbläsarens fönster är just ett ”fönster” varigenom man ser något som befinner sig någon helt annanstans, något som någon annan har kontroll över. Det är detta okunniga umgänge med datorer som upphovsrättsindustrin helst vill ska omfatta så många som möjligt. Mental Rights Management.
Antipiraternas välkända strategi att skrämma och indoktrinera barn får tyvärr draghjälp av Lilla Aktuellt (som kritiserats förr).

Klipskare är de intervjuade barnen i mellanstadieåldern som konstaterar att enda sättet att stoppa piratkopieringen vore att ”ta bort alla datorer”, samt att det kanske ”inte skulle vara sååå lyckat” att ”sätta hälften av Sveriges befolkning i fängelse”.
Antipiratbyråns Henrik Pontén uttalar i inslaget att ”nedladdning blir ju vanligare och vanligare”. Har antipiraterna alltså slutat ljuga ihop påståenden om att antalet fildelare skulle minska?

Tack Peter Lindberg för tipset!

Intervjuad i Internetworld

22 februari 2005

Papperstidningen Internetworld har kommit med ett nummer innehållande en hel del kring upphovsrätt och piratkopiering, bland annat en sida om The Pirate Bay och läsarkommentarer. De skriver om Creative Commons och tar även upp vissa problematiska aspekter i en artikel, där undertecknad figurerar i bild och text.
I intervjun säger jag saker som tagits upp tidigare på Copyriot: om hur skiljelinjen mellan kommersiella och icke-kommersiella verksamheter blir allt mer irrelevant, om mindre fria villkor för sampling, om att goda internettraditioner är bättre än licensfundamentalism. Internetworld berättar att STIM ”arbetar med ett eget alternativ till CC”.
Uppdatering: Musikerförbundet, inte STIM, avsågs tydligen.

Delar av numret ligger scannade här.

Senvinterelektronika

17 februari 2005

Som sagt, musik är och förblir gratis, oavsett obegripliga lagar.

Prisnominering

17 februari 2005

Copyriot finns bland de nominerade till Internetworlds bästa-bloggen-pris, 50 alternativ att rösta bland.
17/2: Oj, nu har omröstningen visst nollställts och startat på nytt (med IP-spärr) så rösta igen.

Godhatesfags.com hackad IGEN

17 februari 2005

av AUH, såklart.
Senast var för en dryg månad sen.
Skärmdump här.