”Politisk musik” blir nästan alltid sååå korkad

28 maj 2004

Läser en intervju i tidningen Flamman där det skånska bandet Svenska Akademiensnackar politik. Gud vad korkade saker som slinker ur den intervjuade medlemmen, vilken kallar sig för både socialist, anarkist och religiös.
Tema för nya skivan är ”kärlek”. ”Kärleken är ett mäktigt vapen. Samtidigt är den en svaghet, vilket egentligen är dess största styrka … att inte hävda sig själv, att vägra sträva efter ära och stolthet … Kärlek och revolt är människans två grundläggande egenskaper. Viljan till kärlek, längtan efter förening och en tillvaron [sic!] bortom särskiljdhet och egenheter … i slutändan ska alla bli ett.

Popmusikens klassiska standarsvar, love is the answer (MegaHAL skulle kunna ha sagt något liknande efter att ha matats med en massa intervjuer ur nån random musiktidning.) En som också gjort en temaskiva om kärlek men som tänkt några steg längre är Terre Thaemlitz, som i skivomslaget till Lovebomb). skriver att ”ett nyckelelement i kärlek är rättfärdigandet av våld”. Vidare: Ur ett historiematerialistiskt perspektiv tjänar den ideologiska konstruktionen av kärlek syftet att underbygga en uppdelningen mellan det offentliga och det privata. Även fascism, religiös fundamentalism, våld av familjen kan ha kärlek som drivkraft, och ingen kan på trovärdigt sätt hävda att rasistens kärlek till den egna folkgruppen har några egenskaper som gör den mindre ”sann” än den ”goda kärleken”. (Hur som helst får ingen missa Thaemlitz makalösa ljudkomposition Between Empathy And Sympathy Is Time från ovan nämnda album.)

…genom att ordinera ‘kärlek till nästan’ ordinerar den asketiske prästen i grunden en retning av den starkaste, mest livsbejakande driften, om än i mycket försiktig dosering” (Friedrich Nietzsche, Till moralens genealogi.

Hur som helst – hur kommer det sig att ju mer artister försöker göra musik ”politisk” genom dess content (”progressiva” eller ”samhällskritiska” texter), desto unknare blir ofta det budskap som egentligen kommuniceras? Men visst, det är soft av Svenska Akademien att släppa sina låtar fria som MP3. Ett tydligt budskap i sig som hade stått bra på egna ben, utan vidare ordbajserier.

2 Responses to “”Politisk musik” blir nästan alltid sååå korkad”

  1. Anonymous Says:

    så du tror inte att kärlek existerar öht eller vad var det du ville säga?

    oavsett vilket, sa producerar bättre musik & påverkar fler människor i positiv riktning än du nägonsin kan drömma om att själv göra – fetloser som du är!

  2. Anonymous Says:

    …och ingen kan på trovärdigt sätt hävda att rasistens kärlek till den egna folkgruppen har några egenskaper som gör den mindre ”sann” än den ”goda kärleken”.

    Det handlar om kärlek som acceptans, samvaro och gemenskap till alla, inte bara sina egna. (vilket är ett motsägande i sig eftersom alla bör betraktas som ”våra egna”) :)

    istället för att fälla, kan vi bära varann


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: