Spoof-food

30 juni 2005

Härom dagen skrev DN om ett svenskt företag vars affärsidé är att smutsa ner fildelningsnätverk med skräpfiler, på beställning av musik- och filmindustrin.

Om stöld är stöld, varför inte bekämpa snattare med samma metod? Yellow Fox har skickat ett briljant brev till branchen med några förslag…

1. SIKTA:
Vi börjar med filmjölkshyllan (detta för att angripa fildelningen även fonetiskt). När en snattare kommer hem med sin nysnattade filmjölk så är chansen stor att den istället för filmjölk innehåller avfall av något slag.
Missa inte heller Yellow Fox’ extremt tydliga summering av Upphovsrättsdebatten 1993-2005

Pyramidpatent

29 juni 2005


En färsk Dilbert-serie sätter fingret på den allmänna patenthysterin.

Läs också Richard Stallmans pedagogiskt slagkraftiga om än föga banbrytande attack mot EU:s mjukvarupatentdirektiv, Patent absurdity, publicerad i Guardian för en dryg vecka sen.

Igår presenterade Morten Andreas Meyer, boss på Norges moderniseringsdepartement (ett namn som för tankarna till Gosplan), landets storslagna IT-plan eNorge 2009 – det digitale spranget. Planen går i korthet ut på att norska staten ska ha flyttat ut på internet inom fyra år.

Regjeringen ønsker et samfunn der alle kan delta. Alle skal, om de selv ønsker det, kunne være fullverdige digitale borgere. Har du ikke datakunnskap skal du få. Og har du ikke datamaskin skal du i nærmiljø få gratis til gang til dette. Ingen skal holdes utenfor,

sa Meyer på en presskonferens. Gratis datamaskin åt alla är något som ska lagstiftas om redan om två år – innebär det även gratis internet åt alla? I övrigt är planen mycket ambitiös och gör gällande att ”alla relevanta offentliga tjänster” ska finnas på internet senast 2009. Det norska kulturarvet ska digitaliseras och vara online samma år:

løpet av 2007 skal det foreligge en strategi som legger til rette for ordninger som gir tilgang til kulturarven, blant annet film, litteratur, museums- og arkivsamlinger, faglitterære kunnskapskilder og nasjonale arkiver for lyd og bilde. Strategien skal utformes på grunnlag av opphavsrettslige avtaler og personvernregler.
løpet av 2009 skal det være etablert ordninger som sikrer netttilgang til kulturarven og kunnskaps- og opplevelseskilder for utdanningsinstitusjoner og innbyggere generelt.

Hur de upphovsrättsliga avtalen kommer att se ut ska bli spännande att se, kanske någon norrman kan fylla i? En annan viktig del av programmet är att hela det offentliga Norge ska migrera till öppna standarder och öppen källkod: ”I løpet av 2009 skal alle nye IT- og informasjonssystemer i offentlig sektor bruke åpne standarder.”

Allt detta ingår i planen på att den Norska staten ska förvandlas till communityt Norge.no. Varje medborgare ska redan i år få ett eget krypin, här är en bild på moderniseringsministerns teaser-krypin. Varje medborgare ska tilldelas ett universellt användarkonto för alla offentliga tjänster, som tydligen ska samköras på något sätt. Från sitt krypin ska man kunna fixa:

  • Navn og adresse i folkeregisteret
  • Søknad om skattekort
  • Flyttemelding
  • Navn og kontaktinformasjon for ”min fastlege”
  • Bytte av fastlege
  • Bestille helsetrygdkort
  • Bestille serviceberegning for alderspensjon
  • Mine kjøretøy inkl dato for siste periodiske kontroll og frist for neste kontroll
  • Oversikt over samlet gjeld, siste innbetaling, neste terminbeløp samt status for søknad om stipend og lån i Lånekassen
  • Søke om fastrente eller betalingsutsettelse hos Lånekassen
  • Statusinformasjon for brukere og MinSide hos Aetat
  • Reservasjon mot direkte reklame

Funktionerna ska byggas ut och för att samordna alla byråkratierna har ett Koordineringsorgan (vars namn för tankarna till Gosnab) inrättats under moderniseringsdepartementet. Organet ska bland annat skaffa ett elektroniskt id och en elektronisk signatur åt varenda norrman, med vilket hon/han måste sköta alla sina kontakter med staten.

”Den sista sovjetstaten” kommer alltså snart i sin internetversion med öppna standarder och gratis kulturarv på både norska och samiska. Digital people management utan digital rights management. Huruvida ett Folk går att upprätthålla på internet ska bli spännande att se, min gissning är nej. Abstraktionen Folk utgår nämligen ifrån det biologiska antagandet (med ursprung hos Aristoteles) om att intelligens sitter i individer, medan internet mer liknar nyare biologiska teorier om svärmintelligens, där intelligensen uppstår mellan individerna i t.ex. en bisvärm eller ett myller av myror.

Hursomhelst ska det bli spännande att se vilka effekter det norska initiativet skapar. Vi hoppas att den svenska staten säger kopimi, tar sitt snack om public service på allvar och även den digitaliserar och offentliggör allt sitt ”content” på internet. Och vem vet hur en migration till Linux inom något EU-lands administration skulle påverka den pågående processen kring införande av mjukvarupatent.

Uppdatering 29/6: Xazax spinner vidare på inlägget, citerar Deleuze och ifrågasätter hurtiga kommentarer från ”glada internetister”.

Last.fm och mixtapes

26 juni 2005

Copyriot skrev nyligen om Audioscrobbler, fildelningens överlägsna alternativ till skivbolagens trötta singellistor, för folk som tycker om att tycka om musik och vill utbyta detta intresse med varandra.
Audioscrobbler är sammankringlade med Last.fm, ett nätradio-community som genererar skräddarsydda musikströmmar utifrån ens egen eller någon annans eller en grupps lyssningsprofil. Som en hel del som testat Last.fm har kunnat märka, fungerar det inte alltid strålande, utan sändningarna kunde när som helst brytas. Servrarna är ansträngda.
Men genom att donera en rätt symbolisk summa pengar till driften får man status som priviligierad medlem, och plötsligt funkar allt som en dans, och man får tillgång till en helt personlig kanal. Extremt praktiskt för den som exempelvis vill kunna lyssna på sin musik på andra platser än hemmet, utan att behöva lägga den på lagringsmedia att bära runt på. En bit ner i högerspalten, under listan med musik som spelas just nu, går det nu att klicka på knappen ”personal radio” och helt gratis lyssna på en mix av musik som Copyriot gillar!
Last.fm är faktiskt lagligt, även om det nog är osannolikt att svenska STIM skulle ge en licens som var möjlig att betala. Men det verkar faktiskt brittiska musikmonopolet MCPS/PRS har gjort, så Last.fm har rättigheter att streama musik av de allra flesta artister som Audioscrobbler-användarna lyssnar på.

Inte helt orelaterat skriver Martin Gelin i SvD om kulturen kring mixtapes. Texten berör ämnen som Copyriot diskuterat en hel del tidigare. Några citat:

– Det är numera normen för våra artister att släppa en mixtape i samma veva som de släpper en riktig skiva, säger Pheo Brown, chef för street promotion på skivbolaget Island Def Jam i New York. (…)
Mixtape är samlingsnamnet för en form av semilegala cd-skivor som framför allt är populära på hiphopscenen. (…)
En mixtape består ofta av en hejdlös röra av olika artister, producenter och samplingar. En artist kan exempelvis rappa på ett beat från en annan rappares låt, eller göra en parodi på en aktuell hitsingel – en teknik som 50 Cent förfinade på sina tidiga mixtaper.
De här skivorna saknar således all form av upphovsrätt. De är olagliga, kort sagt. Men även om enstaka skivbutiker i New York rapporterat att de fått sina mixtapeutbud beslagtagna, tar skivbolagen själva inga initiativ för att stoppa mixtapeförsäljningen.
– Alla i branschen vet hur ovärderliga de är i marknadsföringen, det vore självmord att stoppa mixtapeförsäljningen, säger Pheo Brown. (…)
Pengarna för mixtapeförsäljningen går ofta direkt ner i rapparnas egna fickor. (…) På en mixtape kan en rappare fortfarande, för en stund, helt strunta i musikbranschens konventioner. Många rappare gör således betydligt mer intressanta mixtaper än ”riktiga” skivor.
Kolla också in Blentwell.com som försöker kombinera mixtape-idén med länksystemet från del.icio.us. Eller Tinymixtapes.com, ett community för konceptbaserad mixtape-on-demand-produktion.

Under rubriken ”Det finns ingen gratis brunch” ondgör sig i en midsommarkrönika DN:s ledarredaktör Niklas Ekdal över den generation som SvD för någon dag sedan i en rätt märklig text utnämnde till ”gratisgenerationen”. Han angriper främst organisationen Planka.nu, vars mål är en skattefinansierad kollektivtrafik, men i samma veva även Piratbyrån som han ser som en digital motsvarighet.
Visst kan man diskutera paralleller mellan kopiering och transporter, mellan DRM-spärrar och tunnelbanespärrar. Men samtidigt bör vi klargöra en fundamental artskillnad mellan de bägge sammanslutningarna. Planka.nu har en politisk målsättning som de inte motiverar med att de är extraordinärt förtjusta i kollektivtrafik utan i (fördelnings)politiska ambitioner, även om de också integrerar frågan om biljettkontrollernas enormt centrala roll i hetsjakten på personer utan uppehållstillstånd att utvisa. Piratbyrån däremot älskar kopiering, multiplicering och kulturspridning. Det, och faktiskt inga rättighets-argument, är någonstans utgångspunkten. Vidare handlar inte Piratbyråns verksamhet om att lobba för att en lista med politiska åtgärder ska genomföras – det vi vill ha finns redan på internet. Vi vill gynna dess utveckling och avvärja diverse neurotiska sabotageförsök, men vart den fria kopieringen leder på sikt kan ingen förutspå i detalj. Man planerar inte en rolig fest genom att i förväg skriva manus för vad folk ska säga till varandra!
Det finns inga gratisluncher, lyder Niklas Ekdals välbekanta visa. Den grundar sig i en vidskeplig tanke om att bra saker automatiskt kostar pengar, ju mer desto dyrare, med en logik som naturligtvis blir rent absurd när man börjar spekulera i att immateriella processer skulle ha någon slags naturlig och ofrånkomlig prislapp. Copyriot dissade det tänket förra året i inlägget ”Fria nyttigheter är fel av princip”.

Nu handlar dock dessa talande missuppfattningar kring Piratbyrån inte så mycket om upphovsrätt, utan dels om att SvD-journalisten verkligen ansträngt sig för att vinkla det hela till att handla om motstånd mot ”onda kapitalister”, och dels om parollen ”Välfärden börjar vid 100 mbit”.
Visst kan välfärd skapas genom att skattepengar betalar saker, men också genom teknisk utveckling och självständiga initiativ från hackers och andra entusiaster, eller såklart genom att det privata näringslivet ges de politiska förutsättningarna för att få fler att kunna ta del av olika nyttigheter. Detta har tidigare retts ut i ett tillägg som skrev till inlägget ”Parkmingel och piratpolitik”. Piratbyråns jan_bokl förklarar samma sak pedagogiskt i ett brev till Niklas Ekdal:

piratbyrån är för bredbandsuppkopplingar, det stämmer. men hur dessa ska spridas är en konkret fråga med många olika lösningar. välfärd behöver inte bekostas av staten, i sydkorea har man t.ex. skaffat bland världens snabbaste och bästa uppkopplingar genom en avreglering av marknaden och privata aktörer. i sverige har staten investerat massvis i ett grymt backbone och vi har en blandning av privata aktörer och det gamla sovjetmonopolet skanova. vi ser hemskt gärna en nyanserad och pragmatisk debatt kring hur vi kan befordra internet utifrån de konkreta förutsättningarna, inte att man ylar åt abstraktioner.
Brevet finns upplagt som kommentar till ett annat brev från performancebloggen Yellow Fox, som bland annat skriver, angående det förvirrade pratet om antikapitalism som kopieringens essens:
Lite realtidshistoria: de smarta, glada och lätta kapitalister som affirmerat internet har redan etablerat sig och har en gynnsam framtid att se fram emot, till skillnad från de dåliga, avundsjuka och missunsamma kapitalister som vaknade för sent och som försökte kannibalisera på internet istället för att utveckla det när tillfälle gavs. (…)
Slaget vanns i all tysthet redan i början av 90-talet. [Vad än de närsynta olyckskorparna säger!] Efterspektaklet som du och övrig media ägnar er åt är inget annat än en dåligt underbyggd rekonstruktion i ultrarapid av händelserna som ledde fram till afk-medias död (er egen). Era ”debatter”, ”idéer”, ”krönikor” och allt vad ni nu pumpar ut kring fildelning och pirater är, ur internets perspektiv, era egna begravningstal.
Med jan_bokl:s ord:
ett vanligt misstag i den här debatten är att vilja diskutera abstrakta idéer innan man har lärt sig hur datorer och digital kultur egentligen fungerar. om du vill kan vi skicka dig ett gratisex av boken Copy Me som vi släpper i juli.
Japp, mycket riktigt så ger Piratbyrån om några veckor ut en bok, en pocketantologi som faktiskt är den första bok inriktad på piratkopiering och upphovsrättskritik som kommer på svenska. Texterna är i de allra flesta fall redan publicerade på Piratbyråns artikelavdelning, men några är nyöversatta eller nyskrivna eller har stått att läsa på Copyriot.
Boken Copy Me kommer att släppas med en releasefest och säljas billigt (kring 50 kronor) både i bokhandlar och på internet.

Tito

21 juni 2005

Josip Broz, mer känd som Tito, röner idag en speciell slags popularitet i före detta Jugoslavien. Denna ska nog inte missförstås som ett nostalgiskt tillbakalängtande utan snarare som ett distansierat och lätt ironiskt sätt att ta ställning mot de försök att skapa etniskt rena nationalstater som blev så blodiga under 1990-talet.

Hur det än ligger till, så har diktatorns namn börjat dyka upp i en massa sammanhang. I Kroatien säljs såväl Tito-vatten som Tito-vin och i Bosnien utfärdas tydligen någon slags ”pass” (möjligtvis av NSK?) med hans ansikte.

Naturligtvis har det hela lett till en strid om intellektuell äganderätt. På Nettime rapporterar Ivo Skoric att Titos barnbarn anser sig äga sin avlidna släktning och därför vill patentera och varumärkesskydda honom. Något liknande har förresten redan hänt med DDR:s statsemblem.

Förhoppningsvis sänker inte juridiken Titoville, en rolig inofficiell hemsida för den gamle diktatorn, dokumenterande allt från fotoalbum till en massa hyllningssånger.


Silvia verkar, till skillnad från kungen, småimpad av den gamle partisanledaren.

(s): Don’t copy me!

17 juni 2005

Trodde du att nyckeln till framgång, även på politikens område, stavades kopimi? Att uppmuntra andra att ta till sig och kopiera det man gillar, helt enkelt.
Nå, det statsbärande partiet verkar vara inne på en helt annan strategi (eller snarare, en helt annan definition av politisk framgång): Ingen annan får tycka som vi. Vi har monopol på våra idéer.
Hur ska man annars tolka att partisekreterare Marita Ulvskog, enligt Norrköpings Tidningar, ondgör sig över att moderaterna har blivit en ”piratkopia” av socialdemokraterna?