Vi måste höja momsen på mat och kultur”, hävdar nu LO:s ekonomer i ett utspel (när LO säger ”vi” menar de staten). Och statliga momsutredningen föreslår även de en enhetlig moms på 22 procent. En enorm höjning av kulturmomsen som idag ligger på sex procent. Konsertliv, privatteatrar, bokutgivning och tidningar är förlorarna.

Nu har alla de som använt musikers försörjningsmöjligheter som slagträ i upphovsrättsdebatten – STIM, IFPI och de rasande artisterna – chansen att visa om de menar allvar. Bryr de sig om möjligheterna att tjäna pengar på konserter, turnéer och klubbkvällar – eller är det som vi misstänkte, att det bara handlar om skivbolagens och musikförlagens kontroll över ensamrätter?

Kulturmoms och upphovsrätt är inte skilda fenomen, utan bägge bidrar till att styra vilka slags kulturliv som ska ges ekonomiska möjligheter att frodas. I ett läge då såväl små konsertarrangörer som skivbolagsjättarna har problem, gynnar den rådande politiken de senare på bekostnad av de förra. Medan konserter är en inkomstkälla för en bred massa av musiker, inklusive de som ännu inte etablerat sig på skivmarknaden, fördelas upphovsrättspengar mycket ojämt och slukas till största del av bolagen.
Medieforskaren Bengt Johansson skriver att popmusikens ekonomiska fokus på skivförsäljning i ett lite längre perspektiv kanske framstår som en historisk parentes på några decennier. ”Popartister får i likhet med musiker i andra genrer, såsom jazz, klassiskt och blues, vänja sig vid att man inte tjänar så stora pengar på skivförsäljning”, menar han. Att då försämra de ekonomiska villkoren för liveframträdanden och teatrar, samtidigt som man desperat försöker skärpa upphovsrätten, är sannerligen att ta ställning för vintern och stagnationen i conflictus veris et hiemis

Höjd kulturmoms får en massa andra konstiga effekter. Enligt Statskontoret skulle man behöva kompensera de försämrade villkoren för tidningarna med ökat presstöd, alltså ökat bidragsberoende och ökad statlig kontroll över pressen.
Och eftersom moms till skillnad från inkomstskatter slår hårdare mot folk med mindre pengar, stärks ekonomiska orättvisor. LO förstår detta, och vill kompensera med … höjda barnbidrag! Snacka om bisarr dubbelriktad klåfingrighet från statens sida.
Folkpartiet har däremot, till skillnad från LO och sossarna, fattat vad höjd kulturmoms betyder: ”Det kommer att omöjliggöra för stora grupper människor att ta del av de kulturyttringar och de upplevelser som kan berika livet med mening och djup”, skriver de.

Tidskriften Råd & Rön publicerar en bra och koncis artikel om skärpta upphovsrättslagen. Efter Tobias Andersson (Piratbyrån) och Dennis Lyxzén får Antipiratbyråns Henrik Pontén uttala sig:

– Det krävs ett större ansvar från Internetleverantörernas sida. … Det bästa vore om de helt enkelt filtrerade bort fildelningsfilerna och andra oönskade filer, precis som man gör med porr.
Va? Har någon hört talas om att internetleverantörer skulle filtrera bort ”porr” (hur kategorin skulle definieras får vara en fråga för sig).
Och vilka sorters filter som stoppar piratkopieringen är det som Pontén drömmer om? Att bara filtrera bort de ettor och nollor som ingår i material som saknar tillstånd för kopiering, det låter sig inte göras.
Det tycks alltså som att han vill stoppa fildelningsteknikerna överlag, oavsett vad de används till. Behöver vi påpeka en gång till att internet bygger på fildelning?
Uttalandet av Henrik Pontén är ganska avslöjande, för tidigare har han och andra antipirater ständigt försäkrat att de minsann inte är mot fildelning i sig, utan bara vill bekämpa överträdelser av upphovsrätten.

Hur som helst tänker Antipiratbyrån ge sig på Jonas Birgersson och förutom oklar typ av filter kräva att få tillgång till personuppgifter. Fast vilka då? Birgersson svarar tydligt:

– Endast uppgifter som behövs för fakturering får sparas och ip-adresser till abonnemang hör inte dit.

Imperativ

24 april 2005

Institute for Infinitely Small Things har gett sig ut på upptäcktsfärd i varuvärlden och presenterar The International Database of Corporate Commands.

Think Different Enjoy Life Rethink TV Unleash Your Warrior Spirit Think. Talk. Quit. DRINK. WIN. PLAY. Do More, Feel Better, Live Longer Simplify. Modify. Magnify. Relax. Go Nuts. Accelerate your life. Look sharp! Feel sharp! Be sharp! Wash. Dry. Fold. Give. Grow. Achieve. Thrive. Catch our momentum Surrender to smooth and creamy galaxy Remember: Inhale, exhale. Inhale, exhale get up get active get animated Spread the Word Grab a little ”me” time Celebrate the Moments of Your Life Laugh More. Cry More. Experience More. Collect Them All Don’t Just Entertain them! Delight them! TALK FOR FREE Some Things Aren’t Meant To Be Shared; Get Cleaner Elevate. Expand. Endure. ADD LINES Stay Connected with the Ones you Love Celebrate more, Spend less change the way you look at color Make Peace With Your Body FALL IN LOVE WITH GOING TO WORK KEEP YOUR IDENTITY TO YOURSELF Know what matters. Transform ideas into action Put The Freshness Back Obey Your Thirst Honor the past. Celebrate the present. Promise the future. SHIFT the future! Spread the Fun Be a Great Gift Giver We Report. You Decide. Enjoy uncertainty. Look forward to not looking…
What if we actually DID what the corporate commands told us to do in the LOCATION where they told us to do it? frågar sig institutet.

Relaterade inlägg:

Ordetrasar” är verkligen komiskt.
Hårda dissar har också med rätta drabbat de 114 trötta svenska bensinmacksartisterna. De som, trots att de med några undantag näppeligen fildelas i nämnvärd utsträckning, väljer att ”rasa” mot internet – när de inte lyckas nå samma framgångar som på den tiden då folk faktiskt ville lyssna på dem.

Bortglömda artister rasar ner i avgrunden, lyder rubriken för ett ytterst träffsäkert brev till IFPI (som nog tyvärr inte får något svar).
Yellow Fox™ levererar också ett erbjudande om gratis experthjälp till Sony Music. En global protestkampanj mot fildelningen, vars första steg är att producera ännu sämre musik…

En klassisk sång om just saker som rasar brukar för övrigt sjungas vid ungefär den här tiden på året. Piratbyråns 1 maj-demonstration motiverar valet av datum med en hänvisning till conflictus veris et hiemis, vinterns och sommarens evigt återkommande kamp som är grunden för högtiden Valborg.

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor, [wow, det senaste inom trådlös fildelning?]
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne. [medan vissa säger: ”Stoppa gratisvattnet i källorne – rädda arbetstillfällena inom flaskvattenindustrin!”]

Copyriot kom tvåa (efter Johan Norberg) i Internetworlds omröstning om Sveriges bästa bloggar.
Av de fyra första kommer två från Timbro-sfären och två från Piratbyrån-sfären. Notera också att Pirazine (som jag med ganska stor säkerhet tippar som Sveriges mest lästa blogg) hamnade i bloggtoppen utan att ens varit nominerad från början. Att inte ypperliga Mymarkup, eller Alicio, finns med bland topp-10 förvånar lite. Fast antalet röster är för få för att dra några längre gående slutsatser.

Däremot kanske det är läge att sammanfatta Copyriots historia, nu när antalet besök har passerat 200000 och det är nästan ett helt år sedan det hela rullade igång. Då med bas i Berlin och utan några som helst ambitioner om att ha mer än en handfull läsare.
Nu under våren har antalet unika läsare per dag legat mellan 500 och 1000 en ”normal” dag (RSS/Atom-läsare inte inräknade), och 2000 eller fler de gånger som inlägg blivit länkade från andra håll så som ofta hänt nu under piratstridens vår. Men i efterhand ter sig ofta de lite längre eller mer teoretiska posterna, som knyter ihop trådar på ett sätt som lägger grunden för framtida skriverier, som de viktigaste.
Inga planer finns på att sluta låta textlängderna svälla ut, eller på att hålla sig inom något ämnes ramar. Någon officiell innehållsdeklaration har faktiskt aldrig funnits, och även om frågor kring kopiering har dominerat är Copyriot inte tänkt som en blogg ”om upphovsrätt på internet” (SvD:s formulering om Copyriot idag). Sammanställningen över 2004 års inlägg ger en bra överblick över innehållets bredd hittills.

Bakslag för Fair Play

20 april 2005

Organisationen Fair Play, som Copyriot har granskat tidigare, lanserades med ett alarmistiskt utspel om att datorspel gör barn till våldsamma monster.
De hade hoppats få sin idé bekräftad av Folkhälsoinstitutet, som nu släppt sin rapport där forskningen i ämnet sammanställs. Slutsats: Datorspel är nyttigt för barnen. Ett bakslag för lobbygruppen som till och med lyckats värva projektledare inne på Folkhälsoinstitutet till sin egen skara.

Genomgången ger starkt stöd för att datorspelande ger positiva effekter på spatiala förmågor och på reaktionstid.
Fair Plays andra argument som min rapport handlar om, att datoranvändande mer än en kort stund per dag skulle utgöra ett farligt ”beroende”, tas inte upp. (Påståendet vore ju också svårt att avgöra genom en liknande forskningsgenomgång, då det ju ytterst är en rent etisk fråga vilka ”beroenden” man vill se som oönskade i samhället.)

Artister rasar mot nedladdning!

Oj vad det rasas. Det var det värsta rasandet jag har sett. Kan inte SvD komplettera med bilder på hur artisterna ser ut när de rasar? Kanske en bild på Per Gessle när brödet rycks ur munnen på honom?
Så skriver någon i en kommentar till nyheten om att IFPI har skrivit ett upprop där fildelning likställs med ”stöld” och ”plundring”. Detta har de sedan fått 114 svenska artister att skriva under (hur de 114 kan förvandlas till ”artisterna” i bestämd form får vi fråga SvD:s matematik-avdelning).

Listan över artister känns lite pinsam. Kära ni, det är inte er musik vi vill ladda ned ändå, liksom. Frågade runt lite snabbt bland fildelande vänner, inget hade någonsin vare sig laddat uppåt eller nedåt några av dessas filer. Bevisa att folk verkligen ”stjäl” er musik, sen kan vi börja snacka. Tills dess skrattar vi bara gott.

Antagligen hotas dessa artister verkligen av internet. Men inte för att folk laddar hem deras musik istället för att köpa den, utan för att vi upptäcker bättre musik än deras att lyssna på.

Vi lär få tillfälle att återkomma till detta ämne. Tills dess, kära läsare, kommentera gärna huruvida ni har ”plundrat” de förbittrade artister som satt sitt namn på listan.
Läs och kommentera även tidigare inlägget: Förbud mot nedladdning – hur mycket påverkas musiken?

Igår hölls ännu ett seminarium om upphovsrätten i riksdagshuset. Arrangörer var vänsterpartiet, vars interna strid kring fildelningen härom dagen rullade vidare med ett öppet brev till partiledningen där en rad ledande vänsterpartister förklarar sig djupt besvikna på att partiet tänker säga ja till den skärpta upphovsrättslagen. På seminariet fanns såväl vänsterpartister av bägge fraktioner, andra partister och en hel del företrädare för olika rättighetsorganisationer.

Först försökte Malin Bonthron från Justitiedepartementet att förklara regeringens syn på lagskärpningen. Frågorna från publiken gällde främst förbjudet mot kringgående av tekniska kopieringsspärrar, och svaren var allt annat än tillfredsställande.
Det ska ju vara tillåtet att kringgå spärrarna om det bara är för att kunna ta del av materialet, exempelvis spela upp en DVD under Linux. Men hur ska detta gå till, om mjukvara och andra redskap för kringgåendet är förbjudna att sprida? ”Då måste man väl ha speciella kunskaper”, var allt Malin Bonthron kunde svara. Och innebär detta att de operativsystem (exempelvis många Linux-distributioner) som innehåller inbyggda möjligheter att kringgå spärrar är förbjudna att sprida i Sverige? Ja, otvivelaktigen. Men var drar man gränsen för vad som räknas som hjälpmedel? Det får väl vara en avvägning, blev det lagom lösa svaret.

Diskussionen som därefter vidtog var livlig. Panelen bestod, förutom jag själv och artisten/skivbolagsdirektören Ayesha Quraishi, av representanter för STIM, Copyswede och Antipiratbyrån. Från publiken backades de upp av ett helt gäng från IFPI och även Musikerförbundet (LO). De senares representanter var visserligen hårdnackade antipirater, men kunde till skillnad från de övriga ändå tänka sig en framtid där skivbolagen får lämnas att ruttna medan musikskapare säljer musiken direkt till kunderna.
Musikerförbundets f.d. chefsjurist kunde faktiskt föreställa sig en framtida utveckling där man ger upp försöken att kontrollera varje kopiering och i stället tillämpa tvångslicensiering, vilket såvitt jag förstår måste innebära någon slags ”alternativt kompensationssystem”, kanske en ”kulturflatrate”. Utgångspunkten för honom var i varje fall strikt juridisk, ”ska vi ha en immateriell äganderätt eller inte”. Själv försöker jag bemöta sånt baklängesprat i den nya artikeln Vad vill upphovsrättskritikerna?.

Här är inte läge att ta upp allt som sades i seminariet (som spelades in på kassettband och möjligtvis (om någon rippar) kommer att spridas på internet). Tänkte bara ta upp en punkt, som gäller skyddstiderna och STIM:
Till en början talade STIM:s representant i panelen om vikten av att STIM-anslutna musikskapare ”av kött och blod” får pengar till ”hyra, frukost och kläder”. Inte särskilt svårt att förstå, även om kopplingen till fildelning är lite luddigare (STIM:s intäkter från medieföretag, kassettersättning och staten hotas ju knappast av kulturutbytet.)
Senare ställde ifrågasatte någon i publiken hur i hela friden det kan gynna kulturproducenterna att upphovsrätten fortsätter gälla i 70 år efter deras död. Då gick anmärkningsvärt nog STIM-representanten i svaromål. Han försvarade de långa skyddstiderna med något slags resonemang om att när ett gammalt verk fortfarande väcker intresse så tyder det på någonting, då borde det väl förtjäna upphovsrättsskydd? Klent. Behöver vi påpeka att även Sokrates fortfarande väcker intresse?

Faktum är följande: STIM har stabila intäkter som inte påverkas av ensamrätternas giltighetstid. Deras budget ska (efter avdrag för administration och mer tvivelaktiga verksamheter) delas upp bland rättighetsinnehavarna. Dessa är musikskapare, textförfattare, arvingar och musikförlag.
Vad innebär en skyddstid på 70 år efter upphovsmannens död? Att en större del av ”ersättningskakan” betalas ut till andra än upphovsmannen själv. Vad skulle en skyddstid på, låt oss säga, 0 år efter döden innebära? Enkel matematik: Musikskapare av kött och blod skulle få mer pengar.
Ändå argumenterar STIM för långa skyddstider, och protesterar inte när IFPI vill förlänga tiden ytterligare. Naturligtvis är detta för att de sitter på dubbla stolar: STIM försöker representera alla slags rättighetsinnehavare, kreativa som icke-kreativa. Men när de uttalar sig offentligt gör de det i namn av oss, den stora massan anslutna musiker, som för övrigt helt saknar inflytande i organisationen. Demokratisera skiten eller dra in statsstödet!

Iransk polarisering

15 april 2005

Fyra svenska iranier diskuterar frågan om krig och demokrati i Iran i ett några veckor gammalt nummer av Arbetaren (ej på nätet). Även om alla fyra har politisk hemvist som kan kallas ”vänster”, och alla säger sig vilja se den islamiska diktaturen störtad, intar de extremt olika ståndpunkter när frågan om invasion kommer upp.

Vahid Aban, som ”står i kontakt med ett nätverk av arbetaraktivister i Iran”, är den enda i samtalet som konsekvent står fast vid att man naturligtvis inte kan försvara terrorregimen i Teheran:

USA och Israel har sina egna intressen, legitima eller illegitima, men man ska inte bara fokusera på det utan också se vad den iranska regeringen gör. Den är en fascistisk aktör i världspolitiken. (…)
Jag är trött på de vänsterkonservativa värderingar vi har. Vänstern ska alltid vara antiamerikansk. (…) Om USA attackerar Iran kommer de vänsterkonservativa att på ett eller annat sätt förena sig med de islamiska fascisterna i Iran. Och de är fel. Vi ska aldrig någonsin gå samman med fascisterna – även om USA attackerar.
En av dessa ”vänsterkonservativa” visar sig, förbluffande nog, vara journalisten Sholeh Irani, tidigare utgivare av den sekularistiska och feministiska tidskriften Kvinnor mot fundamentalism. Hon vägrar att se mullornas kärnvapenplaner som ett problem om inte samtidigt andra stater avrustas. Hon (och en till samtalsdeltagare) säger att de kan tänka sig att, i händelse av en hypotetisk USA-ockupation, åka ner och delta i väpnat motstånd. Och hon utropar ”Iran åt iranierna”. (Jaha, och kurderna som gör uppror då?)
Vahid Aban ger svar på tal:
Det är den här biten jag tycker man ska problematisera. Ingen av oss bedriver någon väpnad kamp mot den värsta fascismen – den i Iran. Och så säger ni att vi ska gå och beväpna oss mot USA? (…) Om vi ska förhindra ett krig så måste vi göra någonting själva mot regimen nu, innan någon annan gör jobbet åt oss. (…) Det enda alternativet till ett krig är att vi iranier från olika grupperingar går ihop och bildar en provisorisk regering.
One positive thing about Iran is that there’s more room for political evolution in that country than in most comparable dictatorships”, säger Paul Wolfowitz.
I Stockholm demonstreras det nästa vecka.

Se också det omdiskuterade inlägget om Iran, bloggare och bergsvandrare

Laibach blir bosnier

13 april 2005

Laibach som i drygt 20 år varit verksamma i Ljubljana, fick nyligen sina årliga kulturbidrag från slovenska statsbudgeten kraftigt sänkta. (Kanske för att deras senaste släpp knappast är jättespännande?) Då åtalade de Slovenien, utan framgång. Därefter bestämde de sig för att emigrera och byta nationalitet. Nu är Laibach bosnier, verksamma i Sarajevo efter officiellt välkomnande av Bosniens kulturministerium. Allt enligt Ivo Skoric på Nettime.