Danska Piratgruppen nominerades av Foreningen af Danske Musikkritikere till kategorin ”Årets idé” inför den årliga prisgalan Steppeulven. Musikjournalisternas talesman har förklarat att de menar att Piratgruppen gjort en viktig insats genom att ”väcka en förnuftig debatt om Antipiratgruppens metoder”.

Ställningstagandet bestraffades dock av prisgalans sponsorer: danska fackföreningar. LO drog tillbaka sitt ekonomiska stöd, efter att musikjournalisterna vägrat gå med på deras krav om att stryka Piratgruppen från nomineringslistan. Detsamma gjorde fackförbundet Dansk Musiker Forbund, som även står bakom Antipiratgruppens åtal där bland annat en 15-årig fildelare dömts att betala 100000 kronor i skadestånd. Livlig debatt har utbrutit.
Musikerförbundets företrädare Martin Arnoldsen verkar vara en nyansernas mästare. Intervjuad av köpenhamska gratistidningen Urban, säger han nu:

[att] ge pris till piraterna [är] som att ge pris till Hitler för att tågen går i tid

Nu blev Piratgruppen blev utan pris, men prisgalan som hölls i helgen blev en succé, genomsyrad av tydliga ställningstaganden för piratkopiering av musiker, musikjournalister och andra. Ekonomin räddades genom att Roskildefestivalen gick in och ersatte fackförbunden som sponsor och därmed symboliskt tog ställning för Piratgruppen mot Antipiratgruppen.
Piratgruppen kommenterar de danska fackens antipiratinställning:
Det råder inget tvivel om att ett stort antal av LO:s medlemmar är fildelare. Bland LO-medlemmarna är många lågavlönade, som genom fildelningen får tillgång till kultur och underhållning som de annars inte skulle ha haft råd med. LO:s bojkott är ett uttryck för hur djuprotade myterna om fildelning och digital kopiering är.

Annonser

Den parlamentariska utredningens ordförande, exministern Bengt K Å Johansson (s), tycker att det är ett problem att människor i allt större utsträckning tar del av mer varierade mediekällor:

Det är ett problem eftersom vi behöver en gemensam grund för att vara en nation, säger Bengt K Å Johansson.

Förbluffande ord från den socialdemokratiska ordföranden för Kommittén om radio och TV i allmänhetens tjänst Bengt K Å Johansson, som var civilminister för femton år sen. Menar han alltså att den större mångfald i medieklimatet som den digitala utvecklingen medfört är ett problem om den tunnar ut nationalkänslan, och att uppgiften för public service därför ska vara att mejsla fram en nationellt specifik värdegrund? Herregud.

Se också tidigare inlägg om nationalhögern och nationalvänstern.

Att det fria utbytet av musik inte kommer att stoppas av den kommande upphovsrättslagen är lätt att konstatera. Det har nämligen inte skett någon annanstans. I Tyskland var för någon månad sedan var fjärde person aktiva fildelare, vilket innebar att antalet fördubblats till 20 miljoner under samma år som IFPI började stämma privatpersoner. De 1,5 miljoner svenskar som laddar ned lär knappast bli färre av att en ny lag träder i kraft – en lag som polisen själv säger att man såklart inte tänker lägga några resurser på.
Att då ”gratismusiken på internet” snart skulle ”vara historia”, vilket faktiskt hävdats i den skrämselpropaganda som vissa tidningar spridit, är förstås rena fantasierna. Inte ens de mest fanatiska antipirater odlar någon dröm om att kunna ”vinna” war on piracy. Visst, vi kommer att få se åtal mot några få syndabockar – gissningsvis folk som delar ut senaste mastodontfilmen eller Gyllene Tider-albumet – i rent skrämselsyfte.

Fildelningsnätverk i sig blir såklart inte förbjudna, bara spridandet av upphovsrättsskyddat material utan rättighetsinnehavarnas tillstånd. Nog stämmer det att en mycket liten del av musiken som sprids på fildelningsnätverken då är ”legal” i strikt bemärkelse (däremot är BitTorrent en viktig distributionskanal för fri mjukvara). Men här krävs det nyanser, om vad vi diskuterar inte ska bli en karikatyr.
Bilden som ofta förekommer är att det å ena sidan finns skivbolagens hårdbevakade musik, som alla utom vissa kufar lyssnar på, och å andra sidan ”hemmagjord musik” som visserligen kan vara tillåten att fildela men som är ett marginellt fenomen. I själva verket finns det dock en mycket stor gråzon av musik som formellt är förbjuden att piratkopiera, men i praktiken tillåten då upphovsrättsinnehavarna inte skulle drömma om att väcka åtal mot fansen. Medan de få, gigantiska skivbolagens musik dominerar i butiker och på radio, finns det en bredd på fildelningsnätverken som gör att det till stor del fildelas helt annan musik.

Därför kan det vara på sin plats att titta lite på den musik som faktiskt fildelas. Prisbelönta Audioscrobbler skapar automatiskt statistik över vilka MP3:or dess användare lyssnar på, och vilken musik som är populärast i de olika intressegrupper som man kan gå med i. Med RIAA Radar kan man kolla vilken musik som kontrolleras av de dominerande transnationella skivbolag som i USA samlas i RIAA och som står bakom åtalen mot fildelare.
Audioscrobblers listor över mest populära låtar är sannerligen inte någon avspegling av butikernas singel-lista eller radions låtstatistik. (Vilket understryker hur befängt det är att avgifterna på lagringsmedia fördelas efter vilken musik som spelas på radio!)
Tvärtom kan man hos denna stora mängd musikälskare och fildelare konstatera en blandad musiksmak av stora och små artister, varav vissa är sådana som framför allt blivit populära genom fildelningsnätverk och i vissa fall står helt oberoende av skivbolag. Bland de mest spelade spåren hos Direct Connect-användarna dominerar knappast den antipiratkontrollerade musiken som man kan bli stämd för. Indie-folket har glödande pro-piraten Björk som sin musikfavorit. Medlemmarna i gruppen Retro-Chip Electronica föredrar uppenbarligen musik som sannerligen inte kommer att figurera i rättsprocesser. Däremot verkar BitTorrent ha många gammeldags Metallica-konsumenter bland sina anhängare.
Uppdelningen i å ena sidan ”kommersiell musik” som man kan bli stämd för, och å andra sidan ”hemmagjord musik” som man får kopiera, är uppenbarligen inget annat än antipiraternas karikatyr
När IFPI, i debatt mot Piratbyrån ställde ”kommersiell musik” mot ”saker som användarna själva har gjort”, avslöjades en slående blindhet för att man mycket väl kan syssla med musik kommersiellt utan att sälja inspelningar (i själva verket är popmusikens få decennier ett historiskt undantag på den punkten).
Elektronisk musik upptäcks oftast genom fildelningsnätverk, utan att de aktuella skivbolagen för den skulle kommer att börja stämma folk som laddar hem deras artister, typ Mouse on Mars eller Anthony Rother. Det beror bland annat på att DJ-kulturerna är helt väsensfrämmande från upphovsrättsindustrins kultur. För DJ:s har upphovsrättslagar alltid framstått som en byråkratisk anakronism, och för artister vars musik spelas på klubbar är fri digital spridning ett värdefullt komplement för att få ut sitt material och dra en större publik till liveframträdanden (vinylerna säljer ju dessutom ändå).

Av mina egna 25 mest spelade MP3:or, verkar bara 5–6 vara utgivna av skivbolag som har för vana att stämma sin egen målgrupp. Men inte ens i de fallen handlar det om band som det går att föreställa sig som uppbackare av sådana maffiametoder. Det rör sig om spår av The KLF (världshistoriens mest upphovsrättsfientliga orkester), The Knife (vars ena halva spelade på Piratgalan), Can och M83. För övrigt fanns bara sex av de 25 låtarna tillgängliga i DRM-butiken iTunes Music Store, medan de flesta andra går att tanka gratis på Direct Connect utan nämnvärt letande.

COPYME!

  1. Ta fram en lista på dina 25 mest spelade MP3:or, med hjälp av iTunes, Audioscrobbler eller annat.
  2. Uppskatta hur många av dem som är utgivna av skivbolag som stämmer fildelare.
  3. Uppskatta hur många som gjorts av artister som skulle gå med på att bli slagträ i rättegångar mot fildelare.
  4. Skriv gärna en rad kring huruvida du tror att någon kommer att bli stämd för att ha kopierat just din favoritmusik.
  5. Posta resultatet som en kommentar här, eller posta det någon annanstans och lägg en länk här.
Ser nyfiket fram mot bidrag från alla läsare!

Nya lagen om upphovsrätt

23 januari 2005

Då har alltså lagrådsremissen kommit, till slut. Den nya, skärpta upphovsrättslagen som ska träda i kraft den 1 juli är alltså i praktiken formulerad. Utöver det innehåller dokumentet åtskilliga spaltmeter text som ska förklara förändringarna av upphovsrätten, huvudsakligen med hänvisningar till hur olika remissinstanser, eller som regeringen skriver, berörda kretsar, ställer sig till förslagen. Tydligen anses frågan om ensamrätter på information inte vara en fråga som berör alla, utan bara specifika intresseföreträdare. Dessa visar sig huvudsakligen vara, förutom myndigheter, upphovsrättsbyråkratins stora flora av särintressens rättighetsorganisationer: Klys, Stim, Sami, Ifpi, Copyswede, Förläggareföreningen, Antipiratbyrån, Sveriges filmuthyrareförening, Universal Music… Det närmaste företrädare för ”allmänintresse” man kan komma är enstaka kritiska synpunkter från företrädare för biblioteksvärlden. Genom att upprätthålla myten om upphovsrätten som en fråga för vissa ”berörda kretsar” att sinsemellan göra upp om, undviker regeringen en politisering av frågan.

Lagrådsremissen konstaterar att den skärpta upphovsrättslagen är en konsekvens av EU:s direktiv om direktiv om upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (2001). Smaka på språket som används:

Direktivet avser alltså att harmonisera upphovsrätten … Vidare syftar direktivet till att anpassa och komplettera nuvarande lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter för att på ett tillfredställande sätt svara mot den tekniska utvecklingen, t.ex. vad gäller nya nyttjandeformer …
Genom en hög skyddsnivå avser direktivet att uppmuntra till investeringar i kreativ och innovativ verksamhet, investeringar som i sin tur leder till tillväxt och ökad konkurrenskraft för europeisk industri inom ett brett område av industri- och kultursektorn.
Visst låter det vackert! Oj, vad vi kommer spruta ur oss kultur! Lika effektivt som en sovjetisk stålfabrik, lika glänsande, lika glatt. För nog påminner upphovsrättsfundamentalismens lovsånger lite om när Stalin presenterade Sovjetunionens andra femårsplan:
That was the basis for the rapid advance of new construction, for the enthusiasm displayed in the extensive construction work, for the rise of heroes and shock brigaders on construction jobs, for the tempestuous rates of development in our country in the period of the First Five-Year Plan.
… in order to consolidate the dictatorship of the proletariat and build a socialist society it was necessary, in addition to industrialization, to pass from small, individual peasant farming to large-scale collective agriculture equipped with tractors and modern agricultural machinery, as the only firm basis for the Soviet regime in the countryside.
Så, vad innebär då denna nya upphovsrättslag, förutom den lika välbekanta som tandlösa masskriminaliseringen av fildelare? Den kanske rättsligt märkligaste ingrediensen är de helt nya reglerna som straffbelägger kringgående av olika slags kopieringsspärrar:
52 d § Det är förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare kringgå en digital eller analog spärr som hindrar eller begränsar framställning av exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgå en teknisk skyddsprocess, exempelvis en kryptering, som hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller kringgå en annan teknisk åtgärd som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande. /…/
52 e § Det är förbjudet att tillverka, importera, överföra, sprida genom att exempelvis sälja eller hyra ut, eller i förvärvssyfte inneha anordningar, produkter eller komponenter som 1. marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en teknisk åtgärd
Om en av flera importörer av en produkt marknadsför den med dess möjlighet att kringgå kopieringsskydd, blir alltså produkten – om det så är en vanlig PC – totalförbjuden, inte bara att sälja utan också att att ”inneha i förvärvssyfte”!

En annan av de många små skärpningarna av upphovsrätten gäller rätten att avbilda offentliggjorda konstverk. Tidnings- och mediaföretag har här ställt sig negativa till vad som faktiskt är en inskränkning i tryckfriheten, men alla konstaterar att EU-direktivet inte ger något annat väl på den här punkten.
Konstverk som ställs ut fick tidigare avbildas i anslutning till ”meddelanden om utställningen”. Från 1 juli 2005 gäller däremot att de bara får avbildas ”om syftet är att annonsera en utställning eller försäljning av konstverken, men endast i den utsträckning som behövs för att främja utställningen eller försäljningen”.
Kontroversiella konstverk, exempelvis Snövit och sanningens vansinne eller Nimis, har man alltså hittills fått avbilda i exempelvis tidningsartiklar som diskuterar dem, kritiserar dem eller till och med attackerar dem. Men med den nya upphovsrättslagen kriminaliseras sådant kritiskt bruk av avbildningar. Den konstnär som inte vill låta vissa kritiker publicera bilder på sitt verk har rätt att förbjuda dem det. Konstverk ska inte heller fritt ”få återges i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning om framställningen har gjorts i förvärvssyfte”.

Slutligen: Det är fascinerande vilken bred definition begreppet ”upphovsrätt” kan få idag. Regeringen skriver:

Upphovsrätt innefattar … uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar /…/
Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis.
Varje gång du öppnar ett dokument i din dator framställer du ett exemplar i datorns RAM-minne. Så fungerar datorer. Den klassiska upphovsrätten, anpassad för böcker, reglerade själva böckernas tryckande – inte hur böckers ägare läste dem. Men med digital information är att använda alltid att kopiera. En upphovsrättslag som tar sig för att reglera även sådant användande har svullnat upp till något monstruöst mer omfattande än vad upphovsrätt tidigare innebar.
Regeringens ord om att upphovsrätten ”anpassas till den digitala utvecklingen” klingar falskt. Vad som verkligen händer är att upphovsrätten i grunden inte förändras trots att den tekniska utvecklingen har ändrat spelplanens form på så vis att de gamla upphovsrättslagarna, i de fall de fortfarande tillämpas, får en drastiskt förgrovad funktion.

Se även: Förbud mot nedladdning – hur mycket påverkas musiken?

Rubriken ”How copyright could be killing culture” i The Globe and Mail börjar vid det här laget kännas bekant.
Nu är det Eyes on the Prize, den viktigaste filmdokumentationen avmedborgarrättsrörelsen i USA, som inte längre får visas på TV. Skaparna av filmen har inte längre rättigheterna att använda arkivmaterialet. Upphovsrättsinnehavarnas tidsbegränsade tillstånd har löpt ut och att göra filmen legal på nytt skulle kosta miljontals kronor.
Överhuvudtaget har kostnaderna för att producera dokumentärfilm skjutit i höjden i takt med de allt mer skärpta betalningkraven på varje sekund av arkivfilm eller stillbilder eller musikaliska ljudupptagningar som används.

Some are calling this the new ”clearance culture,” in which access to copyrights affects the creation of new art as much as, if not more than, actual artistic and journalistic decisions. It also means that access to copyrighted footage is only open to those filmmakers with the deepest pockets (or many lawyers on their side).
Upphovsrättslagar tenderar att påverka konstnärligt uttryck allt mer, och även styra vilka epoker som skildras i dokumentärfilmer:
”Why do you think the History Channel is what it is? Why do you think it’s all World War II documentaries? It’s because it’s public-domain footage. So the history we’re seeing is being skewed towards what’s fallen into public domain,” says filmmaker Robert Stone in the American University study.

För en konferens i Berlin förra veckan om digitala kopieringsspärrar, DRM (Digital Restrictions Management), dit även några kritiska röster stod på programmet, sammanställde Volker Grassmuck några citat. Här förklarar branchens experter själva varför musikindustrins strategi att med tekniska medel stoppa piratkopieringen och försöka sälja defekta musikfiler är dödfött

What the Technologists are Saying:
DRM is Ineffective, Impossible, Stupid, Futile, Snake Oil, a Non-Starter

If the people who know what they are talking about are saying that why is all that public, research and industry effort still being put into DRM? Once you reach the realization that DRM isn’t going to solve our problems, then you begin to embrace the alternatives.

„ It’s a polite fiction. … Lawyers and technologists continue to sell this snake oil of control, whether it’s from the court and the police [RIAA legal jihad], or whether it’s coming from technology [DRM]. … When I was 14, I told girls I loved them to sleep with them too. It was a fiction. Steve Jobs just leaves a little money on the table. We see Jobs and Gates making promises to the content industry that they have no intention of keeping. It’s the promise you make to move forward. The content owner wants to hear it. If we’re honest we’d say to the content owners, ‚we’re not going to succeed from what we can tell. …‘ But we don’t say it. We’ll say what we need to say to get it. …
Once you reach the realization that it isn’t going to solve our problems, then you begin to embrace the alternatives.”

(„Why wireless will end ‘piracy’ and doom DRM and TCPA – Interview with Jim Griffin” ( former director of Geffen’s technology group, now CEO of Cherry Lane Digital), by Andrew Orlowski, The Register, 11/02/2004)

„We said [to the record companies]: None of this technology that you’re talking about’s gonna work. We have Ph.D.’s here, that know the stuff cold, and we don’t believe it’s possible to protect digital content.”
(Steve Jobs: The Rolling Stone Interview, December 03, 2003)

„They [rights holders] also recognized that those approaches would be ineffective unless the law itself provided enhanced protection for those processes and systems.”
„The development of the Internet has … created significant challenges to any distribution model which depends on scarcity. … The financial and skill barriers to making content available globally have simply fallen away…. The application of technology to this problem, if it is to be effective, must therefore in some way reestablish a point of scarcity on behalf of the rights holder.
However, this raises a fundamental paradox, … – that … the business of publishers lies in providing access rather than in preventing it. … Nevertheless, unless copyright is to be abandoned as a mechanism for trading in intellectual property entirely, it will be essential to find an answer to this paradox.”

(WIPO Report: Current Developments in the Field of Digital Rights Management, prepared by Jeffrey P. Cunard, Keith Hill, and Chris Barlas, 1. August 2003)

„It’s baffling to me that the content industries don’t look at the experience of the software industry in the 80’s, when copy protection on software was widely tried, and just as widely rejected by consumers.”
(Tim O’Reilly interview: Digital Rights Management is a Non-starter, Stage4, 27/07/03)

„We conclude that given the current and foreseeable state of technology the content protection features of DRM are not effective at combating piracy.”
(Stuart Haber, Bill Horne, Joe Pato, Tomas Sander, Robert Endre Tarjan (Trusted Systems Laboratory, HP Laboratories Cambridge), If Piracy is the Problem, Is DRM the Answer? HPL-2003-110, Mai 27 th, 2003)

„We see no technical impediments to the darknet becoming increasingly efficient. … We believe it probable that there will be a few more rounds of technical innovations. … Finally, consumers themselves are likely to rebel against ‚footing the bill‘ for these ineffective content protection systems. … increased security (e.g. stronger DRM systems) may act as a disincentive to legal commerce. … In short, if you are competing with the darknet, you must compete on the darknet’s own terms: that is convenience and low cost rather than
additional security.”

(Peter Biddle, Paul England, Marcus Peinado und Bryan Willman (cryptology experts, Microsoft Corporation), „The Darknet and the Future of Content Distribution”, 2002 ACM Workshop on Digital Rights Management, November 18, 2002, Washington DC)

„My personal opinion (not speaking for IBM) is that DRM is stupid, because it can never be effective, and it takes away existing rights of the consumer.”
(David Safford (cryptology expert, IBM Research), „Clarifying Misinformation on TCPA”, October, 2002)

”Digital files cannot be made uncopyable, any more than water can be made not wet.”
(Bruce Schneier, The Futility of Digital Copy Prevention, in: Crypto-Gram Newsletter, Mai 15, 2001)

„Why should self-interested companies be permitted to shift the balance of fundamental liberties, risking free expression, free markets, scientific progress, consumer rights, societal stability, and the end of physical and informational want? Because somebody might be able to steal a song? That seems a rather flimsy excuse.”
(John Gilmore, What’s Wrong With Copy Protection, 16 February 2001)

”By treating Napster as the copyright antichrist, the industry is simply insuring that the vector of Internet technological development will move rapidly toward a lawsuit-proof, free-for-all distributed network of file-sharing — the very outcome the owners of intellectual property wish to avoid. How stupid can you get? … The good news is that the brain-dead, colossally wasteful, artistically homogenizing old order of the recording industry is committing collective, time-delayed suicide in court.”
(Scott Rosenberg, Why the music industry has nothing to celebrate. Napster’s shutdown will only cause a thousand alternatives to bloom, Salon Magazine, July 27, 2000)

  • Japp, Polar Pirate Prize blev succé! Seminarier, prisutdelning och en fet fest. Från den senare finns foton, samt även en liten lo-fi filmsnutt (.avi, 32 MB) som fångar gemytlig barstämning till tonerna av hur DJ Coolof pumpar electro. Seminarierna spelades in med ett antal DV-kameror och kommer bli tillgängliga förr eller senare.
    Lite kul att t.ex. DN Kultur gav piratgalan betydligt större uppmärksamhet än det samtidigt pågående jippot Rockbjörnen (som arrangerades av den tidning som fick utmärkelsen ”Årets antipirater” på Polar Pirate Prize).

  • Nu har Artliberated.org slagit upp portarna!
    Det interationella projektet i samarbete mellan Piratbyrån och konstnären Palle Torsson kommer att vidareutvecklas under våren.

  • Söndagens Filosofiska rummet i P1 handlade om Jacques Derrida. Med bland andra Hans Ruin i studion håller sig radioprogrammet på skönt avstånd från de slentrianmässiga plattityderna om ”postmodernism”. Programmet är 40 minuter långt och finns rippat som MP3, tillgängligt via The Pirate Bay.
    Erik Stattin tipsar förresten även om Derrida-film på Cinematiket i Stockholm nästa vecka.

  • Ljudfesten på Konstfack, som Copyriot tipsade om, inkluderade även en yellow man™ live performance. Höjdpunkten var i varje fall när Memo-Kim totalt och helt respektlöst ägde två konstnärer som hade satt upp en installation där besökarna kunde spela in tal/ljud via telefonlurar som loopades i fyra högtalare, skriver Monki.