Varierade mediekällor – ett problem för nationalkänslan

28 januari 2005

Den parlamentariska utredningens ordförande, exministern Bengt K Å Johansson (s), tycker att det är ett problem att människor i allt större utsträckning tar del av mer varierade mediekällor:

Det är ett problem eftersom vi behöver en gemensam grund för att vara en nation, säger Bengt K Å Johansson.

Förbluffande ord från den socialdemokratiska ordföranden för Kommittén om radio och TV i allmänhetens tjänst Bengt K Å Johansson, som var civilminister för femton år sen. Menar han alltså att den större mångfald i medieklimatet som den digitala utvecklingen medfört är ett problem om den tunnar ut nationalkänslan, och att uppgiften för public service därför ska vara att mejsla fram en nationellt specifik värdegrund? Herregud.

Se också tidigare inlägg om nationalhögern och nationalvänstern.

6 Responses to “Varierade mediekällor – ett problem för nationalkänslan”

  1. Anonymous Says:

    Det fanns ingen TrackBack-möjlighet på bloggen, men jag skrev en liten kommentar om detta på hos mig:

    Nation Building and the Media / Jonathan

  2. Anonymous Says:

    Jag skrev om nåt liknande den 13/1 på Informatören; http://www.attachinformation.com/informatoren/lasblogg.asp?ID=216

    Citatet du återger är en förståelig tanke och förvisso ett problem för nationalstaten som sådan (men inte för dess invånare), men ett hopplöst sätt att uttrycka sig på offentligt…

  3. Halsnalle Says:

    Förbluffande? När jag var barn och det var åttital ville Majbritt Theorin (s) förbjuda paraboler, eftersom folk skulle kunna välja bort de demokratiskt förankrade nationalkaraktärsdanande programmen i de statliga kanalerna för reklamfinansierade tingeltangel-tv.

    Och det tycks hon ju haft helt rätt i.

  4. Roben Says:

    Copyriot är skitbra. Tack för att du/ni infekterar ett annars så monotont medielandskap. — Men det är inte så konstigt att en parlamentarist förespråkar nationalism. Säg någon i riksdagen som på allvar vill bryta ner nationalstaten?

  5. mats Says:

    Jag föredrar i och för sig public service framför reklamfinansierat tingeltangel, men kanske inte främst för dess nationalkaraktärsdanande kvaliteter.

    Det är ju å andra sidan intressant ett intresant påpekande, eftersom det i förlängningen skulle kunna bana väg för en diskussion om hur mycket ”vi svenskar” (eller någon annan nationalitet för den delen) egentligen har gemensamt.

  6. Anonymous Says:

    ”Det tarvliga i allt det som uppskattas i Sydeuropa – det må nu vara den italienska operan /…/ – är ingen hemlighet för mig, men det stöter mig inte. /…/ Är det så att skamkänslan saknas och att allt det tarvliga uppträder lika tryggt och självsäkert som vad som helst som är ädelt, älskligt och lidelsefullt i samma slag av musik eller roman? /…/
    Den dåliga smaken har sin rätt lika väl som den goda, och till och med företrädesrätt framför denna, om det nämligen är fråga om det stora behovet, den säkra tillfredsställelsen och så att säga ett gemensamt språk, en utan vidare förståelig smak och åtbörd /…/
    – Däremot störs jag obeskrivligt av en tarvlig vändning i nordiska verk, till exempel i tysk musik. Här kommer blygseln in, konstnären har sänkt sig inför sig själv och inte ens kunnat låta bli att rodna samtidigt; vi skäms med honom och det kränker oss, därför att vi anar att han trodde sig behöva sänka sig för vår skull.”

    Friedrich Nietzsche: Den glada vetenskapen, aforism 77: Djuret med gott samvete


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: