Fria stadsnät
30 augusti 2005
Waldemar Ingdahl argumenterar i en debattartikel för ett ”mobilt internet som ligger som ett digitalt moln över staden”, utbyggt med offentliga medel.
Jonas Prao-Morian kommenterar och lyfter fram exemplet Visby, där kommunen bjuder på ett utmärkt nätverk i hamnet och på torget. Gratis, utan inloggningsprocedurer, anonymt och snabbt. (Utmärkt för fildelning – satt själv i somras på nämnda torg och spred Patrasks album via The Pirate Bay.)
San Fransisco ska erbjuda medborgarna billigt eller gratis nätverk redan inom ett år, rapporterar Erik Stattin – och det på en yta som såklart är betydligt större än Stockholms. Erik skriver vidare om liknande projekt i Denver och Kalmar och om komplikationerna fria stadsnät möter.
Jonas tipsar även om den högst relaterade boken 404 som argumenterar för att satsningar på infrastrukturen av detta slag måste subventioneras offentligt för att komma till stånd – järnvägar hade heller aldrig byggts om det krävts att de skulle vara lönsamma i sig.
Om frågan om fria stadsnät hålls levande, lär diskussionen om finansieringen också göra det. Låt oss dock hålla i minnet att det inte bara handlar om offentligt versus privat. Som vi skrev i våras finns en tredje komplementär väg i form av fria nätverk som byggs underifrån. Sånt sker på många håll i världen (här ligger Sverige i bakvattnet, antagligen på grund av våra relativt bra fasta linor).
Men för att verkligt effektiv internetkommunikation ska kunna växa fram den vägen, krävs sannolikt mer frekvensutrymme än det futtiga 2,4 GHz-bandet där datorer idag tvingas trängas med mikrovågsugnar och annat. Kort sagt behövs en avreglering av radiovågorna. Att militären ska ockupera en stor del av radiofrekvenserna, medan de nya som delas ut går till undermålig 3G-teknik i stället för att öppnas för fritt experimenterande, det är ingen självklarhet. Frågan om frekvenserna måste politiseras.
Förresten: Vägar och järnvägar har alltid varit anonyma. För att nyttja sådan infrastruktur har det inte krävts att man legitimerar sig, och vid utbyggnaden av fria stadsnät borde det vara en självklarhet att näten är öppna, utan några inloggningsprocedurer. Ingen har heller kommit på idén att man ska tvinga SJ att kroppsvisitera varje resenär, även om Henrik Pontén nu dillar om motsvarande ”filter” för den digitala infrastrukturen.
Copyriot 
31 augusti 2005 at 10:37 f m
Intressant.
Ett ”mobilt internet som ligger som ett digitalt moln över staden” låter ju trevligt, men samtidigt lite skrämmande (får mig att tänka på Highlander-filmerna). Idén kan nog komma att få en del kritik.
31 augusti 2005 at 5:01 e m
Det är intressant med denna paranoia som råder kring trådlösa nät. Caféer är generellt bra, men universiteten har drabbats av hybris och kräver till och med att jag ska gå en ”introduktionskurs” i ”data” innan jag får login. Jämförelsen med tåget är intressant, och man skulle kunna tänka sig samma sak gällande posten, och när det gäller tjänster som Skype borde ju någon drabbas av panik för det är ju både krypterat och befriat från nummerpresentation.
31 augusti 2005 at 5:57 e m
Artikeln glömmer att det är en himla skillnad mellan så kallade ”naturliga monopol” såsom elledningar, järnvägsnät, motorvägar och trådlösa nätverk. Etermedia kräver ingen infrastruktur i form av transportledningar – bara sändare och mottagare. Då dessa spelar i en helt annan division än trådlösa nätverk är det direkt felaktigt att jämföra dem.
Ska man subventionera ett bautanätverk och konkurrera ut privata aktörer (företag, frivilligorganisationer etc) med sitt monopol för att det ligger i ”allmännyttans intresse”?
Se tragedy of the commons respektive
tragedy of the anticommons of the anticommons
Eller ska man göra en Stokab och försöka tjäna en hacka på det också? Vi vet ju alla hur det gick.
”Verksamheten startades 1994 med uppdrag att bygga ut en konkurrensneutral infrastruktur i Stockholm som kan möta framtida kommunikationsbehov. Genom att samordna stadens olika bolag och förvaltningar ville Stockholm Stad minimera grävning i staden. ” [1]
Ena dagen är det fiber, nästa trådlöst internet (för att minimera strålning?). I och med teknikutvecklingen blir det billigare med trådlöst nätverk, finns det en efterfrågan kommer det att dyka upp av sig själva förutsatt att det råder en fri marknad. Eller så blir det utkonkurrerat av någon annan teknik.
Det enda staten borde göra är att avreglera radiovågorna. Sen ska man hålla tassarna borta. Eller för att uttrycka det kort och koncist – laissez faire.
31 augusti 2005 at 9:34 e m
laissez faire-alternativet är intressant och i dagsläget väldigt radikalt.
Det finns idag knappt någon som talar om att avreglera vissa radiovågor, än mindre alla. Inte heller libertarianer verkar ha ägnat sig nämnvärt åt frågan. Att helt upphöra med offentlig finansiering av informationsinfrastruktur, och samtidigt avreglera hela frekvensnätet så att ett enormt utrymme skapades för hackers av olika slag att underifrån utveckla en öppen infrastruktur, det vore sannerligen en grundlig omstrukturering av informationssamhället. Idéer kring vad som kan göras i denna riktning har omnämnts här tidigare. Skulle förstås vara intressant om någon ville testa att aktivt utveckla och plädera för de här idéerna.
1 september 2005 at 12:21 f m
Ska man subventionera ett bautanätverk och konkurrera ut privata aktörer (företag, frivilligorganisationer etc) med sitt monopol för att det ligger i ”allmännyttans intresse”?
Det finns inga privata aktörer som sysslar med att sätta upp gratis, öppna nätverk ute på stan, och kommer antagligen aldrig att finnas eftersom det inte är lönsamt (därav jämförelsen med järnväg), så staten/kommunen fyller snarare ett tomrum än att konkurrera ut någon.
1 september 2005 at 9:54 f m
http://www.elektrosmog.nu/nodes/ har en lista på öppna och lösenordsfria noder i bland annat Stockholm.
3 september 2005 at 2:44 f m
Radiotekniken går framåt! Modern radioutrustning kan anpassa sig till lediga frekvenser. Det ser vi idag i modern WLAN-utrustning, där accesspunkter kan ställas in på att automatiskt välja rätt frekvens för kommunikationen. UWB (Ultra WideBand) sänder pulser på ett stort spektrum samtidigt under en mycket kort tidsperiod och är väldigt okänsligt för störningar.
I det fria ISM-bandet kring 2.4 Ghz har vi sett en fantastisk utveckling. Bluetooth och WLAN är mycket vanligt och numera billigt.
Jag tycker att man borde släppa ett mer lågfrekvent frekvensområde fritt och se vad som händer. Låg frekvens innebär bättre räckvidd och möjlighet för helt nya radioapplikationer. Mjukvaruradio kan också vara en katalysator.
3 september 2005 at 6:00 e m
När 802.11 var lite nytt var det många som likt Elektrosmog-gänget drömde om storslagna fria accessnät. Men det tar inte många år förrän IDG och dess hejdukar har lyckats göra det till en allmängiltig sanning att öppna nät är ett ”säkerhetshål”, så varenda hemmabesserwisser kan sucka över grannarnas ”osäkra” nät — istället för att se möjligheterna! Hade jag inte vetat bättre hade jag misstänkt konspirationer.
Ungefär vid denna tid när jag var ute i Frescati så fanns där ett helt öppet accessnät. När jag hade vägarna förbi sist var detta numera stängt, med en webinloggning för åtkomst till omvärlden, som numera tycks vara legio.
Själv har jag fortfarande två fria noder i förorter till Stockholm (SSI ”open”) som erbjuder förbipasserande fri åtkomst till nätet. Ännu på fem år har jag inte haft några som helst missbruk, vad jag vet. Det känns tråkigt att behöva lita till entusiasterna för vår framtida infrastruktur, men för de som använt fria wifi-nät kändes UMTS/3G helt ointressant från start.
4 september 2005 at 5:38 e m
se också mitt inlägg om saken på markmedia
11 september 2005 at 4:01 e m
Notera dock att det är GEAB (Gotlands Energi AB), Gotlands Kommun äger dock en mindre del i företaget, som står bakom dom fira hotspotsen på Gotland.