Hizbollah-kontroversen

Så, nu har min slutreplik har publicerats i Expressen som sammanfattar saken: Att tala öppet om Hizbollahs mål och ideologi och att identifiera dem som en fiende som måste avväpnas, det är inte samma sak som att applådera allt vad Israels armé har gjort i det här kriget. Det finns vissa principer, men verkligheten är för den skull inte svartvit.
För den som vill följa kontroversen som varit kommer här en slags tidslinje:

• 12 juli. Kriget bröt ut.
• 15 juli. Mattias Axelsson, frihetlig socialist som bloggar på Utsikt från höjden, publicerade ett nyanserat och välformulerat inlägg som tog tydlig ställning för Israels principiella rätt att ingripa mot Hizbollahs raketbeskjutning.
• 19 juli. Arbetaren deklarerar för första gången sitt stöd till Hizbollah. Ledarartikeln, signerad Andreas Malm, avslutades med en pompös fras om hur Hizbollah ”bär hedern med sig genom resten av historien”.
• 22 juli. Demonstration mot Israel i Stockholm: Andreas Malm höll tal iklädd sin t-shirt med Hizbollah-loggan tryckt över bröstet. Både där och på demonstrationerna i Malmö och Göteborg förekom Hizbollahs gula flaggor i stort antal.
• 22 juli Nazister i Göteborg demonstrerade mot Israel, med palestinasjalar och hela kittet.
• 24 juli. Copyriot publicerade det famösa inlägget Kortslut inte din kompass: Hizbollah måste besegras!, som väckte en överväldigande debattstorm.
  Inlägget tar upp vad Hizbollah står för och normaliseringen av deras fanor på svenska demonstrationer samt Arbetarens skönmålning av dem. Där diskuteras också assymetriska mål och assymetriska medel, och vad det innebär i förhållande till begreppet ”proportionalitet”. Inlägget tar ställning för att Hizbollah måste elimineras som militär kraft, men kan sannerligen inte läsas som ett okritiskt hejande på allt vad den israeliska militären tar sig för, trots vissa kanske provokativa formuleringar. Den försiktiga slutsatsen är snarare att det minst dåliga vore att en internationell styrka hjälpte Libanon att återta suveräniteten över de södra landsdelarna och avväpna Hizbollah. (Så ska förhoppningsvis också ske nu. Det borde ha skett långt tidigare.)
• 25 juli. Utsikt från höjden: ”Andreas Malm sover med fienden”. Strax därefter på samma blogg: ”Hizbollah är en antisemitisk organisation”.
• 26 juli. Ett andra Copyriot-inlägg: Måndag på Möllan (uppföljning kring Hizbollah). Mest en ren dokumentation gjord av K-E Rignell, som två dagar tidigare spelat in slagorden som ropades på en demonstration i Malmö och som enligt flera oberoende översättare bokstavligen handlade om att döda judar. (Ljudinspelningen togs senare upp i SVT 24.)
• 26 juli. AFA-Stockholm (fast senare ändrat till ”Autonoma i Stockholm”) publicerar en ”Utvärdering av kampanjen för solidaritet med Palestina och Libanon”, med ett hårt angrepp på Andreas Malm, ”ett socialistiskt klassperspektiv är inte förenligt med religiös fundamentalism”.
• 31 juli. Utsikt från höjden: ”Israels övergrepp måste kritiseras, men få inte fel fokus”. ”För allt övergrepp förtjänar den israeliska regeringen och militären skarp kritik. Men det fråntar dem vare sig rätten eller skyldigheten att angripa Hizbollah. För det är fortfarande så att Israel har rätt att skydda sina gränser och sin befolkning mot raketangrepp från Hizbollah.”
• 1 aug. Richard Slätt på Expressens ledarsida om slagorden på Möllan.
• 1 augusti. Andreas Malm hugger tillbaka mot sina kritiker med en lång, lång utläggning i Arbetaren. ”Den mest befängda politiska pekoral jag läst på år och dag”, löd omdömet från författaren Gunnar Pettersson. ”Tydligare går det inte att illustrera slentrianvänsterns slutliga intellektuella bankrutt.”
  Andreas Malm skruvar här upp Hizbollah-vurmen ytterligare några snäpp och förklarar att ”varje luftvärnsmissil gömd i de libanesiska skogarna” utgör ”ett socialt framsteg”. Slutligen utnämner han mig till ”renegat”…
• 7 augusti. Jag skrev på Expressens sidan 4. Neologismen ”Hizbollahvänstern” hamnade visst i rubriken. Texten gjorde mycket tydligt att insikten att Hizbollah måste bekämpas inte utesluter kritik mot Israels sätt att föra krig.
• 7-9 augusti. Nättidningen Yelah till angrepp i inte bara en utan två redaktionella artiklar: ”Ännu en fradgetuggande Israelförsvarare” och ”Heja den starkaste!”
  Inriktningen är här inte att Hizbollah är bra, utan att man ska stödja den svagaste sidan och att det är typ lyxproblem att bry sig om Israels invånare.
• 8 augusti. De anställda på SAC:s sekretariat kräver i ett skarpt formulerat uttalande att Arbetarens redaktion tar avstånd från den Hizbollah-vurm som Andreas Malm står för. De har fått ägna stor del av sin arbetstid åt att förklara för bestörta medlemmar och andra att SAC som organisation inte stödjer Hizbollah bara för att SAC äger Arbetaren.
• 8 augusti. Richard Slätt debatterar Hizbollah-fanor och Möllan-slagord med Lars Ohly i Studio Ett, som också har ett bra reportage. Där uttalar både Tasso Stafilidis och Göran Greider bekymmer över vad som skett i demonstrationerna.
• 9 augusti. Utsikt från höjden: ”Hizbollah vill radera Israel från kartan”
• 10 augusti. För tredje veckan i rad betygar Arbetaren sitt stöd till Hizbollah. Nu är det dock Rikard Warlenius som skriver, och i stället för kristet färgat hedersspråk får vi en rad förbehåll, han förtydligar att stödet ”inte är ett generellt stöd till Hizbollah, inte omfattar rörelsens islamism, inte dess antisemitism, inte utsträcks till någon sympati för diktaturerna i Syrien och Iran.”
• 10 augusti. Konkurrentbladet Flamman, knutet till vänsterpartiet,
  backar upp. Aron Etzler skriver att Andreas Malms långa försvarstal ”argumenterar kunnigt och övertygande om varför Hizbollah aktivt bör stödjas”. Hans resonemang kring mig och den tidigare debatten om nationalvänstern var lite märkligt (skulle jag vara intresserad av ”ideologiskt ledarskap” för ”vänstern”?). För övrigt kan jag påpeka att jag inte sysslar med vad han kallar ”brunmålning”, jag tycker det allmänna kringkastandet av ordet ”brun” i olika kombinationer är tröttsamt och oftast föga träffande.
• 11 augusti. Andreas Malm freakar ut i Expressen: ”Därför ska vi stödja Hizbollah”. Formellt en replik på min Expressen-artikel, men besvarar inte vad som skrivs där, utan klipper hejdlöst ihop allsköns lösryckt bloggtext med vilken han bevisar att jag är ”en militant, ja, öppet blodtörstig sionist”.
• 14 augusti. Vapenvila.
• 16 augusti. Min slutreplik i Expressen, som än en gång förklarar skillnaden mellan mål och medel. Hizbollah är fiender och inte vänner, de måste avväpnas och inte upprustas – och det är ett fundamentalt ställningstagande som inte innebära ett stöd till hur Israels armé har genomfört det månadslånga kriget.
• 17 augusti Maj Greitz försvarar Hizbollah (och deras tevekanal) i Yelah, och avfärdar kritiken mot deras antisemitiska ideologi som ”unkna orientalistiska myter”. Sen medger hon att ”retoriken likställer judar med Israel” ibland. Att det är en skönmålning blir om inte annat tydligt om man till exempel ser Al-Manars serie Al-Shahat, en brutal exposé över gamla europeiska myter om judar som offrar barn för att baka bröd på deras blod och liknande – vilket inte med godaste vilja kan viftas undan som en tolkning av dagens konflikt. Serien i fråga sände Hizbollah på bästa tid under ramadan och hade miljontals tittare.
• 17 augusti. Ännu en ledare i Arbetaren. Men nu är det Ulf B Andersson som fått skriva. Han kritiserar både Israel och Hizbollah, och står fast vid målsättningen om ”ett Libanon fritt från miliser som beväpnas från utlandet” – vilket sannerligen går stick i stäv med vad Andreas Malm skrev i samma tidning den 1 augusti.

Och nog lär det fortsätta. Dock inte här, och själv har jag inte för avsikt att lägga ner min tid på Mellanösternpolemik. Jag drog en gräns när jag tyckte det var hög tid. Den gränsdragningen stötte uppenbarligen på något verkligt inflammerat.
Reaktionerna har gett mycket att tänka på. Många har varit varmt uppskattande, med många tack från såväl forskare som fackligt aktiva och vänsteraktivister. Men också många rent hatiska. Tonläget bjuder på många saker att fundera över, men nu får debatten föras vidare av Utsikt från höjden och andra.