Bensinmacksartister (och ett par kadaver) bekänner färg

9 december 2006

År 2004 uppmärksammades här att IFPI drog igång en lobbykampanj för att förlänga upphovsrättens tidsliga omfattning. Närmare bestämt vill de att artisters och skivbolags ensamrätt till ljudinspelningar (s.k. närstående rättigheter, som är ett extra ”lager” ovanpå den ordinarie upphovsrätten) som idag gäller i 50 år från inspelningstillfället i stället ska gälla i 95 år.
Striden står på europeisk nivå, men IFPI fokuserar främst på Storbritannien. De riktigt saftiga rättighetsvinster som skivbolagen känner hotas kommer ju till att börja med främst från brittiska artister, exempelvis kommer ju tidiga Beatles-inspelningar att bli fria med start år 2012.
I veckan kom ett bakslag. En officiell rapport, som finansministern beställt av Andrew Gowers, kom fram till att förlängd skyddstid vore förkastligt:

Term extension would keep the cost of sound recording licences higher for longer. Extension would increase costs for all
businesses that play music, for example hairdressers, old people’s homes, local radio and internet service providers (ISPs). The impact of extension would therefore be felt throughout the economy.
In conclusion, the Review finds the arguments in favour of term extension unconvincing. The evidence suggests that extending the term of protection for sound recordings or performers’ rights prospectively would not increase the incentives to invest, would not increase the number of works created or made available, and would negatively impact upon consumers and industry. Furthermore, by increasing the period of protection, future creators would have to wait an additional length of time to build upon past works to create new products and those wishing to revive protected but forgotten material would be unable to do so for a longer period of time.

Skivbolagslobbyn svarade i torsdags med en helsidesannons i Financial Times där 4000 musiker uppgavs ställa sig bakom kravet på att nästan fördubbla skyddstiden.
Annonsen ifråga med sin kompletta lista över undertecknare verkar vara svår att hitta i digital form. Men olika nyhetsartiklar nämner några kända namn:

Nämnde någon ordet ”bensinmacksartister”? Det är ju alldeles utmärkt att ovanstående trötta samling bekänner färg. Om de nu är så rädda för att kopieras, om de nu själva begriper att deras kreativa dagar är passé och allt som återstår är en rättighetsportfölj – då tycker jag att vi ska respektera detta och bidra till att de faller i glömska. Radera alla eventuella filer där de förekommer från din hårddisk, och ersätt dem med bättre musik! Låt oss komma ihåg vilka de är, och se listan som en varningslista!

Viss tveksamhet tycks dock råda kring hur de 4000 egentligen gjorde för att skriva under upphovsrättsmaximalisternas krav. Lawrence Lessig påpekar att minst ett par av dem faktiskt är döda. Ska dessas förmåga att underteckna deklarationer tas som en praktisk demonstration av hur upphovsrätten fortsätter att inspirera även efter döden, eller är det kanske så att IFPI än en gång rafsat ihop namnen utan att fråga först?

3 Responses to “Bensinmacksartister (och ett par kadaver) bekänner färg”

  1. Woodwyrm Says:

    My arse att Clash skulle va emot att kopieras!


  2. […] Noterar att IFPI:s kampanj för drastiskt förlängd upphovsrätt på inspelningar har fått sin första officiella stöttepelare i Sverige. Det är SAMI, det fackförbundsstyrda upphovsrättskollektivet för musiker och andra performing artists, som samlar in namnunderskrifter “i samarbete med IFPI”.Apellen pläderar för maximalisering av upphovsrätten med en slags pseudomerkantilistiska argument om att den upphovsrättsliga handelsbalansen riskerar att försämras om det finns några länder som har längre skyddstider än Sverige – utan hänsyn till vare sig den övriga ekonomin, eller till enskilda artisters högst varierande verkliga villkor. Men så är texten också en direkt översättning från den brittiska IFPI-kampanjen. Att 50 år gamla skivor blir tillåtna att sampla och kopiera påstås stå i motsättning till “att bevara Europas musikskatter i framtiden”. Uselt av SAMI att ställa sig bakom sådant struntprat!Å andra sidan finns det annat som upptar mer av SAMI:s kraft för närvarande. För ett tag sedan rapporterade Copyriot om hur SAMI:s ekonomi är i kaos, något man skyller på sin nu sparkade vd Hans Lindström. P2-programmet Mitt i Musiken har som enda nyhetsmedium grävt vidare i saken och berättar uppseendeväckande saker under veckan.Bland annat att SAMI avhyste sin avskedade vd med vaktbolag som gick in i hans villa och plockade med sig dokument och datorer, utan att det gjordes klart vad det egentligen var han anklagades för. Sedan dess har tre av SAMI:s styrelsemedlemmar avgått, inklusive styrelseordföranden Tomas Bolme. Sedan försökte SAMI hålla valet av ny ordförande hemligt för de egna medlemmarna. Det visar sig vara Musikerförbundets Jan Granvik, som blir extremt irriterad när P2 frågar honom om avskedandets bakgrund och genomförande (han nämner däremot inget på sin egen “blogg“). Lyssna på intervjun – det är väldigt graverande saker han pressas på, särskilt med tanke på att SAMI är en organisation som av staten fått förtroendet att få ta ut kassettersättning!En organisation som hanterar hundratals miljoner åt över 20.000 rättighetshavare berättar alltså inte på sin hemsida vem som styr och leder verksamheten.Nu visar det sig att sparkade vd:n Hans Lindström har ett fallskärmsavtal som lovar honom minst 6,5 miljoner kronor. Avtalet var undertecknat av Teaterförbundets ordförande Tomas Bolme och Musikerförbundets Roland Almlén, SAMI:s två tyngsta huvudmän. Nu går Hans Lindström till tingsrätten för att få fallskärmen utbetald.“Likviteten har sjunkit som en sten”, uppges det nu, även om det står klart att SAMI:s intäkter ökat i rasande takt för varje år i takt med att man lyckas driva in pengar från allt fler verksamheter. Hur som helst har SAMI beslutat om ett sparprogram in 35 miljoner kronor genom att lägga ned hela den icke-kommersiella och yrkesfrämjande verksamheten.I praktiken betyder det att man inför marknadshyror på Nalen, som ägs av SAMI. Det verkar redan ha inneburit slutet på de spännande klubbar som höll till i källaren Alcazar. Avantgardeklubben Sekt har redan lagt ned efter sju år. Sannolikt är det därför som även Microdisko tvingas flytta och för närvarande ligger i träda, till alla chipmusikfans besvikelse.Det är den tråkiga sidan av historien. Den positiva skulle kunna vara om affären möjligen kan tvinga fram en ökad transparens bland de allt mäktigare upphovsrättssällskapen. Det duger nämligen inte att, som Jan Granvik, ständigt hänvisa till att man ansvarar för “medlemmarna” (som om vi hade något att säga till om) när man av staten fått privilegier att ta ut en slags kulturpolitisk skatt på allt från kassettband till simhallar.Uppdatering, onsdag: Granskningen fortsätter i dagens Mitt i Musiken. Nu visar det sig att Tomas Bolme inte avgick frivilligt utan röjdes undan av Musikerförbundet. Skarpe radioreportern Per Gullbrandsen frågar ut Per “Diggi-loo diggi-ley” Herrey, bland annat om hur styrelsen själv festat för upphovsrättspengarna. Enda slutsatsen blir dock att det rör sig om oerhört snåriga turer. “Man kan lugnt konstatera att det har rått en märklig ledarkultur inom SAMI.” Posted by copyriot Filed in musik, kulturpolitik, indrivning […]

  3. Joel Says:

    Ja, att Billy Bragg och The Clash skulle vara för det här låter märkligt. Det fanns även ett fåtal andra bra artister där som det var sorgligt att se på en sån här lista.

    Paul McCartney förvånade inte så mycket dock, han som aldrig i livet kunde tänka sig att hans dotter skulle få flyga något annat än förstaklass på flyget.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: