Öyvind Fahlström in memoriam

13 november 2006

Idag den 9 november 2006 är det precis 30 år sedan Öyvind Fahlström avled i cancer. Ännu är han den internationellt högst rankade svenska samtidskonstnären – om nu etiketten räcker till för denne makalöse magnetbandsmanipulatör, provokative psykonaut och otyglade omvärldsanalytiker.
Av ett lustigt sammanträffande föddes Öyvind Fahlström år 1928 i São Paulo – tidigare samma år och i samma stad hade Oswald de Andrade presenterat sitt antropofagiska manifest som sedan dess stått som symbol för en viss brasiliansk kulturkannibalism, inte helt avlägsen Fahlströms våldsamma omnibolism.

Att han blev kvar i Sverige, under ett besök för att hälsa på släkten, var närmast en slump. Andra världskriget bröt ut. Med tiden kom han dock att bosätta sig i New York.

Här ska inte ges någon överblick över Öyvind Fahlströms konstnärliga bana. För den som vill göra det rekommenderas hans officiella hemsida (producerad av änkan Sharon Avery-Fahlström), eller kanske boken Öyvind Fahlström i etern – Manipulera världen!

Han producerade happenings, teater, kritik, måleri, manifest, konkret poesi, installationer, teckningar och mycket mer – men radioproduktionerna förtjänar ett särskilt omnämnande. Där utforskade han sin tids nya medium magnetbandet, klippande och klistrande ljud som hittats på olika håll, exempelvis filmrepliker – helt utan hänsyn till upphovsrätten, förstås. I vårt nutida rättighetsklimat är det svårt att tänka sig att sådant hade fått sändas i Sveriges Radio utan att radiojuristerna drog i nödbromsen, men då gick det uppenbarligen an.
På den konsthistoriska gråzonsguldgruvan Ubuweb finns några urval, däribland större delen av Den helige Torsten Nilsson (1966). Fyrtio år senare känns den samtidsbetraktelserna, framställda som en mystisk agentfilm, omväxlande folkhemfrämmande och framtidsskrämmande. En del är obegripligt. Annat utgör skarp satir med den konspirativa udden riktad åt flera håll: stat och kapital, USA och Mao, konsten och televisionen, Olof Palme och Jan Myrdal. Inte minst häcklas de i Sverige som 1966 såg sig som ”den radikala linjen”. På flera sätt skådar Öyvind Fahlström långt bortom sin samtids dunster, fram mot kontrollsamhällena. Och skrattar.

Lukta bara på samtidsironin i Den helige Torsten Nilsson, kapitel sex: Arvet efter Erlander [MP3]!

Förvisso vore det en välgärning om mer material, inte minst film, av Öyvind Fahlström kunde finnas tillgängligt i digitaliserad form. Vem som vinner på att det finns inlåst på Ljud- och bildarkivet är svårt att föreställa sig, och ännu svårare är det att behålla den sedan 30 år hädangångne konstnären i tankarna samtidigt som ordet ”upphovsrätt” uttalas. Den som har tillgång till eller vittring på mer av Öyvind Fahlström ombedes hojta till i kommentarerna.

One Response to “Öyvind Fahlström in memoriam”


  1. […] så borde laser på svenska uttalas, kanske även stavas, “läjser”. Precis som Öyvind Fahlström gjorde […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: