Användbarhet

4 november 2006

Noterar att det snart infaller en dag som kallas ”Världsanvändbarhetsdagen”, World Usability Day.
Världsanvändbarhetsdagen? Nej, det handlar inte om världens användbarhet, utan ska tydligen tolkas på andra hållet: Begreppet ”användbarhet” ska firas världen över.

Syftet med World Usability Day är att verka för användbarhet och användarcentrerad utveckling. World Usability Day är ett sätt att öka medvetandet om vikten av att skapa produkter och tjänster som har en hög användbarhet.

Som arrangörerna uttrycker det: ”Kan vi ha en kanelbullens dag, så ska vi väl också kunna ha en dag för god användbarhet!”. Sagt och gjort! Stockholmsfirandet inleds med ett rundabordssamtal där ett antal beslutsfattare talar under den märkligt klingande rubriken ”Vad jag och min organisation gör för användbarhet”. Syftet, får vi veta, är inget mindre än ”ett mer användbart Sverige”!
Men … användbart till vad? ISO-standard 9241-11 definierar ”användbarhet” som

Den grad i vilken användare i ett givet sammanhang kan bruka en produkt för att uppnå specifika mål på ett ändamålsenligt, effektivt och för användaren tillfredsställande sätt.

Inga konstigheter, så länge vi talar om specifika verktyg. Men en användbar värld? Ett mer användbart Sverige? Ursäkta, jag har nog missat något. Vill ni vara snälla och tala om vilka de specifika målen är?
Utan att skåpa ut hela fältet interaktionsdesign, borde det alltså kunna konstateras att varje användande av ordet ”användbarhet” om sådant vars specifika syfte inte är alldeles obestridligt, är lull-lull. Dimridåer.
Detta gäller även – ja, framför allt – datorn. En dator har inga ”specifika mål”, utan är en maskin som kan simulera alla andra informationshanterande maskiner samt några till. Just därför förknippas aktiviteten hacking – kreativt användande av teknologi på andra sätt än de ursprungligen tilltänkta – framför allt med datorer. Så tillkom exempelvis internet i den form vi känner det idag. Men inte bara internet.

Musikhistoriens mest spännande språng har skett genom att teknik har använts på andra sätt än avsett. Jazzmusikernas tillägnande av europeiska militärinstrument. Tidiga popproducenters bruk av magnetbandspelare (ett av de allierades krigsbyten från tyskarna). Eller det bästa exemplet av alla: Roland TB-303, ursprungligen tillverkad i syfte att härma ljudet i en vanlig elbas. Just för att den inte var användarvänlig, men å andra sidan knorrade ur sig intressanta missljud, kunde den ge upphov till en ny musikgenre, acid house.

Allt detta är visserligen exempel på ”användarcentrerad utveckling”, i den bemärkelse att användare själva utforskar potentialer i tekniken som ingen planerat på förhand. Men när Världsanvändbarhetsdagens användbarhetspredikanter använder användbarhetsbegreppet åsyftas uppenbarligen något rakt motsatt: effektiviserat uppnående av förhandsbestämda syften. Inget fel, som sagt, med användbara köksredskap, toalettstolar eller ordbehandlingsprogram. Men tanken på att göra nätverk och nationer mer ”användbara” skapar kalla kårar.


Bonuscitat:

Den så kallade datavärldens så kallade filosofi satsar i stället allt på att dölja hårdvara bakom mjukvara, elektroniska signifikanter bakom gränssnitt mellan människa och maskin. /…/
På en avsiktligt ytlig nivå utvecklades först användbara grafiska gränssnitt som undanhåller en hel maskin för sina användare, eftersom det döljer den skrivakt som fortfarande är oundgänglig för programmeringen. /…/

Slutligen fungerar högnivåspråk, ju högre och vardagsspråkligare deras babelstorn växer sig, på precis samma sätt som de så kallade envägsfunktionerna inom den senaste matematiska kryptografin. När sådana funktioner tillämpas i sin standardform kan de beräknas inom rimlig tid, exempelvis när den nödvändiga tiden för maskinberäkning växer i polynoma uttryck av funktionens komplexitet. Den tid som krävs i dess omvända form, alltså för att utifrån funktionernas resultat rekonstruera deras ursprungliga parametrar, skulle emellertid växa exponentiellt och därför omöjligt i förhållande till funktionernas komplexitet. Med hjälp av envägsfunktioner skyddas med andra ord algoritmer från sina egna resultat.

För mjukvaran kommer denna kryptografiska egenskap som på beställning. den erbjuder ett bekvämt sätt att kringgå det faktum att immateriell egendom har blivit omöjlig efter Turings bevis och att den allra minst är tillämpbar på algoritmer. /…/ Stick i stäv med all matematisk heder har amerikanska domstolar till och med godklänt upphovsrättsliga anspråk på algoritmer.

Friedrich Kittler: ”Det finns ingen mjukvara.
På svenska i Maskinskrifter.

Uppdatering: En användbar (till vad?) felstavning upptäcktes i inlägget ovan, där frasen ”användbart till vad” hade råkat inledas med det nya ordet ”användvart”.

One Response to “Användbarhet”


  1. […] Idag firades alltså “Världsanvändbarhetsdagen” i syfte att verka “för användbarhet och användarcentrerad utveckling”. Retoriken kritiserades här för att det lät som att maximal “användbarhet” (det vill säga optimering för att uppnå förutbestämda mål) var ett universellt ideal.För vissa saker må det funka, samtidigt som det finns andra (t.ex. det mesta inom det breda området konst) för vilka det skulle låta ytterst suspekt att använda ordet “användbarhet” i formuleringen av ett ideal. Frågan om användbarhetens gränser är alltså en pragmatisk fråga vi inte slipper undan.När vi kommer till datorer är gränsdragningen högst öppen: Självklart bör en massa mjukvaruverktyg optimeras för att kunna användas så intuitivt och enkelt som möjligt, men det kan inte gälla alla sammanhang. Tvärtom förutsätter kreativ innovation en öppenhet för användningar som inte avsetts på förhand.Internets grundläggande protokoll är inte optimerat för särskilda syften, utan tvärtom medvetet “dumt“. En iPod är extremt användarvänlig för den som nöjer sig med att ha den som slutstation; vill man däremot kunna kopiera vidare från iPod till en annan dator blir det betydligt krångligare. Denna specifika “användbarhet” motarbetas aktivt av Apple och kräver därför alternativa verktyg.Av dessa skäl ter sig “användbarhet” som ett problematiskt begrepp; det implicerar att varje ting kan vara mer eller mindre användbart, men undviker frågor som “till vad?” och “av vem?. Jag menade inte att påstå att arrangörerna till “Världsanvändbarhetsdagen” var blinda för detta (noterar att de länkade till inlägget ifråga), bara att efterlysa mer av reflektion. Finns det kanske andra, öppnare, begrepp som passar bättre?Ett begrepp som pekar i den riktningen (utan att vara ett ersättningförslag från min sida) är “interfacekultur“.Så löd namnet på det forskningsprojekt i danska Århus som för ett par veckor sedan ordnade seminariet Art|Net|Work där jag själv medverkade. (Omnämns även i lokal konsttidning och studentblogg). Lovade att lägga upp en redigerad version av mitt anförande, men det har dröjt lite på grund av stor arbetsbörda. Utöver 2-3 andra föredrag sedan dess (bland annat om kulturkannibalism och upphovsrättskritik i Brasilien för Kungliga Konsthögskolans kurs legal/illegal, som jag hoppas återkomma till snart), har jag förberett nästa skandinaviska utflykt.Befinner mig just nu vid Nordsjöns kust, i ett brutalt mörkt och regnigt Bergen. Universitetet här ordnar nämligen (med hjälp av oljepengar, förstås) doktorandkursen “Technology and the Public Sphere” under veckan. Mest för medievetare, men även en del andra. Själv är jag enda historikern och enda svensken; resten kommer från hela Europa (från Estland till Portugal, från Belgien till Grekland) plus några asiater (Korea, Kina, Kuwait – alla baserade på brittiska universitet).Träffade Andrea Rota från London School of Economics, som tillsammans med Jonas Andersson på Goldsmith College driver Liquid Culture, som bland annat arbetar med Creative Commons. För en månad sedan visade de Steal This Film på en piratbåt; därför kände han igen mig.Imorgon ska jag lägga fram ett “paper” (eller uppsats som det, mindre glamoröst, heter på svenska) som behandlar relationen mellan levande musikframföranden och teknisk massreproduktion. Bland annat om hur tanken på upphovsrätten som fackligt vapen ledde till något helt annat än vad som ursprungligen avsågs.Även den texten blir tillgänglig tids nog, men det kan dröja lite. Redan nu kan däremot den teorisugne rekommenderas att läsa Magnus Erikssons föredrag för litteraturvetarna i Lund, READ||WRITE. Posted by copyriot Filed in hacking, tillställningar […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: