Om ”Ungar & Medier 2006”

2 november 2006

Statliga Medierådet har för andra året offentliggjort resultaten från enkätundersökningen Ungar & Medier [pdf], utförd av ARS Research AB.
Väsentligen är resultaten desamma som förra året, då vi vi noterade

2005-10-31. Aftonbladet skriver om en undersökning från statliga Medierådet. Undersökningen har visserligen klart vinklade frågeställningar, och dess begrepp “medier” är allt annat än vetenskapligt hållbart, men läser man resultaten ser man de går emot teorin om att intensivt datoranvändande skulle avskärma unga från social samvaro. Aftonbladets vinkling: “Är ditt barn skärmberoende? Säg ifrån.” Notera att ordet “skärmberoende“, definitivt inte användes i Medierådets studie, utan är Owe Sandbergs egna begrepp som Aftonbladet applicerar.

Owe Sandberg är alltså bondfångarpsykologen som är allierad med organisationen och aldrig missar en chans att larma om ”skärmberoende”. Nu visar det sig att hans ”behandlingshem” får skarp kritik från länsstyrelsen och kanske tvingas stänga. Vi får se om Owe ligger lågt nu, eller om det blir ett utspel ändå.

Åter till Ungar & Medier 2006, som Erik Stattin sammanfattar med orden ”The kids are alright!”. De värsta farhågorna kring ungas datoranvändande verkar helt enkelt inte gå att belägga.
Bland 12-16-åringarna är nätet den mest utbredda fritidssysselsättningen, och den populäraste nätaktiviteten är att chatta, enligt enkätstudien. Intressant nog tycks flickorna använda internet något mer än pojkarna, och barn med invandrade föräldrar är överrepresenterade i gruppen ”högkonsumenter av internet”. (Högkonsument? Om det är ”konsumtion” att chatta, vem är då producenten?)
Flickorna chattar och mailar lite mer, pojkarna spelar lite mer spel. Fast man undrar lite hur enkätens utformare har tänkt; var går t.ex. gränsen mellan att ”surfa för nöjes skull” och ”söka information om annat än skolarbete”?
Mycket riktigt påpekar SvD:s Martin Jönsson:

För den som vill ha en bild av medieanvändandet är rapporten högintressant läsning. Men det är nästan lika intressant att ta del av Medierådets något förlegade syn på vad som egentligen är medier. Till exempel finns inte mobiltelefoner alls med i studien, trots att det kanske är den allra viktigaste mediekanalen för unga i dag, jämte datorn.

Mediedefinitionen kommer sig av att Medierådet tidigare hette Våldsskildringsrådet. Vid ombildningen lades ”internet” till vid sidan om ”alla rörliga bildmedier”; myndighetens uppdrag gäller alltså inte medier i allmänhet. Man kan tycka att de borde vara bättre på att klargöra den saken om de nu vill döpa sin rapport till något så allmänt som Ungar & Medier.

Märkligt är också att man mäter andelen tid som läggs ned på olika ”medieformer”, ur den totala ”konsumtionen” (TV 20 %, Internet 16 %, datorspel 9 %…), utan hänsyn till vare sig skiftande uppmärksamhetsnivå eller till att datorn är ett medium kapabel att simulera alla andra, vitt skilda, medier.
även om andelen dagliga användare av internet ökar rejält, är tv fortfarande det vanligast använda mediet. Undersökningen gör en grej av att tv-tittandet oftast sker ”tillsammans med andra” medan internet är något som de unga ”oftast använder på egen hand”. Lite lustigt med tanke på att internet enligt samma studie främst används socialt. Uppenbarligen krävs rumslig närvaro för att en aktivitet ska räknas som riktigt social.

Som väntat återkommer de mer insinuanta frågorna från förra årets undersökning. Dels den mystiska frågan om hur man skulle uppleva ”en vecka helt utan TV, datorspel och Internet”. (Ordet beroende används dock inte, annat än i en fråga till föräldrarna, varav 40 % anser att datorspel är beroendeframkallande.)
Dels ställs frågan: ”Har du någon gång stämt träff med någon på riktigt som du tidigare
bara haft kontakt med på Internet?
” Uppenbarligen ska sådana möten framstå som generellt farliga, oavsett om det är en person som redan finns i ens bekantskapskrets och oavsett i vilket sammanhang mötet sker (rapporten påpekar också att det kan ”handla om en fritidslokal, på en konsert, en sporthall eller ett kafé”).
Att man i stället för att prata om förtroende, makt och etik, riktar misstänksamheten mot själva mediet tycks vara en trend i tiden. I rapporten Drabbad online som utgavs häromveckan suggereras en linjär upptrappning från att uppge sitt riktiga namn i något som helst nätsammanhang, via ”webcamsex med okända” till prostitution.
Men den smärre industri som försöker göra sig en hacka på sådana förenklingar lär ändå få svårt att hitta något matnyttigt i Medierådets rapport. Inte en enda som lärt känna folk via nätet kryssade för något av de färdiga svarsalternativen ”den jag träffade sa elaka saker till mig” och ”den jag träffade försökte göra mig illa”.

2 Responses to “Om ”Ungar & Medier 2006””


  1. […] – men vilka kulturaktiviteter räknas? Utgår vi från estetikens system? Inräknas actionrullar, datorspel och artaudsk teater i den allmänvälgörande kulturen? Om inte, måste slutsatsen bli att det är […]


  2. Good blog! I truly love how it is simple on my eyes and the data are well written. I’m wondering how I might be notified when a new post has been made. I’ve subscribed to your RSS which must do the trick! Have a great day! “You can discover what your enemy fears most by observing the means he uses to frighten you.” by Eric Hoffer.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: