Turkofobi?
11 september 2006
Sakine Madon skrev häromveckan en angelägen krönika i Stockholm City, om den turkiska statens genomsyrande rasism.
Texten kritiserade i en raljerande ton att den turkiska tullen beslagtagit Pippi Långstrump-böcker. I detta sammanhang nämnde hon folkmordet på armenier och hånade även den turkiske landsfadern och diktatorn Atatürk.
O, vad kränkta alla turkiska nationalister blev! Krönikan har fått helt galna proportioner i Turkiet, och Stockholm City fegade ynkligt – vilket Slätt med flera tog upp i lördagens Expressen.Reaktionen från Turkiska Riksförbundet var minst sagt halsstarrig; enligt dem var Sakines artikel ”ett flagrant exempel på den växande turkofobin i Sverige”. Några belägg för specifikt en växande turkofobi står visserligen inte att finna. Men det är klart, Turkiska Riksförbundet verkar se blotta omnämnandet av de mörkare sidorna av Turkiets historia som ”mycket kränkande för den turkiska gruppen”. (I konsekvensens namn skulle man lika gärna resonera som att det är hets mot belgare att prata om vad kung Leopold gjorde i Kongo, eller att varje omnämnande av Förintelsen är en kränkning mot alla tyskar – vilket trams!)
Påståendet att Sakine skulle ha stämplat turkar i allmänhet som nazister är ryckt ur luften. Att nazisympatier och en våldsamt paranoid rasism trots allt har vuxit sig starkare i Turkiet på senare år är ett faktum som de oroväckande nog helt avstår från att nämna. Inte heller verkar Turkiska Riksförbundet gå med på att ett folkmord på armenier har ägt rum, utan tycks föredra turknationalistiska historieförfalskningar.
Hårdast verkar skon klämma kring Kemal Atatürk, vars politiska arv enligt lag 5816 är förbjudet att kritisera. Lag 5816 i Turkiet, alltså. Turkiska Riksförbundet verkar försöka tillämpa samma lag i Sverige genom att påstå att kritik mot den politiska ideologin kemalismen innebär hets mot turkar som folkgrupp. Och detta är alltså ett förbund som inte bara finansieras med statliga pengar, utan också deltar i projekt om ”demokratiutveckling”. Tjenahejsan, liksom. Hur kan man utveckla något om man vägrar erkänna problem som finns? När man anklagar omvärlden för ”turkofobi” så fort historien kommer på tal? Sorry, men totalitär kemalism och demokrati går inte ihop.
En detalj som hittills inte har uppmärksammats är att ordföranden för Turkiska Riksförbundet, Hasan Dölek, om ett par veckor kan sitta i riksdagen – han står nämligen på socialdemokraternas valsedel. Redan idag är han representerad i Stockholms kommunfullmäktige. (Turknationalister här i landet tenderar att arbeta inom antingen socialdemokratin eller moderaterna.)
Turkiska Riksförbundet driver för övrigt ett webbforum med den käcka adressen http://www.ataturk.se, prytt av följande mysiga bild:
(”Jag offrar min själ till dig, fosterland”.)
Copyriot 
11 september 2006 at 12:59 f m
Reaktionerna på krönikan är verkligen helt surrealistiska.
//JJ
11 september 2006 at 10:01 f m
Påminner lite om vad som händer så fort tidningarna skriver något kritiskt om staten israel. Fast det har lugnat ner sig på sistone eftersom det har blivit vardagsmat kritisera isreal efter deras bombningar.
Hoppas att det också kan bli vardagsmat att kritisera turkiet.
11 september 2006 at 10:43 f m
befria kurdistan det är allt man behövrer säja det säjer jag nu yo
11 september 2006 at 12:47 e m
De verkligt kränkta i sammanhanget är offren, dvs Armenier och Kurder.
11 september 2006 at 5:02 e m
Precis som i fallet med fildelningsdebatten så är läget högst polariserat, där varje sida är väldigt kvick att hoppa ned i den mentala skyttegraven. Islamofobi kan väl vara en grund i det. Just Turkiet är ju annars ett rätt bra exempel som motvikt mot de värsta klyshorna om islam-länder, t ex. att kvinnor har haft rösträtt i Turkiet nästan lika länge som här i sverige. Allt är inte svart och vitt någonstans i världen. Men en polariserad pajkastningsdebatt är dock i stort sett aldrig bra, oavsett vilken sida som är dum. Som samhällsläget är så kan jag förstå varför turkar går i överdrivet försvar för landet de en gång flyttade ifrån, men att negligera sanning gör det inte rätt. Båda sidor verkar att ha oerhört lätt att göra sig till en del av precis det man säger sig bekämpa.
//steelneck
13 september 2006 at 12:27 e m
Jag är glad över dessa pajasfasoner från turkarna. Det sätter ljuset på att det är lång tid tills dess att Turkiet kan tänkas bli EU-medlem. Det är alltså ingenting som sura greker har hittat på.
Någon som vågar slå vad om att Brasilien och Kongo kommer att gå med i EU före Turkiet?
Embryo: Om du börjar använda dig av stora begynnelsebokstäver och skiljetecken så kan jag överväga att tala om varför du har fel.
13 september 2006 at 4:16 e m
Instämmer med Rasmus, men inte med Fredrik Lindholm. Tror tvärtom att Turkiets ansökningsprocess till EU är bra. Såväl för EU som för Turkiet. Osmanska riket kallades ”Europas sjuke man” inte Mellanösterns eller Asiens ”sjuke man”. Intressant artikel av Karin Olsson om Turkiet och EU i senaste Arena.
14 september 2006 at 8:09 e m
fredrik lindholm: språktezzt….
22 september 2006 at 1:58 f m
Ni är ute å cycklar tyvärr sämsta inlägget på länge. Är det ingen som vet att arabiskan är förbjuden i turkiet skriva böcker på arabisk skrist det dummaste de får skylla sig själva.
Terrorister är de som bombar o förstör för andra tänk på det jag vill inte ha terorister i svea riket tack