The Economist om papperstidningens öde

28 augusti 2006

The business of selling words to readers and selling readers to advertisers, which has sustained their role in society, is falling apart.

The Economist (24/8) tar upp papperstidningens kris i ett uppmärksammat reportage samt på ledarsidan (det hela sammanfattas bra av SvD:s Martin Jönsson).Förra året bjöd på en åderlåtning av papperstidningsbranschen (i större delen av världen, dock inte i Asien). Prenumererade upplagor har sjunkit i decennier men nu eskalerar tendensen, samtidigt som den rubricerade annonsmarknaden hastigt flyttar över mot webben. Även om tidningskoncernerna såklart är aktiva även online och tjänar bättre än vad många konkurrerande aktörer gör, kommer profitmarginalerna inte i närheten av de som gällde under det pappersmonopol som de en gång växte upp i.
En förklaring är, enligt presidenten för internationella tidningsfederationen, att nätläsare tar till sig information på ett mer ”slumpartat och fragmenterat sätt”. En annan kanske att det inte längre går att göra en enda produkt som envar mellan 18 och 88 år förväntas vilja köpa.

In many developed countries their owners have for decades enjoyed near monopolies, fat profit margins, and returns on capital above those of other industries. In the past, newspaper companies saw little need to experiment or to change and spent little or nothing on research and development.

Economist nämner Schibsted som exempel på en tidningskoncern som går mot trenden och hittar sätt att tjäna storkovan med nya grepp. Men då i verksamheter med endast svag koppling till journalistik, som Aftonbladets Viktklubben med 54000 betalande medlemmar. (Talande nog benämns Aftonbladet som ett varumärke snarare än som tidning.)
Förresten, har ni sett hur utrymmet för krönikor disponeras numera? Mätte i en av kvällstidningarna för ett tag sedan: En fjärdedel är bildbyline, en fjärdedel läsarkommentarer, varemellan själva krönikan utgör de 50 % som kläms in i mitten. Ingenting talar emot att att personfixeringen från ena sida och pseudodeltagandet från den andra kommer fortsätta att äta ”innehållet” ur sitt bo.

A good newspaper, I suppose, is a nation talking to itself
Arthur Miller, 1961

Citatet ovan, som inleder Economist-ledaren, ter sig uppenbarligen allt mer främmande. (Det antyder samtidigt kopplingen mellan pappershegemoni och nationalstat.)
Vissa har kallat det cyniskt av Economist att inte klämma ur sig en endaste tår över den tredje statsmaktens öde.

Journalism schools and think-tanks, especially in America, are worried about the effect of a crumbling Fourth Estate. /…/
But the decline of newspapers will not be as harmful to society as some fear. Democracy, remember, has already survived the huge television-led decline in circulation since the 1950s. /…/
As with many industries, it is those in the middle—neither highbrow, nor entertainingly populist—that are likeliest to fall by the wayside.

Sannolikt har Metro-chefen Pelle Törnberg rätt i vad han säger i artikeln: Betalpapperstidningarnas överlevnadsväg går genom att specialisera sig på vad de kan bäst och bli till en slags lyxprodukter – även om det är uppenbart att många kommer att falla av tåget.Mot bakgrund av de trender som The Economist kan belägga med hårda fakta, framstår det som än mer märkligt att Sveriges regering binder upp sig vid tanken på pay-per-read som framtidens modell, utifrån den vansinniga dogmen att ”enda skillnaden mellan tryckta dagstidningar och elektroniskt distribuerade dagstidningar är distributionssättet”.

2 Responses to “The Economist om papperstidningens öde”

  1. Anonymous Says:

    ang;
    ”enda skillnaden mellan tryckta dagstidningar och elektroniskt distribuerade dagstidningar är distributionssättet”.

    -Kan man verkligen inte hitta en enda minister som kan tänkas ha förstått (eller snarast få förklarat för sig) begreppet ”hypertext”?

    Jeebuz!
    /majki

  2. mattsl Says:

    ”Citatet ovan, som inleder Economist-ledaren, ter sig uppenbarligen allt mer främmande. (Det antyder samtidigt kopplingen mellan pappershegemoni och nationalstat.)”

    Intressant tanke där – Bennedict Anderson betonar ju mycket riktigt också tryckpressarna och framförallt nyhetstidningarnas betydelse för nationalstatens framväxt…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: