Äkthetens väktare i den digitala bildmanipulationens tid

27 augusti 2006

Under året har det pågått en debatt inom Pressfotografernas klubb om vad som är en sann bild och om praxis för digital manipulation av fotografier.
Att justera kontrasten eller beskära är självklara former av manipulation som ingen ifrågasätter. Åsikterna går däremot skarpt isär kring angående kloningsverktyget i Photoshop, som vissa menar bör vara totalt bannlyst från fotojournalistiken. Andra anser att bedömningen måste göras från fall till fall. När även bearbetning med okontroversiella metoder kan vinkla bilders budskap måste man förlika sig med att bilden inte är lika med sanningen.
Pressfotograferna har dock gemensamt att de vill upprätthålla en skarp gräns mellan fotojournalistikens högre etiska trovärdighetskrav, och andra former som reklamfotografi där retuschering tas för given.

Insikten sprider sig att faktaåtergivning och förkonstling blir allt svårare att separera i dagens mediaflöden (”hyperrealitet” för att tala med Baudrillard). En insikt som leder till skilda och ibland märkliga slutsatser. Fotoproffsen har handfast kunskap om digital bildhantering och inser vad den har satt på spel. Därför prioriterar de att upprätthålla gränsen kring sin egen journalistiska yrkesheder. Reklam och amatörism tjänar för dem snarast som välkomna kontraster, upprätthållande uppfattningen att pressen har en särskild trovärdighet.

Medan andra vill gå längre, och värna äktheten över hela det visuella fältet. SSU kräver en lag om att alla retuscherade bilder måste märkas, med udden mot ouppnåeliga kroppsideal i reklamsammanhang. (Vad jag har förstått vill SSU även varningsmärka oretuscherade foton på modeller som har förändrat sina kroppar på kirurgisk väg. Frågan är vad de säger om kosmetisk utseendeförändring. Har inte lyckats hitta någon klar formulering om vad de egentligen vill.)
Nu har ett nystartat parti fått uppmärksamhet för samma krav på att ”fejkstämpla” alla retuscherade bilder. En av punkterna i partiets valplattform (endast som .doc!) lyder ”Introducera en konsumentmärkning av retuscherade bilder i media och tidningar”.

Detta för att öka medvetenheten att alla människor ser och är annorlunda, och att det finns flera kroppsideal. Inte bara de manipulerade bildernas ideal. Vi vill se det som en innehållsdeklaration på en bild om den är retuscherad eller inte.

Området som ska regleras, ”bilder i media”, är mer än betänkligt vagt. Vissa gånger räknar lagstiftare internet som ett medium, betyder det att photoshoppade självporträtt på Lunarstorm hamnar under kravet på varningsmärkning? Bildbloggar med servern placerad utomlands? Kanske lika bra att filtrera bort hela Deviantart.com?
Ännu mer intrikat är frågan om hur man ens kan dra en gräns mellan fotografi och teckning. Animerad film är ofta baserad på skådespelarinsatser, samtidigt som specialeffektsindränkta spelfilmer innehåller genomsyntetiska animationer som ser ”verkliga” ut för ögat. Vad uppnår en varningsmärkning av manipulerade bilder i ett läge där allt mer pornografi blir helt digitalt framställd?
Katrine Kielos skrev skarpt i våras:

Istället borde feminismen, om den överhuvudtaget ska ägna sig åt utseendefrågor, snarare sätta upp kvinnors rätt att vara fula som mål. Problemet är inte att kvinnor, vackrare än en själv, visas på bild och upphöjs till ideal. Problemet ligger i att vi kvinnor tilldelas existensberättigande utifrån hur väl vi uppfyller bilden. Världen är full av skabbiga, tjocka män som vaknar på morgonen utan att bry sig det minsta om att jämföra sitt eget daller med Christopher Bales magrutor. Det finns även de män som bryr sig om jämförelsen: och är de rejält missnöjda köper de kanske ett gymkort och drar ner på Norrlandsguldet. Det är dit vi vill komma, möjligheten att välja förhållningssätt till idealen utan att förlora i människovärde.

PS. Partiet som föreslog ”fejkmärkning” var alltså Unika partiet, vars valmanifest var en udda läsning. En punkt var med hela två gånger, nämligen ”Utökad kameraövervakning”. I övrigt vill partiet bland annat ha ”social kompetens” i läroplanen, förstatligad elmarknad, slopat bistånd, polisiär brottsprovokation, fler och privatiserade fritidsgårdar och en ”ny kraftig lagstiftning för att motverka förtalen och mobbingen som sker på Internet” (hur i hela världen det nu skulle gå till).
Högre bidrag, lägre skatter, mer välfärd, hårdare tag. Skulle dock inte kalla manifestet populistiskt eftersom det inte systematiskt sätter ”folket” mot ”eliten”. Snarare ”suntförnuftiskt”, kanske. På något sätt känns Unika Partiet rätt mycket som Aftonbladets politiska gren. Nog ordat därom.

10 Responses to “Äkthetens väktare i den digitala bildmanipulationens tid”

  1. Simon Says:

    Whoa, läste just partiprogrammet, verkar som Rosing siktar på att bli Big Brother-Linda i dubbel bemärkning.

  2. Anonymous Says:

    Den fotografi-manipulerande aspekten verkar vara ett utslag av ”det man inte vet har man inte ont av”.

    Man har manipulerat fotografier i över hundra år, ja nästan sedan fotografins födelse. Som ett exempel på möjligheterna när den analoga fotomanipulationen stod på topp, kolla in koloreringarna som gjordes på sent 50-tal.. De bättre av dem från den tiden är mycket svåra att skilja från ett 15 år senare färgfoto. Det har bara blivit så mycket enklare att manipulera idag, så enkelt att även medelsvensson känner till en hel del detaljer om hur det går till, men det hindrar inte att det inte gjordes förr, då när medelsvensson inte ens trodde att det gick. Väldigt många av foto-redigeringsprogrammens funktioner är bara digitala varianter sådant som även kunde göras förr i tiden.

    Idag vet man att det går, hur enkelt det är och att det görs, förr visste man inte och klagade därmed inte. Ett annat exempel, Centerpartisten Johan Linander ondgorde sig härförleden på sin blogg om smygfotografering och ville förbjuda viss fotografering på allmän plats pga. ”fula gubbar” som fotograferade på t ex. badstränder. Han sade sig också lyckats hitta länkar till äckligheter som fula-gubbar delade med sig av. Gissa om han fick ”stryk” av fotografer som började ta exempel på hur tokigt det leder och bad honom att försöka inse skillnaden mellan själva dokumenterandet och publicerandet av det dokumenterade. Poängen är att ”fula-gubbar” fotograferade även förr och delade med sig av eländet, men då fick inte folk moralpanik utav det eftersom det inte syntes utåt. Jag använde ordet ”moralpanik” eftersom det är en fråga om propotioner, något som drabbar alla med goda intentioner och knappast hindrar den med de dåliga.

    //steelneck

  3. Tom Says:

    Bara för att få det sagt rakt ut: elefanten under skynket i detta fall är väl Reuters (med flera). Efter alla riggade, fejkade, photoshoppade propagandabilder från Libanon får man fråga sig i vilken mån man kan lita på nyhetsfotografier alls.

    Inte en dålig inställning i sig, men kanske inte vad våra mediamaskiner hoppades. Där har medierna en utmaning.

  4. rasmus Says:

    Steelneck: Tänkvärt! Tack för informativ och klok kommentar!

  5. Karl McFaul Says:

    Festligt om man skulle varningsmärka eller förbjuda alla skivor med manipulerade musikaliska insatser. Vad skulle bli kvar av alla ”fröken Auto-tune” Britney Spears då?

  6. rasmus Says:

    Karl McFaul: Haha, så sant. Manipulerade sångröster kan ju få falsksjungande sångare att känna mindre människovärde. Och om trummaskinerna tillåts fortsätta kan trummisarna få dåligt självförtroende om de inte kan spela lika taktfast.

  7. Anonymous Says:

    Off Topic:

    Tycker att Rasmus & vänner borde söka SI:s opinionsbildarstipendium, med tanke på det visade intresset från Staterna och för allmänt globalt fildelningsbefrämjande.

    http://www.si.se/templates/CommonPage.aspx?id=428

    Tack för många långa bloggstunder, gångna och framtida :-)

    /Danne

  8. Anonymous Says:

    Apropå retusherade bilder på modeller:
    Problemet idag är att modellerna har redan opererat sig och dessutom har anorexia och/eller bulimi men det räcker inte, man retusherar ändå.

    Själv tycker jag det är tråkigt att alla ska se ut som tråkiga 14-åriga plankor utan former. Det utseendefixerade 80-talet har ingen chans mot dagens samhälle.

  9. Anonymous Says:

    Simon: ”Big Brother-Linda i dubbel bemärkning.” Hehe, Linda Rosing har fått solsting och behöver nosring. Skämt åtsido så la jag märke till en mening under rubriken ”Utökade polisbefogenheter” i deras program.

    ”Polisen ska kunna få ta fram IP-nummer utan att riskera upp till två års fängelse, som är brottspåföljden.” Nu förstår jag varför inte fler har blivit åtalade, polisen vågar helt enkelt inte begära ut IP-nummerna. Tur att det finns någon rättvisa kvar i världen ;-)


  10. For the reason that the YouTube movies are posted at this place same like I also embed YouTube video code at my own website, as it is trouble-free to obtain embedded code.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: