Gymnasieprat

Piratbyrån är en så vansinnigt stimulerande grej att syssla med.

Idag var jag inbjuden till Fryshusets gymnasium för att prata om fildelning för 350 färska ettor. De flesta med olika estetiska studieinriktningar, från soul och musikproduktion, till teater och datorspel.
Pratade personligt, utifrån de oerhörda förändringar som skett sedan jag själv började gymnasiets estetiska program för tretton år sen. Då var det kassettband som gällde, både när man ville nå ut med sitt demotejp och när man ville kopiera ny spännande musik från vännerna. Idag har båda dessa sidor av musiken förändrats på ett sett som ger möjlighet till ett rikare musikliv, där ögonblickligheten får sin rättmätiga plats. Ungefär så sa jag, fast lite mer personligt då.

Fryshusets gymnasium hade tillfrågat IFPI om de ville representera ”den andra sidan” och debattera mot. IFPI tackade tydligen nej, de ville inte prata med Piratbyrån utan föredrog visst att vi skulle få prata oemotsagda inför en grupp som de rimligtvis borde se som några av de absolut viktigaste ungdomarna att nå ut till med sitt budskap. Vilken fantastisk PR-strategi. Förstår någon hur antipiraterna resonerar?
Nå, jag är glad för att slippa debattera med jurister som befinner sig på en annan planet. Nu blev det ändå en motpart, en av skolans lärare i musikproduktion. Betydligt bättre förutsättningar för ett vettigt samtal. Och på ett sätt skilda vi oss kanske inte så mycket: Ingen av oss var särdeles intresserade av att ändra på lagar, och bägge utgick från att fildelning som fenomen inte kan utrotas. Min motpart fördömde också razzian mot The Pirate Bay och IFPI:s ”trubbiga metoder”. Däremot tyckte han att fildelningsnätverk var lite onödiga när det finns iTunes och MySpace, och menade att det ändå fanns en slags rättighet att hindra andra från att kopiera sitt verk, för en verk är ju som ens barn.
Publiken – hundratals fildelande och kulturskapande tonåringar – var engagerad och alert. Under två veckor ska de nu jobba i projektform helt kring temat fildelning, inom alla skolämnen.
Ett stilla konstaterande till eventuella IFPI-representanter som läser detta: Ni håller på att förlora en generation, inte bara av ”konsumenter” utan även av de som ni i framtiden hade tänkt skriva skivkontrakt med…

När jag käkade lunch med diskussionens moderator, visade det sig att jag haft kontakt med honom tidigare, när jag en gång i tiden var debattredaktör på Arbetaren och han debatterade för legaliserat heroin utifrån en ovanlig vinkel. Det var ju Jan Sjunnesson, som förutom att ha varit dissident-vänsterpartist i Uppsala även har extraknäckt som filosof, med intresse för bland andra Deleuze, Foucault och Bergson. Han skrev om Antonio Negri långt innan det blev på modet. Nu är han sedan ett halvår tillbaka biträdande rektor på Fryshusets gymnasium, med ansvar för estetiska programmet. Lustigt! Gav honom ett ex av Copy Me.

Uppdatering: Promenerade från Fryshuset utmed Årstaviken i regn och sol med Squarepushers nya album i lurarna. Angenäm lyssning. Väl avvägt mellan friformsjazz och klassiskt jungleknas, som två extremer omgärdande en alltmer briljerande melodisk begåvning. Och de maniska utsvävningarna på den elektriska basgitarren är denna gång motiverade och känns inte ens lite irriterande.
Well, nog ordat. För tänka sig att det råkar finnas ett litet smakprov på en server nära dig:

squarepusher_-_bubble_life.mp3