Litteraturkanon-debatten dundrar vidare

1 augusti 2006

Nyss hemkommen från direktsändning i TV4:s Nyhetsmorgon, där jag debatterade den oväntat heta frågan om ”litteraturkanon” med folkpartiets Cecilia Wikström. Någon skyttegravspolemik blev det nu inte.
Hennes omdebatterade förslag hade från början ett lite oklart syfte, med fraser om att ”minska utanförskapet och göra oss till ett folk som har ett gemensamt mål”. Nu nu förklarade hon att tanken mest var att ta fram en läslista att skriva in i skolans läroplan, och hon menade att det låg mycket i min kritik av kulturpolitisk trångsynthet.
Cecilia Wikström klargjorde att hon inte vill ha en generell kulturkanon i linje med Danmark där man valt ut åtta filmer, åtta byggnadsverk, åtta popalbum samt även designstolar som anses kunna symbolisera nationens arv.

Skolan är onekligen i kris om massor av unga går ut utan att ha lärt sig läsa och skriva. Men jag har fortfarande svårt att se hur sådana problem löses genom att en kommitté upphöjer ett fåtal symbolverk. (Har någon ens frågat svenskalärarna, barnbibliotekarierna och pedagogikforskarna vad de har att säga?) Fler hittar fram även till klassikerna om de bara tillåts hitta sina högst personliga ingångar till läsandet, och språket erövras inte så mycket genom reception av romaner som genom ett aktivt användande. Och idealet av ”en traditionell bildning” klarar sig minst lika bra även utan statligt sanktionerade topplistor.
Skillnaden är stor mellan en läslista för skolan och en allmän nationell kulturkanon. Det senare var dock det spontana förslaget från Lars Wegendal (s), vice ordförande i kulturutskottet. Att på det sättet försöka nåla fast ett kulturarv är idiotiskt.
För mig handlar detta inte om att förkasta traditionen. Tvärtom vill jag värna även de kulturarv som faller utanför alla plumpa topplistor – till exempel folkmusiken som (till skillnad från möbeldesignen) inte alls handlar om att producera fixa slutprodukter. Nu fick jag tillfälle att klargöra detta i teve.

Under frukosten på TV4-huset bläddrade jag i DN och hittade Stefan Jonssons långa utfall där Cecilia Wikströms förslag sammankopplas med talibaner och röda khmerer, med främlingsrädsla och ”en biologisk definition av det svenska”. Fast egentligen skriver han ju inte om litteraturkanon utan om folkpartiet, särskilt om Mauricio Rojas.
Förutsägbart att han blir så partipolitisk att han undantar sossarna. Är det ändå inte lite symptomatiskt att deras representant genast uttalade sig till förmån för ett mycket mer långtgående och korkat förslag? Själv tycker jag nog att Stefan Jonsson gör sig bättre som Musil-forskare än som valarbetare.

13 Responses to “Litteraturkanon-debatten dundrar vidare”

  1. maua Says:

    Varöfr skrev du inte att du skulle varit med i Nyhetsmorgon i en tidigare post? =/

  2. rasmus Says:

    maua: Kanske för att det skulle kännas lite elakt att lura upp folk så oherrans tidigt ;)
    Sen så blev det klart först igår eftermiddags också.

    Finns inte inslaget på nätet annars? Jag har inte hunnit/orkat kolla.

  3. P O Ågren Says:

    Varför inte ett gäng kanoner?

  4. Anonymous Says:

    Jag letade och har hittills inte lyckats hitta inslaget på nätet. Det hade varit trevligt att se det. Någon som rippade?


  5. Min poäng (från tidigare kommentar) är att Wikström mfl lever i ”den gamla världen”. Där en kommitté (redaktörer på NE, Svenska Adademiens ledamöter, o liknande mer eller mindre politiskt laddade smågrupper) fastställer ”det svenska kulturarvet”).

    Den nya (medie)världens sociala verktyg är förmodligen både obekanta och läskiga. Det vore dock med en kanon som bygger på dom principer som Wikipedia och digg använder. Inte minst för att se om det kan finnas någon Svensk (kulturellt enad nadion) framöver.

  6. Anonymous Says:

    Jag måste vara försiktig för min onda öronvärk gör det oerhört smärtsamt att skratta just nu, därför upprepar jag bara torrt, att minnas till annat tillfälle: åtta filmer, åtta byggnadsverk, åtta popalbum samt designstolar.

    Agnes von den Inseln

  7. notwist Says:

    aj, aj, aj. Du skrev ”Svenskalärarna”. Nu kommer språkfascisterna snart. :[


  8. Kanonbegreppet är kanske det mest missförstådda inom den kulturpolitiska debatten. Alltför många tror att kanon är något som man kan fastslå uppifrån, kanon utvecklas genom evolution.

  9. Anonymous Says:

    Typiskt… Fler kanoner löser visst alla problem.. Har inte löst Israels problem riktigt än… ;)

  10. Bosse Batucada Says:

    Finns det någon ripp av inslaget i TV4? Jag hittar det inte på deras webb och Nyhetsmorgon ingår inte i deras betaltjänst… :(


  11. En missbrukande personlighet, men känsligt dopaminsystem, kan ju bli beroende av precis vad som helst.

    Det är välkänt och inom varje ny företeelse där en snabb belöning är möjlighet kommer man se fenomet.

    Det är knappast något att hetsa upp sig över och det totala antala personer som har ett psykiskt beroende ändras knappast.

    Dataspel är ju dessbättre inte särskilt destruktiva varken för hjärnan eller kroppen. Så på det stora hela ganska harmlöst jämfört med jämförbart missbruk.–>


  12. […] Neo bad mig skriva en artikel om kulturpolitik. Det gjorde jag, med avstamp i diverse tidigare skriverier & bloggerier. Nu finns numret i tryck och min artikel som PDF. Min artikel argumenterar inte […]


  13. […] Punkterna genomsyras av en relativt sund form av kulturkonservatism, som begränsat sina symboliska krav på kulturkanon till att handla om en litteraturlista för skolans läroplan. Fast så är också alla de svåra […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: