Islossning
9 juni 2006
Att förslaget om bredbandsskatt igår gjorde offentlig entré i den partipolitiska diskursen har satt saker i rörelse. Inte så mycket på grund av förslaget i sig – dess praktiska konsekvenser är det fortfarande bara upphovsrättskritiker som nagelfar – men för att tillkomsten av ”linje tre” medför att alla som diskuterar fildelning nu tvingas ha fler parametrar i sitt RAM, så att säga. Och det är bra. Framför allt går det att ta sig ur ”teknikneutralismens” låsning, och börja prata om skillnaden mellan internet och de gamla envägsmedierna i stället för om tomma principer.
Ungdomsförbunden driver på och enligt DN står nu partierna v, c, mp och m bakom kravet på att tillsätta en utredning med sikte på någon slags upphovsrättsreform, i riktning mot allmänt legaliserad fildelning (eller kanske bara nedladdning), under någon form av skatt eller licensavgift. Bodströms respons är avvaktande positiv.
Tidningen påpekar problemet av avgöra ”vilken artist som faktiskt laddats ner mest” (men inte den större frågan hur man mäter avvägningen mellan musik, film och text, eller vad som egentligen vore en rättvis ”ersättning” för utbyte av text via datornätverk).
Tasso Stafilidis säger sig dock ha fått forskaruppgifter på att det går att avgöra hur mycket olika låttitlar laddas ner från nätet. Han jämför också med den så kallade kassettersättningen
Forskaruppgifter torde innebära Roger Wallis, den ende i Sverige som har sysslat med att utreda genomförbarheten. Redan innan explosionen den sista maj frågade Copyriot honom vad för slags ersättningssystem han tänkte sig, och fick snabbt svar. Roger Wallis ville inte basera fördelningen på radions smala utbud, utan på mätningar av vad som fildelas:
Analysering av denna trafik är inte omöjligt även om metoderna måste finslipas, diverse vattenmärkningsteknik införas med mera.
Peppelorum skrev i en kommentar:
Vi förutsätter att dessa vattenmärken blir verklighet. En annan aspekt av det hela blir då av vem de här vattenmärkena ska hanteras/sättas/etc, jag suger just hem en skiva av ett brasilianskt ska-band, ska min svenska ISP skicka en logg med de vattenmärkena till vår svenska Vattenmärkesmyndighet som sen skickar vidare till den brasilianska motsvarigheten. Och vart i kedjan ska det rapporteras om dessa vattenmärken? Är det itt fildelningsprogram som ska göra det? Min ISP ska sniffa all min trafik? Känns mer och mer som en allmän straffskatt blir verklighet då dessa problem i princip inte kan lösas.
Piratpartiet avfärdar bredbandsskatt genom att peka på samma obesvarade frågor som Piratbyrån och Copyriot brukar lyfta fram.
Skarpt kritiska är även Waldemar Ingdahl och Oscar Swartz när gårdagens förslag ges svar på tal: ”Skatt på fildelning är ett steg tillbaka”.
om man med automatik slussar pengar vidare i förhållande till skivförsäljningen konserverar man den struktur i industrin som byggdes upp under helt andra förutsättningar, det vill säga att man premierar dem som passerar ”nålsögat” hos några stora skivbolag med de ekonomiska musklerna att marknadsföra sig.
Digital produktion och distribution innebär ju väldigt små kostnader och kan släppa lös en oanad mänsklig kreativitet där faktiskt alla dessa miljontals duktiga musiker och kreatörer som kämpar jorden runt får en chans att finna sin publik.
Men skivbolagen och etablerade artister och låtskrivare vill absolut inte ha en jämnare inkomstfördelning där fler kan leva på kultur. Förslaget anammar inte nätets potential, utan lagstiftar mot dess logik.
Landsortspressens ledarsidor hakar också på idag. Alla ivriga att formulera en politisk linje, utan att någon verkar ha riktig koll på vad t.ex. internetprotokoll är. Centertidningarna är luddiga men lutar åt bredbandsskatt. Smålandsposten (ob. moderat) är lika luddig, men mot både bredbandsskatt, piratkopiering och dåliga affärsstrategier. Östran (s) skriker i högan sky om att piratkopiering är stöld, för att slutligen resignera trött inför sistahandsvalet bredbandsskatt. Och Göran Greider menar att Marx hade gillat bredbandsskatt.Frida Boisen på gratistidningen City briljerar knappast i sin argumentation för att ”låta bredbandsleverantörerna betala”, men å andra sidan är hennes beskrivning av musiklivet faktiskt radikalt verklighetsförankrad:
Det är ingen katastrof. För någon annan än direktörerna i musikindustrin.
Det var länge sedan artisterna tjänade stora pengar på sina skivor. Jag snackade med Ebbot, sångare i The Soundtrack of our lives, ett av Sveriges största band, för några veckor sedan om frågan.
– Jag brukar få ett par tusenlappar en gång om året till jul, det är vad jag tjänar på våra plattor. Resten går till skivbolagen och deras marknadsföring av oss, sa Ebbot.Vad Ebbot och hans musikerkollegor tjänar pengar på är spelningar.
Konserter. Ebbot och Soundtrack är ute och spelar jorden runt hundratals dagar om året.
CD-skivor är något man i framtiden helt enkelt får betrakta som PR-material. Just nu lever den dödsdömda CD-skivan på övertid. Med hjälp av konstgjord andning, med respirator i form av en och annan teknikidiot och musiknörd.
Lika illa ser prognosen ut för skivbolagen. Vem behöver dem i framtiden? Deras dinosaurietid är över. Nu när vem som helst kan spela in sin platta i källaren direkt på datorn, lex Laleh, vår största svenska artist just nu.
Just precis: Det är ingen katastrof. Fildelningen är en del av större kulturella och tekniska processer, där radikalt sjunkande produktionskostnader måste tas med i beräkningen. Just nu talar alla om att upphovsrättslagen måste reformeras, att principerna på ett eller annat sätt ska skrivas om för att komma i takt med verkligheten. Och det är ju en fantastisk öppning.
Fast personligen tror jag att en viss skepsis är att tillråda. Alla de där möjligheterna det talas om är ju inga eventuella framtidsutsikter, utan en verklighet som är i fullt bubblande redan här och nu. Ibland i strid med upphovsrätten, men ofta helt oberörd. Egentligen är det mest angelägna inte att ändra i upphovsrättslagarna. Tryckpressarna, dessa lagars ursprungliga objekt, tenderar att följa dem utan att det väcker några större konflikter. Utbyte av kassettband och brända cd sker i strid med lagarna, men accepteras i praktiken på grund av den praktiska omöjligheten att stopppa det.
Uppgiften just nu är snarare att stoppa de desperata försöken att påtvinga internet de enkelriktade massmediernas logik och reglera det utifrån helt nätfrämmande premisser i stället för att acceptera det som det kommunikationsmedium det är. Med hjälp av detta kommunikationsmedium, och dess möjligheter att statuera exempel, kommer diskussionen om upphovsrättsreform att ha bästa tänkbara förutsättningar.
Som tidigare sagts här, förtjänar tillbakarullandet och upplösandet av upphovsrätten att ses som en riktning snarare än en ståndpunkt.
Copyriot 
9 juni 2006 at 12:39 e m
Eder forskare Dr Rignell befinner sig på filmfestival i Cluj, Transylvanien. Vid berusad forskning under natten samtalade jag med en herre vars långfilm visas här på festivalen. Han sa sig gilla internet men beklagade med desperation i rösten sin ekonomiska status. Det visade sig att deras film kostat 600 euro att spela in, totalt. Tack vare nätverkande o redan tillgängliga produktionsmedel såklart. Nu spenderade de alla pengar de hade för att resa runt till filmfestivaler o dyl för att försöka få distribution åt sin film. l0l pwn3d
Att så mycket kreativa människor inte klarar att göra pengar (utan respirator från lagar) ur den där ekvationen är ju helt oförståeligt.
Vidare så växer hydran naturligtvis även i den här magen. På TIFF’s officiella nattklubbar har dj’s o vj’s haft en piratkopieringsorgie i dagarna fem. Filmer, mp3 osv, såklart, o de visar glatt sina välfyllda directories på projektorerna. :D
Nu film.
9 juni 2006 at 12:43 e m
Doh!
Staten får ju sätta upp en egen tracker som håller koll på vad som laddas hem! =)
/flinga
9 juni 2006 at 1:08 e m
Det skrivs hej villt om ”Kompensation”, ”Fri fildelning” och legalisering av ”Nedladdning”.
Det verkar som om FORTFARANDE ingen har någon jävla aning om vad de pratar om, varken politiker eller stora media.
Som Henrik (http://henrikalexandersson.blogspot.com/2006/06/reaktionsdrift.html) skriver, förslagen från bodström (och de andra stora partierna) kommer läggas på hyllan direkt efter valet. Senast när de inser hur svårt det skulle vara.
Personligen tycker jag det känns som att det här plötsliga intresset är för att ”lugna folk”. Om måttligt intresserade ser att ”det jobbas på lösningar” så kanske de hoppas att de inte jagar upp sig så, inte engagerar sig, inte läser på, inte röstar på något annat…
Dessutom, varför är inte den vanliga opositionen intresserade av rättsövergreppen? Alla som är intresserade har lagt ihop ett och ett och sätt att det är mycket som är lurt, det finns många sammanställningar av lurigheterna, men stormedia är inte längre intresserad…
/Markus
9 juni 2006 at 1:56 e m
Tack, Rasmus – din research är tokigt värdefull i debatten!
9 juni 2006 at 1:59 e m
Två till svåröverstigliga mätningsproblem kan nämnas:
1. Väldigt många fildelar nog idag enligt modell trålfiske: man håvar ner en väldig massar saker, provlyssnar igenom snabbt, använder och behåller bara det man verkligen gillar men raderar mycket annat direkt. Om man tar en bredbandskatt på allvar så verkar det orättvist att ersätta upphovsmännen till filerna som raskt raderas lika mycket. Ett optimalt mp3-stasi borde därför mäta även hur mycket och ofta filerna används. Men vem vill bli så detaljövervakad av staten?
2. Det kommer att gå att utnyttja/lura systemet på väldigt många lönsamma sätt: upphovsmän kan t.ex. sätta upp robotar som laddar deras egna filer fram och tillbaka hela tiden för att höja statistiken och ersättningen. Alternativt ge användare procent på ersättningen om de hela tiden laddar upp/ner deras verk.
9 juni 2006 at 2:23 e m
angående utbetalning av skatten baserat på nedladdning/uppspelning etc. – OM man skulle lyckas genomdriva ett fungerande system för att registrera detta…
…skulle inte porrindustrin tjäna rätt mycket pengar på det?
9 juni 2006 at 2:29 e m
Just nu lever den dödsdömda CD-skivan på övertid.
Ja, det ser tamejtusan ut som om vinylskivan kommer att överleva CDn, det hade ingen trott för 10 år sen. Som det kan gå :-)
Men låt se nu.. bredbandsskatt, hmmm.
Att ta ut en generell skatt a la kasetterättningen är ju skitdumt, precis som rasmus skrev så cementerar det bara nuvarande strukturer som dessutom diskriminerar olika konstformer och skapare – direktörerna skrattar hela vägen till banken.
Att logga laglig fildelning, ja det är möjligt, så länge som all fildelning sker öppet, vilket den kan göra om bara vad som fildelas och i vilken omfattning loggas, inte mellan vilka. Ingen vill ju ha sin litterära, musik, bild eller filmsmak registrerad. Om det var lagligt och ingen IP-kopplad registrering skedde på detta ”fildelningsprotokoll” så är det troligt att de flesta skulle kunna aceptera att köra över samma protokoll. Är det bara fritt, bra och snabbt så attraherar det användare vilket genererar än fler användare. Så ja, det är möjligt. Men hur stor del skall olika verk få av kakan, vilka upphovsmän skall ”belönas”? Skall staten börja bestämma vad som är konst och inte, huuu så hemskt. Vi har också rättviseproblemet från andra sidan och att mediabranchen med god hjälp från Microsoft antagligen fortsätter att köra DRM-tåget på full ånga. Från vem skall pengarna komma? Den som endast fildelar fri information? Den som nyttjar sin bandbredd för att föra ut eget material? Hur blir det med de som köpt filer, allt från fotografier till datorprogram, de använder ju också bandbredd, skall de således betala för samma sak flera gånger? Utan ett övervakningssystem som klampar rakt in i folks högst privata sfär och kör allt vad intergritet heter ned slasken så blir resultatet att underhållningsbranchen får betalt via staten även för helt fri information som överförs mellan människor, de kommer att kunna profitera på almänn kommunikation som de inte har ett dugg med att göra – direktörerna skrattar hela vägen till banken.
//steelneck
9 juni 2006 at 3:41 e m
Skönt att det äntligen börjar bli en konstruktiv debatt om hur fildelnings-”problemet” bör lösas. Tråkigt är dock att de flesta från pirathållet, också piratpartiet, bara klagar utan att presentera en annan lösning. Detta är för mig den största besvikelsen.
Inte kan väl PP tro att man kan släppa fildelningen fri utan någon som helst ersättning? Enligt mig så vore det förståss det allra bästa, men Sverige har också internationella avtal som måste följas. Det vore intressant om Piratpartiet lyfte fram sina lösningar och förslag, för nog har dom funderat över detta, eller?
Jag tycker nog en avgift av den här typen kan vara en acceptabel kompromiss, kanske inte den bästa lösningen enl. mitt ”pirat-sätt” att se på saken men för ett fritt information- och kulturutbyte(utam DRM!) så är det ganska överkomligt.
//allix
9 juni 2006 at 4:47 e m
Att scanna av p2p-nät för att få en uppfattning om vad som fildelas är inte så svårt, Big Champagne har hållit på med det ett tag.
Utan vattenmärkning kan man förstås bara få en uppskattning och inte exakta världen, men bredbandsskatt innehåller ju så många problem att detta nog är tillräckligt bra.
En djupgående diskussion om bredbandsskatt utmärkt. Det kommer att avslöja mediabolagens propagandabild om stackars fattiga enskilda artister och bereda vägen för legaliserad fildelning utan bredbandsskatt.
9 juni 2006 at 5:08 e m
Ingen vill ju ha sin litterära, musik, bild eller filmsmak registrerad.
Last.fm anyone???
Folk kanske frivilligt berättar vad de lyssnar på för att stödja sina favoritartister. Om man kan leva med att det inte alltid blir millimeterrättvisa (och hur skulle det ens definieras?) så kanske det är en väg.
Men visst, problemen är ändå många…
9 juni 2006 at 6:13 e m
Skippa de dyra utredningarna och det politiska käbblet. Varför inte bara köpa låten?
Det kostar nio spänn på Itunes.
För dyrt? Starta en egen tjänst och priskonkurrera.
Vad väntar ni på?
Andras pengar?
//Calle
10 juni 2006 at 3:02 f m
Förslag: En fast bredbandsskatt baserad på konsumentpris-index, sisådär 100 kr per månad i dagsläget. Betalas endast av abonnemangs-innehavare vars in-trafik överstiger säg 1 GB den månaden (så farfar slipper bry sej).
Hur sker fördelningen av skatte-intäkterna? Genom ett program/en webbplats där artister och bolag enkelt kan registrera sej och där de som betalar skatten varje månad kan välja till vem/vilka pengarna ska gå. Om man inte ”röstar” en månad så går allting till STIM & co. :D …fast en bättre lösning vore att lotta fram vem som ska bli mottagare… eller dela jämt mellan alla. Det skulle göra det lite svårare för bjässarna och lättare för de små. Kanske att man utesluter dom som knappt fått en röst, så det inte blir folk som registrerar sej och får slantar utan att producera något någon har nytta av.
På detta vis kunde kanske utvecklingen gå åt rätt håll, trotts en skatt?
10 juni 2006 at 4:31 f m
Blott att man ens diskuterar en så vettlös åtgärd som ”bredbandsskatt” visar på vilken makt underhållningsbranschens vakthundar har över debatten. Bredbandsavgift vore absurt; tänk t.ex. på stackarna som bara använder internet för e-post och aftonbladet.se, varför ska de ge konstgjord andning till en till följd av obsoleta affärsmodeller havererad bransch? Det vore absurt också att fildelarna skulle betala. Om kreatörerna är så sura för att deras alster sprids får de väl skydda det bättre, mer DRM etc.
/Kurre
10 juni 2006 at 10:40 f m
För mig finns det två stora problem. Det första är att det faktiskt går att ha mycket trafik på sitt bredband utan att man fildelar. En person som t.ex. bara använder webb-tv och/eller onlinespel drabbas ju orättvist av en eventuell mängdstyrd bredbandsavgift.
Det andra är, precis som många tidigare påpekat, att det är i stort sett omöjligt att få ett rättvist system som täcker upp text, film och musik.
Det skulle även vara ganska lätt för en desperat artist att fuska sig till en högre ersättning genom att bara ladda ner sina egna alster om och om igen.
Bredbandsskatt är en utopi, men debatten är viktig att ta.
10 juni 2006 at 12:02 e m
Gymdis (hej krille), det lämnar fortfarande en myriad problem, som att det finns många användningar för mer än 1gb bandbredd i månaden och så vad händer med annat än musik? Hur ska film ersättas? Text då, tidningar, artiklar, bloggar? Ska porrbranschen ersättas?
Men jag håller med att röstning låter bättre än övervakning/statistik, fast det är fortfarande ogenomförbart.
10 juni 2006 at 2:46 e m
En kommentar till detta med att det inte egentligen är en katastrof. Det är sant att skivbolagen själva tar pengarna och bara ger litet av dem till musikerna för skivförsäljningen. Detsamma gäller inom förlagsindustrin där många kan försörja sig på att korrekturläsa böcker, marknadsföra dem, och så vidare, men författarna själva endast i undantagsfall kan göra det. Så det stämmer att det inte gör någon större skillnad för artisterna om skivförsäljningen går ner. Men det beror ju helt enkelt på att deras situation hela tiden har varit den att andra skor sig på deras talang. Är det så vi vill ha det? Det borde vara frågan istället för att spekulera i huruvida det är mer eller mindre en katastrof just nu. Det är inte alla som kan eller vill uppträda med konserter. Det finns musik som helt enkelt inte gör sig live – i alla fall inte på samma sätt. Om i framtiden alla musiker och kompositörer förväntas försörja sig genom live-framträdanden, hur skulle det till exempel gå för Steven Stapleton och hans Nurse With Wound, vars musik består av surrealistiska ljudcollage? Inte för att jag tror att han får in så mycket från skivförsäljning idag, men han förtjänar väl att få något i alla fall! Genom att tala om att musiker måste försörja sig på just konserter och att deras verk själva inte har något ekonomiskt värde (eftersom de fritt kan kopieras) begränsar man begreppet musik.
10 juni 2006 at 10:41 e m
En Garde!
11 juni 2006 at 12:10 f m
Svamp: Ja, det är sant, mitt förslag borde inte vara begränsat till bara musikbranschen, utan även andra källor till nerrlandningsbart material.
Är det så att man laddar ner enbart 1+ GB ”gratis”-material en månad (eller sådant man faktiskt betalat för) så blir man tvingad att ge 100 kr till någon av alla de som registrerat sig i systemet. Det borde vara en överkomlig summa för alla 1+ gigare. Det är iaf en skatt som man får styra vad den går till, och däri ligger styrkan att låta dinosaurierna dö ut samtidigt som man gynnar kreatörerna.
Även sådana som i dagsläget producerar material som dom ger ut gratis kan få en boost genom att registrera sig i systemet.
niklas s: För dom som tittar mycket på webb-tv och har ont om pengar, skippa tv-avgiften och ge pengarna till web-tv-makarna (dom registrerar sej i systemet). För online-spel med subscription fees gäller samma grej, Blizzard/andra bryr sej väl måttligt om pengarna kommer via en skatt, förmodligen får dom en större mängd spelare.
11 juni 2006 at 1:14 e m
Det finns ett par intressanta frågor som jag inte tycker får komma bort i dessa diskussioner.
1. De flesta mainstreammedia och skivbolag arbetar efter antagandet att det är någon som förlorar pengar på att datafiler delas mellan datorer och användare. Möjligt bortfall av förväntad inkomst kan det vara men det är ju inte samma som förlust.
2. Extremt få jag talat med och läst verkar ifrågasätta idén om att kultur är och ska kunna vara ett arbete. Jag tycker att den bästa kulturen kommer fram när ekonomisk förtjänst inte är en medfaktor. När jag i diskussioner frågar ”Varför anses det självklart att kulturarbetare ska kunna tjäna pengar på de de gör?” möts jag oftast av tomma blickar och brydda ansiktsuttryck. Vari ligger självklarheten?
/Mike
11 juni 2006 at 6:07 e m
Mike: Johan Söderbergs artikel Kulturarbetarens död kanske kan ge dig argument i de diskussioner du nämner i punkt 2.
12 juni 2006 at 11:09 f m
Ett riktigt dåligt förslag till ersättningsstystem är att man precis som man gör med kassettband skall ta ut avgifter på något (t.ex. bredbandsuppkoppling) för att kunna ersätta upphovsmännen. Ser vi på liknande system inom musiken och litteratur innebär detta emellertid flera allvarliga problem. Till att börja med innebär det att man förstatligar hela ersättningssystemet. Någon – någon som är utsedd av staten – måste ta ansvar för att fördela pengar till upphovsmännen. I många fall innebär detta att man koncentrerar sig på inhemska konstnärer och i första hand på sådana som uppfattas som på ett eller annat sätt bättre än andra. Detta gäller inte minst om man använder försäljningssifrorna som fördelningsnyckel. Fildelare delar inte nödvändigtvis samma musik som säljer bäst i Sverige. Varför skall staten tvinga bredbandsanvändarna sponsra Per Gessle? En kvalitetsbaserad lösning blir inte nödvändigtvis bättre eftersom den innebär att ngn måste bedömma kvaliteten. Upphovsmannaersättningen blir en del av kulturpolitiken. Är det bra? Är det inte bättre om konstnärer kan försöka klara sig antingen på marknaden eller i kultursfärens kvaltitetsbaserade ersättningssystem? Genererar inte det mer pluralism? Tror vi föresten att man kan lösa den här typen av problem inom ramarna för nationalstaten? Låter det verkligen rimligt?
12 juni 2006 at 10:10 e m
för musik så duger ju de tjänster som finnns om man tar bort DRM och sänker priserna och har i MP3-format och inte i mp4/wma.
För film borde SF-anytime skapa en tracker eller dyl. där de kan ta betalt för att man laddar hem en DRM-skydad torrentfil som i sin tur laddar hem en DRM-fri film. samma system kan användas till spel också
allt annat material som texter och annat smått och gott tycker jag är onödigt att bry sig om eftersom mycket är lagligt.
Dessutom bör man skrota kassettersättningen eftersom DVD/CD-skivor inte endast används till kopiering utan även backup och andra saker
14 juni 2006 at 6:50 e m
I samma sekund som det införs en ”bredbandsskatt” så införs det en internetskonsumtionsskatt. Är det verkligen vad man vill ha?
Se bara på trafikavgifterna i Stockholm. Det ”skulle” gå tillbaka till regionen, men Stockholm får bara ca 400 miljoner av de miljarder som tas in.
Samma sak kommer att hända med den här skatten. Det mesta kommer att hamna i de allmänna statskassorna. Det blir dubbel moms på bredband. Plus att artister som inte är kända en kilometer utanför sin egen by aldrig kommer att få se en krona. Alternativt avlönas ett kulturkontors byråkrater som ska utreda om det är lämpligt att sprida låtmaterial av entombed när det finns så mycket fint av Kalle Jularbo istället som ungdomen kan lyssna på.
Nej, en bredbandsskatt är en riktigt, riktigt usel idé.