Observationer kring barockmusik, skivbutik och ögonblick

30 maj 2006

Deltog idag åter i direktsändningen av P2:s Riktig musik. Programmet handlade om ”tidig musik”, bland annat musik av och prat om makalösa Marin Marais. Två unga musiker samt jag var inbjudna att tillsammans reflektera kring barockmusiken och dess relation till den mer 1800-talsbaserade klassiska traditionen.
Jag underströk några skillnader: barockmusiken har en repertoar som präglas av överflöd och nyupptäckande snarare än respekt för kanoniserade Verk, av ”ofullständig” notation från kompositörernas sida som lämnar utrymme för små ensemblers samspel utan dirigent, och för oerhört mycket improvisation. Under barocken skrevs musik för särskilda tillfällen, och skapades i framförandeögonblicket. Sedan kasserades den ofta, men det kunde mycket väl hända att t.ex. Bach kopierade en sats av Vivaldi, ändrade lite och presenterade som del i en egen komposition.
I stället för vördnaden inför det musikaliska Verket: Ögonblicklighet och improvisation.

Senare på eftermiddagen strosade jag in på skivvaruhuset Mega och kände alienationen slå mot mig. Hyllor med skivor, inburade i larmade plastetuier, ordnade efter ett antal genrer i en steril atmosfär överskjöld av ljudskval. Slogs att att butikens storlek hade krympt radikalt. Hela den stora källaren hade slagit igen. Trappan ner avspärrades av – visst är det talande! – stånd med storförpackningar av brännbara cd och dvd!
Övervåningen var till stor del tillägnad annat än skivor. I stället såldes på välexponerad plats kringkrams relaterat till fotbolls-VM. Datorspel, kanske någon dvd. Produkter inriktade på att tillfredsställa ett begär som uppstår i realtid, kopplat till en konkret medial händelse.
Uppenbarligen uppfattar Mega att det inte längre går att göra intäkter enbart på att tillhandahålla samlarobjekt att vörda i skivhyllan. Men fortfarande en totalt en totalt oupphetsande miljö av plastbitar i olika storlek, som kunderna uppenbarligen straffat. Vad de vill uppleva: Ögonblicklighet och improvisation.

Om inte annat så är det den riktningen som pekas ut i denna extremt intressanta artikel i Dagens Industri, som väl hemma dök upp i ett RSS-flöde. Svart på vitt. Skivbolagens försäljning sjunker i botten, lika mycket som kurvorna vänder uppåt för festivaler, evenemang och konsertarrangörer.
Revisorn för en massa svenska storartister konstaterar att konserternas betydelse som intäktskälla vuxit radikalt. Till skillnad från med skivbolagen slipper artisterna där också att vara bundna på långa kontrakt, och pengarna kommer nästan direkt, i stället för efter några år eller till och med efter ens livstid. Artikeln pekar också på hur kontakten med publiken blir närmare när det levande framförandet sätts i centrum. Robyn lyfter fram exemplet Kina som alls icke avskräckande exempel: Mycket piratkopiering, och därför stor publik att spela för.

”Det är en generell trend bland artister och skivbolag att det är svårt att tjäna pengar på cd:n. De ser en möjlighet att i stället tjäna pengar på spelningar och evenemang. Betalningsviljan hos konsumenterna har ökat radikalt”, säger Mats Brandt, vd på biljettjätten Ticnet.
/…/
Marie Dimberg, manager:
”Allt samverkar. Man brukar säga att ’På 1970-talet släppte man skivor för att man skulle kunna åka ut och spela. På 1980- och 1990-talet spelade man för att stödja skivförsäljningen’. Nu är cirkeln sluten, allt går i symbios. /…/
Scensidan, där jag även räknar in teater, blir ett allt viktigare sätt att kommunicera med publiken. Det är något som sker här och nu. Och det är svårt att ersätta”, säger hon.”

Än en gång: Ögonblicklighet och improvisation.Som av en händelse har dagens DN ett lika omfattande reportage kring ungefär samma tema, med liknande slutsatser: CD-skivan sjunger på sista versen.
Det här med realtidsupplevelser kontra fysiska objekt, är även något som kommer upp i en idag publicerad intervju med mig, gjord av Konsten.net som är en nättidskrift för samtidskonst.

Uppdatering: Sydsvenskan skrev för en tid sedan om hur plastbitsförsäljningen inte längre funkar för anrika (grundad 1977) skivbutiken Folk & Rock i Lund. Ägaren har nu planer på att ”omvandla till något av en ‘chill out zone’, eller mötesplats, där man kan ta sig en designerkaffe, medan man lyssnar till och snackar om musik.” (Via Hertze.com)

One Response to “Observationer kring barockmusik, skivbutik och ögonblick”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: