Så vill miljöpartiet använda bredbandsskatten

29 maj 2006

Nu påstås det att ”Miljöpartiet går till val på legaliserad fildelning”.
Fast skrivelsen under valmanifestets punkt 27, Kultur för alla, säger ingenting om att avkriminalisera utbytet av filer, som naturligtvis går exakt lika mycket ”uppåt” och ”nedåt” (så varför envisas med dessa vertikala metaforer?):

Nedladdning av exempelvis musik och filmer för privatbruk ska vara tillåtet, men musikerna måste få kompensation.

Johanna Nylander (fp) och Rick Falkvinge (pp) har skrivit läsvärda och kritiska kommentarer.Miljöpartiet förespråkar alltså någon slags ”bredbandsskatt”, vilket egentligen inte är någon nyhet, utan något de flera gånger tidigare uttalat sig om. Av allt att döma tänker de sig att företag som erbjuder tillgång till datornätverket internet ska få betala en avgift, som på ett eller annat sätt ska ”kompensera” … ja, vem?
Valmanifestet talar om ”musikerna”, vilket väl får tolkas som direkta upphovsmän i allmänhet, eller (snarare) som ett försåtligt kodord för alla möjliga slags rättighetshavare (dödsbon, skivbolag, musikförlag…)

För att bringa klarhet i oredan, skickade Copyriot redan för några veckor sedan ut en enkät till de partier vars företrädare i oftast luddiga formuleringar sagt att avkriminalisering och ”ersättning” till rättighetsinnehavare är en önskvärd väg framåt. Varken vänsterpartiet eller Hillevi Larsson (s) har svarat. Föredömligt snabb respons kom däremot från miljöpartiet, via den ovanligt kunnige Johan Schiff.
Han förklarade (9 maj) att miljöpartiet inte tagit ställning till hur ett fördelningssystem skulle utformas, men delade med sig av en principiell utgångspunkt:

Fildelningen betyder inte tvunget att det är samma musik som laddas ner och lyssnas på som annars säljs i skivbutikerna. Det finns också en möjlighet för andra artister att komma fram. Därför tycker vi att det är felaktigt att bara fördela pengarna till de artister som spelas på radio eller filmer som visas på tv. Alltså är den fördelning som idag sker av kassettersättning inte en bra modell för en eventuell bredbandsskatt.
Vi vill att fler kulturskapare ska ges möjligheten att försörja sig på sitt kulturskapande. Det finns dock klara svårigheter med de flesta fördelningsmodeller som diskuteras idag, eftersom det är svårt att mäta vad som faktiskt laddas ner och lyssnas på och att inte alla artister har andra aktiviteter som filmvisningar, konserter eller liknande som går att mäta och jämföra med varandra. Vi tror att det behövs mer än en fördelningsmodell för en bredbandsskatt och att tonvikten ska ligga på att finansiera kulturskapande, inte på att kompensera försäljningsminskningar.

Väl genomtänkt, får man ändå säga. Särskilt sista meningen, som väl någonstans implicerar att man inte bara vill överlåta till Stim & co. att fördela efter enligt godtycke. Men miljöpartiet är långt från att närma sig ett konkret förslag. Konceptet känns minst sagt preliminärt. Det positiva, som ändå kan nämnas, är att om en öppen diskussion kom till stånd (i stället för fraser om att kompensera det odefinierade kollektivet ”musikerna”) skulle den på ett positivt sätt kunna visa på alla de kulturella gråzoner som inte kan infångas i systemet – och sannolikt skjuta förslaget ännu längre på framtiden…Snabbt svar kom även från Roger Wallis som är ordförande i Skap, styrelseledamot i Stim, gästforskare vid KTH och sannolikt den i Sverige som ägnat mest tankemöda åt att hitta ett sätt att kombinera fri fildelning med pengar till rättighetshavare.

Precis som miljöpartiet skriver han att det behövas mer än ett sätt att fördela pengarna från en bredbandsskatt. Han erkänner att Stims fördelning som bygger på radions spellistor blir allt mer problematisk:

Detta system togs fram innan man ens hade hört talas om fildelning eller visste något om vad som skulle delas mellan musikentusiaster på nätet. Det har fungerat men bör ständigt ses över. Med den likrikning som finns framför allt i radioutbudet blir denna lösning allt mindre lämplig – allt för mycket går till ett fåtal större aktörer.

Därför menar Roger Wallis att det mest önskvärda vore att i huvudsak låta mätningar av det faktiska filutbytet ligga till grund för fördelningen.

Analysering av denna trafik är inte omöjligt även om metoderna måste finslipas, diverse vattenmärkningsteknik införas med mera. Studier visar att trafiken på nätet karaktariseras av en stor mångfald, samt flera äldre verk, och verk inom smalare genrer än de som normalt säljs via tio-i-topp-listor.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att både Johan Schiff (mp) och Roger Wallis visst är medvetna om och har funderat en hel del över kompensationssystemens dilemma – i vart fall på musikområdet – men utan att komma i närheten av en praktisk lösning. Men nog vore det spännande om den frågan kom upp oftare?Förespråkarna för bredbandsskatt kan dock inte komma undan med att enbart prata om musik. Om vi förutsätter att mjukvara inte inkluderas, måste de fortfarande kunna uttrycka åtminstone vaga önskemål om hur systemet ska funka på två andra områden: film och text.
Film: Här vore det förstås intressant att höra om miljöpartiet kan tänka sig att ”kompensera” upphovsrättsinnehavarna till pornografiska filmer i proportion till dessas andel av filmutbytet. Det torde nämligen innebära en rejäl penninginjektion i porrindustrin.
Text är nog ändå det mest spännande området att diskutera. Där dras nämligen frågan om vilket skapande som förtjänar ”kompensation” till sin spets. Som Magnus Eriksson skriver i sin uppsats:

Här får vi anta att tanken är att en författare, vars bok fildelas som PDF-dokument, ska ha ersättning för den, antagligen även om den fildelas som txt-fil, och eventuellt även som html. Hur ska man då skilja mellan vad som är en författares verk, ett foruminlägg eller en dagbok i ett community. För all text på nätet kan väl inte kompenseras? Precis som all text i form av programkod inte kan kompenseras för då skulle varje webbsida räknas som ett Verk av programkod. Olika protokoll måste då behandlas olika, ändå pågår fildelning överallt på Internet.

Om, mot förmodan, konkreta steg börjar tas i riktning mot en bredbandsskatt, ja då är det dags att smida planer. Förutsatt att nedladdningar från www-sidor inte ska berättiga till del av de insamlade pengarna, borde det knappast vara svårt att implementera en teknik som sprider t.ex. delar av bloggtext via de ersättningsberättigade kanalerna. Vips, så kan tusentals bloggare se fram mot att få utbetalningskort i brevlådan. Antagligen på större belopp än vad många etablerade författare får.
Ett collecting society som försörjer bloggare vore förstås i längden vare sig hållbart eller önskvärt, men på kort sikt ett utmärkt sätt att rikta ljuset på den svaga punkten i dagens system – och få betalt för besväret!

17 Responses to “Så vill miljöpartiet använda bredbandsskatten”

  1. P O Ågren Says:

    Bredbandsskatt är en dödsryckig lösning från den ekonomiska hanteringen och värderingen av fysiska produkter. När det gäller digitala produkter måste affärsmodellen vara att digitala kopior är fria, medan ekonomiskt värde skapas i kopiornas omgivning.

    På frågan om hur man ska skilja mellan en författares verk i digital form, ett foruminlägg och en dagbok i ett community (och för den delen inlägg i e-postlistor och nyhetsgrupper etc), så varken kan man eller bör man göra någon åtskillnad.

    Upphovsrättslagen gör ingen åtskillnad. Om en text når verkshöjd, är det en författares verk. Och därmed ska en ev bredbandsskatt också fördelas mellan alla dessa myriader av textförfattare.

    Jag tvivlar på att någon någonsin kommer att kunna presentera en rimlig idé om hur bredbandsskatt ska fördelas till upphovsrättsinnehavare.

  2. floodis Says:

    Word P O!

    På frågan om hur man ska skilja mellan en författares verk i digital form, ett foruminlägg och en dagbok i ett community (och för den delen inlägg i e-postlistor och nyhetsgrupper etc)

    Eller fraser (förvisso överklagad).

    Sen undrar jag varför (mp) vill skapa en helt ny skatt (bredbandsskatt) för att finansiera något (”kulturskapande”) som inte nödvändigtvis har med bredband att göra?

    Ett mer passande namn är typ ”kulturskatten”. Finns det någon sådan redan?

  3. TuffPirat Says:

    När man spelar dataspel över internet så producerar man en satans massa ettor och nollor. Givetvis borde även människorna bakom dennna preformance-art kompenseras. Sverige skulle bli alla dataspelares mecka! Tänk vilken effekt detta skulle få för det svenska kulturlivet!

  4. Peppelorum Says:

    Rasmus & P O, grymt bra skrivet, tackar för era ord och insikter.

    Vet inte hur de har tänkt att denna bredbandsskatt ska fungera alls, som nämns så måste det införas något slags vattenmärke på alla saker som förtfattaren vill ha betalt för, och sen kanske någon slags kommission som kan avgöra om allt uppmärkt har uppnått verkshöjd eller ej. En plats att stoppa arbetslösa akademiker på alltså=)

    Om detta inte finns utan man betalar x kr per mbit/s i uppkoppling man har så kommer ett annat problem. Jag tankar inte hem annat än cd-avbildningar av Debian GNU/Linux (förutom att surfa på Copyriot då;-), det som finns på iso-filerna är upphovsrättsskyddat ja, men licensierat under en licens som tillåter obegränsad kopiering och användning. Ska jag fortfarande betala bredbandsskatt? Är det en riktad skatt eller ska alla bredbandsägare unisont betala för förlorad intäkt oavsett vad man nyttjar sin uppkoppling till?

    Vi förutsätter att dessa vattenmärken blir verklighet. En annan aspekt av det hela blir då av vem de här vattenmärkena ska hanteras/sättas/etc, jag suger just hem en skiva av ett brasilianskt ska-band, ska min svenska ISP skicka en logg med de vattenmärkena till vår svenska Vattenmärkesmyndighet som sen skickar vidare till den brasilianska motsvarigheten. Och vart i kedjan ska det rapporteras om dessa vattenmärken? Är det itt fildelningsprogram som ska göra det? Min ISP ska sniffa all min trafik? Känns mer och mer som en allmän straffskatt blir verklighet då dessa problem i princip inte kan lösas.

  5. Thomas E Says:

    Det här med att ersätta upphovsmän med en bredbandskatt är ju goda nyheter för den som äger rättigheterna till den där fimen med en tjej som suger av en häst:-)

  6. pelpet Says:

    En bredbandsskatt kan aldrig bli välfungerande, rättvis och heltäckande på samma gång. Det närmaste man kan komma är nog att man utgår från dagens situation och maktförhållanden, försöker täcka av det mesta av den med lagstiftningen och acceptera att det förekommer en massa mygel och orättvisor.

    Exempel skulle man kunna införa ett system som beskattar varje ADSL-, kabelmodem och bredbandsbolaget-LAN- abbonemang med ett antal kronor varje månad. Alla som har musikstycken eller filmer som de vill tjäna pengar på får rapportera dem till en registernämnd. Denna registernämnd får sedan sniffa av nätet, ungefär som Big Champagne gör och fördela pengarna utifrån hur mycket varje verk byts. Ett filmbyte ger lika mycket pengar som bytet av ett album och ett album ger 5 ggr summan av en singel. I gengäld så blir det fritt och lagligt att fildela filmer och musik och branshen avstår från DRM.

    Kombinera detta med ett stoppdatum, säg 5 år från systemets startdatum, och utvärdera och besluta sedan om systemet skall fortsätta, utvecklas eller avvecklas.

    Orättvist? Möjligt att manipulera? Teknikbundet? Producent-konsument-perspektiv? Definitivt, men det kanske fungerar hyfsat i och med att man slipper piratkriget och DRM.

  7. P O Ågren Says:

    pelpet: Och texter (inte bara musik och film). Det betyder att varje gång jag och miljontals andra skriver en kommentar i en blogg, ska jag rapportera detta till en registernämnd (eftersom en kommentar som denna når verkshöjd och därmed är upphovsrättsskyddad).

    Denna registernämnd ska sedan ha kontroll över hur många gånger någon läser min anmälda kommentar – och se till att jag får min del av bredbandsskatten. Multiplicera det med alla mina blogginlägg och -kommentarer samt med alla andra texter på nätet som ständigt uppdateras. (En uppdaterad text blir vanligtvis ett nytt verk med ett verkshöjdperspektiv.) Jädrar vad folk skulle kommentera varandra ;-).

    Jag tror det blir absurt. Ett annat sätt att avskaffa piratkriget är att definiera bort piratbegreppet – när pirater som fenomen upphör att existera, upphör piratkriget.

  8. pelpet Says:

    P O Ågren:
    Min idé om hur en bredbandsskatt skulle fungera var att det skulle innebära att det var fritt fram att fildela filmer och musik som registrerats, och att ersättning skulle fördelas i proportion hur mycket verken spreds. Texter, e-böcker, dataprogram eller annat skulle inte vara med i systemet.

    Tanken är heller inte att det skall vara helt rättvist eller teknikneutralt, utan adressera ett konkret problem – piratkriget. Vi förlorar pengar men slipper DRM och juridiska hot. Se det som en tillfällig eftergift till musik- och filmindustrin.

    Jag tycker att en sådan bredbandsskatt är en vettig idé eftersom jag är rädd att medieindustrin faktiskt lyckas med sin lobbying och lyckas få igenom extremt hårda straff för upphovsrättsbrott, ökad övervakning, internetcensur och krav på fritzchip i datorer och vad de nu kan hitta på. Då lever jag hellre med en beskyddaravgift. En fördel med en sådan beskyddaravgift är också att den vänder på förhållandena – medieindustrin kommer att uppmuntra spridningen istället för att försöka förhindra den.

    Det kan också vara så att jag missbedömt styrkeförhållandena, och att medieindustrin faktiskt kan besegras utan eftergifter. Isåfall så vill jag givetvis inte ha någon bredbandsskatt.

  9. Anonymous Says:

    Jag förutspår.. en kraftig ökning av spam. En ovanlig typ, dessutom, med mp3-attachments.

    / Jonas med kristallkulan

  10. Lari Says:

    Piratbyrån och The Pirate Bay kommer att vara uppe igen om ca 2-3 dagar.
    Så lätt kommer man inte åt fildelare.

    Dessutom:

    För min del ser jag fildelning som något som närmast kan liknas som bakgrundsmusik. På internet finns så mycket bakgrundsinfo att det gör sig omöjligt att stoppa detta. Hur mycket man än håller på. Det är bara att inse fakta.

    Ungefär som att du kan gå förbi ett kafé där någon spelar musik, eller den musik som spelas i affärer, eller den musik som råkar höras på gatan.

    Så hur ska de artister som arbetar med att skapa kultur ersättas? Jo det bästa vore givetvis genom en modell liknande den som STIM har för bakgrundsmusik. Den bygger på analyser, rapporter och schabloner på vilken typ av musik som spelas. På sammat sätt kan man skapa en internet-stim, där de som distribuerar och tillhandahåller tjänster på internet får vara med och betala detta. T.ex. skulle ComHem-bredband få betala en schablonkostnad till internet-fonden (kan skötas av STIM-IT), för den fildelning som pågår i enlighet med schablon.

    De som är medlemmar av internet-fonden (STIMIT) får också utdelning utifrån rapporterad volym på nedladdningar, och en schablon beräkning.

    Visst detta skulle ge något dyrare bredbandskostnader för alla, men å andra sidan skulle vi lösa ett problem. Kopplingen mellan upphovsrätt och ersättning, för det är ju där skon klämmer.

    Jag ser det inte mer konstigt att ladda ner filer och dela dem än jag ser det att låna en bok (film,cd, spel, text) av en kompis. Jag vet inte om han köpt den, lånat den, stulit den, eller hyrt den, men jag lyssnar på den och lånar ut den kanske till någon annan för att sedan lämna tillbaka den. Mitt bokintresse växer, och förmodligen köper jag en och annan bok mer pga av detta.

    De som fildelar är också de som köper mest film, musik och spel. Bara så att ni vet.

    Jag tycker att miljöpartiet borde gå ut och ta avstånd från de övergrepp i rättsak som polisens razzia utgör.
    Det är viktigt att värna om integriteten, lagen motiverar inte ett sådant stort polisiärt agerande…. brottet man misstänks för,
    står inte i paritet med den handling som rättsapparaten i detta fall begår.

    Miljöpartiet de Gröna,
    Lari Pitkä-Kangas, 1:a på Malmös lista i kommunen.

    —-
    STIM.SE
    Bakgrundsmusik Ny schablon för beräkning av bakgrundsmusik utan rapportering
    Den bakgrundsmusik som används i till exempel butiker, restauranger och hotell (avräkningsområde 9) musikrapporteras inte till Stim.
    År 2002 avräknades cirka 47 miljoner kronor inom området bakgrundsmusik utan rapportering. För att dessa pengar ska kunna fördelas och betalas ut till upphovsmännen och deras musikförlag använder Stim musikrapporter från radio- och tv-kanaler som underlag för fördelningen.
    Fördelningen mellan de olika radio- och tv-kanalerna görs med hjälp av en schablon som bygger på en uppskattning av vilka musikkällor (radio- och tv-kanaler) som faktiskt används som bakgrundsmusik.
    Eftersom våra kunders musikanvändning förändras med tiden har Stim gjort en intervjuundersökning vars syfte har varit att ge en mer rättvisande bild av vilka musikkällor som används.
    Stim har med utgångspunkt från resultatet av intervjuundersökningen skapat en ny schablon som kommer att tillämpas för första gången i decemberavräkningen 2004 .
    Intervjuundersökningen gjordes med ett urval av Stims kunder inom de aktuella områdena. Den visar bland annat på tydliga skillnader i vilka musikkällor som används av de olika kundgrupperna. Till exempel har det visat sig att SVT och TV4 är dominerande musikkällor på hotell, att man på serveringar oftast använder inspelad musik på cd och att butiker i första hand spelar musik på radio.
    Sammantaget ger undersökningen följande schablonfördelning inom avräkningsområdet:

    TV
    SVT: 9,6%
    TV 3: 1,2%
    TV 4: 4,6%
    Kanal 5: 1,7%

    SR
    P1: 0,9%
    P2: 3,5%
    P3: 24,5%
    P4: 8,0%
    P4 Lokal: 29,3%

    ÖVRIG RADIO
    Reklamradio: 14,1%
    Närradio: 2,6%
    TOTALT: 100%

  11. frags Says:

    Det skulle bli förödelse på netlabel-scenen om det gick att tjäna pengar på att t ex lägga upp några creative commons-skyddade låtar på archive.org. Bristen på ekonomisk kompensation fungerar ju som ett filter mot sådana såsiga ihopslängda hemskheter som säkert skickas in dagligen som demos till stora skivbolag. Håll fingrarna borta så löser det sig.

  12. Anonymous Says:

    Min lösning:
    1. Ingen bredbandsskatt, och ta bort kassettavgift och TV-licens.
    2. Finansiera SVT via statsbudgeten.
    3. Tillåt måttlig privat fildelning av all-rights-reservedverk (Uploadratio max 2.0 för dessa).
    4. Förbjud inte fildelningsnätverk.
    5. Förbjud sabotage av fildelningsnätverk.
    6. Förbjud inte DRM.
    7. Förbjud inte knäckande av DRM-system.
    8. Behåll upphovsrätten som tidigare.
    9. Förbjud avtal som inskränker dessa rättigheter.

    Kort sagt en sorts upphovsrättens naturrätt som kräver ett minimum av kontroll. Vad är det för fel på detta förslag?

    // Mobbe

  13. Anonymous Says:

    När det gäller programvara och mindre programvaruleverantörer (s.k. micro-isv, alltså inte Microsoft elller Adobe) ser förhållandet idag ut så att beroende på typ av applikation så sjunker försäljningen omedelbart med mellan 40 och 60 procent när ett crack/keygen dyker upp.

    När programleverantören sedan kommer med ny version ökar försäljningen långsamt (många månader) upp till den ursprungliga igen.

    Detta enligt samlad flerårig erfarenhet från flera av de communitys där man hittar dessa småföretagare.

    Många av dessa småföretagare drivs entusiasm och lever på marginalen och måste ibland t.o.m. avskeda medarbetare när de utsätts för en attack och intäkterna halveras.

    När det gäller nöjesindustrin är den under förändring. Inte p.g.a. fildelning utan av andra skäl. Den kreativa sidan görs idag ofta av mindre produktionsbolag och de stora bolagen bidrar med resurser för marknadsföring och distribution (vilket är mycket stora kostnader för att nå ut till medelsvensson (när det gäller film/musik har även fildelningsnördar en utpräglad svensson-profil).

    Den här inre omorganisationen gör att de inte orkar med att tänka på alternativ distribution. Man ska dock tänka på att det även inom konglomeraten finns många som älskar musik och film.

    Bredbandsskatt är en möjlig väg. Ej vattenmärkta filers pengar går till potten. Det gör att det ligger i bolagens intresse att själva publicera filerna på nätet – vilket också skulle borga för att kvalitén skulle öka.

    Tyvärr tror jag att den barnsliga och nästan maniskt hatiska inställning som finns från fildelningsförespråkare (för att inte tala om det taktiska misstaget att bomba polisen.se eller att starta upp Pirate Bay igen) gör att en kostruktiv dialog synes långt borta. Vilket är synd för på andra sidan bordet finns öppningar.

    Jag är rädd att hatet och kravet på avskaffande av äganderätt gör att vi bara har några år kvar nu innan lagstiftningen skärpts tillräckligt och grabbarna bakom sånt som piratebay får slita med både sitt straffregister och dryga skadestånd.

    Om grabbarna bakom Pirate Bay döms nu eller om två år är ointressant för t.ex. MPAA.

    Min personliga åsikt är att hela detta är lite patetiskt. Det finns så mycket jävelskap i världen att engagera sig emot och denna mängd energi som används till något så barnsligt som att få ladda hem Carola, Spiderman-4 eller Teletubbies gratis ….

    Man kan ju också tänka sig en radikal idé. Varför inte kontakta artister med alla dessa goda argument för fildelning och uppmana dom att släppa på upphovsrätt? En del säger kanske nej – ok, låt dom sitta i sin hörna och grina surt då!

  14. Nightrunner Says:

    Ursäkta att jag frågar man vad får er att tro att ett blogginlägg skulle uppfylla kraven för att räknas som ett verk som skyddas av upphovsrätten? Om jag nynnar några slumpmässigt valda toner skulle de vara skyddade av upphovsrätten? Tanken är helt absurd och ogenomtänkt.. Nej på samma sätt som ett brev inte är skyddat är varken ett blogginlägg eller kommentarer till ett det minsta skyddade av upphovsrätten.. Dags att läsa på vad ett litterärt verk faktiskt är kanske?

  15. rasmus Says:

    Nightrunner: Tagga ner den kaxiga attityden, för om någon ska läsa på är det du. Brev kan mycket väl anses ha verkshöjd som litterära verk. Ta t.ex. Ulf Lundells (hafsigt ihopskrivna) brev som publicerades i boken fittstim, den publiceringen fälldes.
    Naturligtvis är det inget som säger att ”alla blogginlägg” har verkshöjd eftersom de kan bestå i bara några rader, men jag kan alldeles säkert påstå att de flesta inlägg t.ex. här på Copyriot är av en sådan längd och typ som gör att de – enligt lagens default – är upphovsrättsskyddade. (Notera dock den blinkande texten allra längst ner.)

  16. Nightrunner Says:

    Efter publikationen så är det kanske inte så konstigt att den blev copyright skyddad då den i det läget hamnade i ett samlat verk.. En brevsamling kan mycket väl vara copyright skyddad.. Eller en blogg som helhet.. Men inte varje enskilt blogginlägg.. Visst KAN du göra ett blogginlägg som självständigt kan uppnå verksstatus men jag har då hittils inte sett något inlägg i någon blogg som är ens i närheten.
    Engående den fina blinkande texten så kanske du fortfarande ska gå och läsa på vad copyright faktiskt är och vad den innebär.. Din upphovsrätt kan du aldrig säga upp.. Vare sig du vill det eller ej så har du upphovsrätten på allt skyddat material du någonsin gör under livet (förutsatt att du inte gör det som en arbetsuppgift för ett företag för då är det företaget som äger upphovsrätten och inte du som enskild individ).. Vad du KAN avsäga dig och även överlåta är rätten till din upphovsrätt.. Dvs vem som får publicera, tjäna pengar på osv på din upphovsrätt.. Detta är i praktiken mer eller mindre det samma med den viktiga skildnaden att den person du som upphovsman gett rättigheten till inte kan ge den till någon annan.. Du kan ge rätten till din son eller dotter t.ex.. Din son eller dotter kan inte ytterligare ett led ge till sin son eller dotter..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: