Skivaffär, blandband, bibliotek. Vart leder metaforerna i fildelningsdebatten?

28 maj 2006

Analoga bilder av digitala tecken – användandet av metaforer inom fildelningsdebatten. Så lyder titeln på en kort uppsats som Piratbyråns egen Magnus Eriksson skrivit vid Malmö högskola. Visserligen ännu bara i preliminärversion, men jag kan inte låta bli att sammanfatta denna utmärkta sammanfattning, som med sällan skådad klarhet och mediegenealogisk skärpa klarlägger några teman som gång på gång återkommer när frågan om fildelning är uppe på offentlighetens tapet.
Upppdatering: Här finns uppsatsen (PDF, 17 sidor, 60 K)

Filutbytets komplexa verklighet hanteras av olika debattörer genom olika liknelser, hämtade från äldre medier. Liknelserna är förenklade bilder, likväl är de nödvändiga för att fler än en liten grupp tekniskt insatta ska kunna bilda sig en uppfattning – precis som att grafiska gränssnitt är en förutsättning för majoritetens datoranvändande.
Magnus Eriksson lägger tyngdpunkten på musiken, och urskiljer tre dominerande metaforer:

  • Skivaffären
  • Blandbandet
  • Biblioteket

Olika liknelser implicerar helt olika tekniska, juridiska och kulturella lösningar kring fildelningen. Problemet uppstår när bilderna tillåts att helt ta över, och man ignorerar hur datornätverken faktiskt fungerar.

Då måste man inte bara reducera komplexiteten i tanken utan även (genom kontrollåtgärder) reducera den i praktiken.

Skivaffären är metaforen som, föga förvånande, används av skivindustrin (och deras ”lägre priser”-opponenter). Frågan beskrivs då som ”laglig nedladdning” kontra gratiskonkurrens. En ofrånkomlig konsekvens blir DRM-spärrar, vilka dock ur kryptografisk synvinkel lider av det olösliga problemet att mottagaren och angriparen är samma person. Alltså måste strategin kompletteras med både teknikförbud och mental rights management.Blandbandet används som metafor av debattörer med positiv inställning till fildelningen, som Expressens ledarsida, oftast för att visa att dagens situation inte är ny eller särskilt dramatisk. Liknelsen tenderar att framställa musikutbytet ”som en teknikneutral handling, likadan oavsett av de kanaler den sker genom”, vilket kan missa en del väsentliga poänger, som att fildelningsnätverkens historiskt unika arkiv saknar den genremässiga och geografiska begränsning som människa-till-människa-utbytet innebär. Snarare, påpekar Magnus, kan blandbandskulturen jämföras med ”darknets”.

Biblioteket som liknelse uppträder först när det finns en tydlig konflikt, och då som uttryck för en strävan efter juridisk fred. Används av debattörer som gillar tanken på en kulturskatt, gratis tillgänglig för alla, och med stor tilltro till ekonomisk fördelningspolitik. Lösningen blir alltså att ”kompensera” det tänkta kollektivet ”kulturarbetarna” med någon form av ”bredbandsskatt” (ett krav som nu även skrivits in i miljöpartiets valmanifest).
Med imponerande stringens visar Magnus de principiella vägval som biblioteksmetaforen leder till, när den konfronteras med realitetens kaotiska överflöd av kringskickad data. De ”litterära och konstnärliga verk” som ska tilldelas pengar måste skiljas från alla andra digitala representationer av ljud, bild och text, genom någon allmänt erkänd ”konsekration” (tror det var Bourdieu som brukade använda det ordet), byggd på de analoga mediernas dominerande aktörer.

Ett genomgående tema i de tre liknelserna /…/ är upprättandet av en linjär historia där den nya teknologin tolkas i skuggan av den gamla. /…/
Datorn har dock två historiska linjer. Dels de gamla underhållningsmedierna, som liknelserna vill få det till. /…/ Dels en historia som inte har någonting med underhållning att göra överhuvudtaget, där datorn kan spåras till Alan Turings kodknäckande under andra världskriget och Internet till det amerikanska försvarets tidiga nätverksexperiment.

Magnus tydliggör anomalierna tydligare genom att sammanfatta tre punkter, där dessa tänkta bilder kontrasteras mot själva den digitala teknologin:

  • Form/innehåll – Ettor och nollor går inte att skilja från andra ettor och nollor. Den binära koden är datorns konstant. Optiska eller akustiska manifestationer av denna kod är alltid godtyckliga, tillfälliga och uppstår hos slutanvändaren. Upphovsrättsskyddat material går på datornätverkens nivå varken juridiskt eller tekniskt att skilja från annan binär kod.
  • Konsument/producent – kommunikationen är horisontell. Till skillnad från 1900-talets enkelriktade medier är datorer är både läs- och skrivbara, lika mycket aktivitet går ut på att skicka som att ta emot information. Att befästa en sådan uppdelning juridiskt och tekniskt skulle vara olyckligt.
  • RAM/ROM – all aktivitet i datorn förutsätter redan kopiering. Så fort något går att spela upp med datorn, går det också att kopiera. Alla försök att stoppa detta kommer, om de inte förbjuder universaldatorn som sådan, leda till juridiska och tekniska klavertramp.

Ska slutsatsen då bli att vi bör försöka göra oss av med alla metaforer och liknelser? Nej, menar Magnus (delvis i motsättning till Kittler), det skulle innebära att varje datoranvändare måste bli en programmerare, vilket inte är särskilt trovärdigt. Datoranalfabetismen är visserligen ett problem, den ”gör skribenter till undersåtar till sina operativsystem och datorn till en simpel följetong på tidigare medier”.
Men metaforerna är ofrånkomliga, ”poängen är inte att avslöja sanningen”.

Papperskorgen på skrivbordet som jag slänger dokument i är en godtycklig och tillfällig analog representation av en digital process. /…/
De flesta skulle varken kunna tala om Internet eller använda datorer utan metaforer. Illusionerna får tvärtom väldigt verkliga konsekvenser och kan både möjliggöra och hindra, de är makttekniker. /…/
Analysen bör därför handla om var makten att bestämma och ändra metaforerna och representationerna finns och vad de olika metaforerna får för konsekvenser för subjekt framför datorn. /…/
Därför är kritisk diskussion och utveckling av grafiska, designmässiga, mekaniska och diskursiva representationer av digitala processer helt nödvändiga idag. Tillika kritisk diskussion och skapande av nya koncept som gör att man kan tala om Internet utanför de välkända mediernas logik. Detta är vi i kritiskt behov av inom kulturvetenskapen.

12 Responses to “Skivaffär, blandband, bibliotek. Vart leder metaforerna i fildelningsdebatten?”

  1. Anonymous Says:

    Av vad man kan läsa här så verkar denne Magnus Erikssson har gjort ett riktigt bra jobb. Något som verkligen förtjänar spridning, i synnerhet i politiska kretsar.

    När det finns en ”färdig” version att ta del av någonstans, så får gärna någon skicka länk till mig på telia.com med användarnamnet jemamo

  2. Tobbe Says:

    Vilken pepp! Det är med rastlös förväntan jag inväntar det färdiga resultatet.

  3. Karl S Says:

    ”Till skillnad från 1900-talets enkelriktade medier är datorer är både läs- och skrivbara, lika mycket aktivitet går ut på att skicka som att ta emot information. Att befästa en sådan uppdelning juridiskt och tekniskt skulle vara olyckligt.”

    Vad har detta med uppdelningen konsument/producent att göra? Det är endast en ny form av distribution som datorn har öppnat. Du måste särskilja produktion och distribution, det är två väsentligen skiljda ting.

  4. Magnus Says:

    Karl S:

    Eftersom datorn både kan läsa och skriva kan du inte bara konsumera informationen i den utan även omforma den, remixa den och skapa något nytt.

  5. Karl S Says:

    ”Eftersom datorn både kan läsa och skriva kan du inte bara konsumera informationen i den utan även omforma den, remixa den och skapa något nytt. ”

    Visst, jag håller med, men skulle betona ditt ”kan”. Med en vinylspelare kan du dra skivan åt olika håll, manipulera ljudet. Med rullband kan du klippa upp, ändra ordning och sekvenser (som Beatles gjorde på Sgt. Pepper-albumet).

    Det är alltså inte unikt för datorn, att som maskin kunna, som du skriver, ” omforma, remixa och skapa något nytt”. Och precis som med den gamla hederliga skivspelaren, så kommer den stora majoriteten bara använda datorn för att spela upp, dvs. konsumera, musik och film, även om det med nya verktyg blivit enklare att börja producera musik.

    Men denna utveckling anser jag inte befoga att man låter distinktionen ”produktion-konsumtion” fall helt. Jag tycker denna distinktion fortfarande är relevant.

  6. rasmus Says:

    Karl S: Du har helt rätt i påpekandet att denna upplösning inleddes redan med kassettbandet och fotokopiatorn.

    Vad som gör universaldatorn historiskt unik, är att den kommit att användas både för olika slags ”konsumtion” (lyssna på MP3, titta på film, läsa text) och ”produktion”.
    Jag tycker fortfarande att Walter Benjamins formulering, skriven för 70 år sedan och citerad i Magnus uppsats, är den mest träffsäkra: ”distinktionen mellan författare och publik är på väg att långsamt förlora sin grundläggande karaktär. Skillnaden blir funktionell, börjar variera från fall till fall.”
    Denna utvecklings intensifiering innebär inte någon total upplösning (eller hegeliansk ”försoning”) mellan konsumtion och produktion, men sammanflätar verksamheterna allt tätare, i och med att en och samma maskin används. För tjugo år sedan skrev man på en skrivmaskin samtidigt som man lyssnade på en cd-skiva – idag är dessa två funktioner bara ett alt-tab från varandra. Att texten som läses (”konsumeras”) på webben med ett enkelt tangenttryck kan kopieras och klistras in i ett blogginlägg man skriver (”producerar”) är kanske den tydligaste illustrationen på hur sammanflätat och flytande det hela blivit. Det väsentliga i sammanhanget är att upphovsrätten – både i form av DRM och av t.ex. bredbandsskatt – bygger på fördjupad separeration av dessa aktiviteter, alltså en rörelse rakt motsatt universaldatorns logik.

  7. karl s Says:

    Rasmus. Jag håller med dig, om att tröskeln att själv ”producera” minskat med teknologisk utveckling. Idag kan alla med en okej dator göra musik, film, skriva, osv…till en mycket lägre kostnad än för 20 år sedan (10 år sedan). Men du skriver:

    ”Att texten som läses (”konsumeras”) på webben med ett enkelt tangenttryck kan kopieras och klistras in i ett blogginlägg man skriver (”producerar”) är kanske den tydligaste illustrationen på hur sammanflätat och flytande det hela blivit. ”

    Jag är inte fullt så postmodern som vår era kanske förpliktigar, men jag anser inte att dina exempel på teknologiska förändringar i sig nödvändiggör att man kollapsar distinktionen ”konsumtion-produktion”. Alla dina exempel är bara exempel på ett förändrat sätt att producera och konsumera, men något argument till varför distinktionen renderats meningslös kan jag inte någonstans hitta.

    Hela ditt resonemang byggs ju upp från argument som dessa:

    ” För tjugo år sedan skrev man på en skrivmaskin samtidigt som man lyssnade på en cd-skiva – idag är dessa två funktioner bara ett alt-tab från varandra.”

    Okej, för 50 år sedan såg man på film på bio, och skrev en bok på skrivmaskin hemma. Man var tvungen att gå x meter mellan hem och lokal för att kunna göra bägge dessa aktiviteter. Det är alltså bara tid och rum som förskjutits. Ser fortfarande inte poängen med argument som dessa, då de inte har någon tydlig koppling till vad du (uppsatsen) påstår.

    Sen är det en enorm internetfetisch att reducera allt skapande värd namnet till vad som händer i glappen mellan rader av ettor och nollor. Jan Guillou skriver fortfarande på en gammal skrivmaskin, och skjuter isbjörnar på Grönland med elefantstudsare. Det gamla och det nya lever kvar, sida vid sida.

    Min poäng är bara att man ska vara försiktig med kraftiga generaliseringar eller överdrivna slutsatser. Jag håller med i mycket av det som copyriot säger, och jag tycker det är viktigt att debatteras.

    /Karl s

  8. rasmus Says:

    Karl S: Jag är den sista att förneka att det gamla och nya lever kvar, sida vid sida (skriver jag efter att just ha vänt vinylskivan jag lyssnar på, Darmstädter Ouvertüren av G.Ph. Telemann…)

    Sen har jag inte påstått att mina exempel ”kollapsar distinktionen” utan, med Walter Benjamin, att distinktionen gradvis ändrar karaktär och blir funktionell, och att den tendensen i hög grad är grundad i att universaldatorn kan efterlikna en massa slags medier i en och samma maskin. Ett tekniskt faktum som hädanefter gör det svårare att politiskt/ekonomiskt institutionalisera den uppdelning vi talar om, oavsett i vilken grad den finns. Att jag skrev ”sammanflätat och flytande”, var just för att jag inte syftade på någon slags total upplösning.

    Det relevanta här tycker jag inte är att frysa tiden för att diskutera hur situationen ser ut just nu, utan att fånga de relevanta tendenserna. Då blir det tydligt att både ”kompensation till musikerna” och DRM-pluggen i det analoga hålet är att pissa i motvind, ”lösningar” som snart kommer att alstra fler problem än de löser.

    Så visst är generaliserande slutsatser onödiga. Nu ska jag vända vinylskivan igen.

  9. karl s Says:

    rsms: okej, men då har jag bara en sak att säga nu om dina snuskiga implikationer. Vad ska detta eg. betyda?

    ” DRM-pluggen i det analoga hålet ”

    Fy.

  10. Magnus Says:

    Den här diskussionen är intressant, även om jag tror den uppstått i stort från ett missförstånd om vad som fakitskt stod i uppsatsen. Dock måste jag ändå säga att produktion och distribution är något som man borde, om inte sammanblanda, så sammanlänka.

    Kulturell produktion är något som är väldigt beroende av våra sätt att lagra, bearbeta och överföra data, inte bara något som existerar oberoende av dessa och sedan använder sig av dem. Popmusiken är bara ett exempel på detta, från att det var tenorerna som först blev populära eftersom deras tonläge passade till grammofonen, via motown sound som var skräddarsytt för bilradion till mash-up pop eller vad det nu är för musiksformer som fildelningen kommer föra med sig.

    Angående Jag Guillou så må han skriva på skrivmaskin, men hans böcker blir digitaliserade och fildelas. Något han inte ställer sig helt neutral till.

  11. Anonymous Says:

    Jag håller med Rasmus att det verkligen finns en konkret och viktig förändring av skillnaden producent/konsument. Jag kommer från nätverkshållet och det är en fundamental skillnad i tankesätt mellan Internet och till exempel telefonnätet eller videotex.

    Deltar man i ”Internet” finns ingen skillnad mellan sändare och mottagare. Det finns ingen viktig skillnad mellan datorn du läser bloggen i din webläsare på och Bloggers dator som bloggen finns publicerad på.

    Skillnaden uppstår först under själva transaktionen. Naturligtvis sätter detta avtryck på kulturen. Du både producerar och konsumerar med samma universalmaskin. Visst är det skillnad mellan de två handlingarna, men vad du är bestäms bara av din handling, du tillskrivs inte någon roll av systemet.

  12. Leo Says:

    Jupp, det var Bourdieu som använde begreppet ”konsekrering” för att beteckna invigning i kulturella ”fält” (också ett Bourdieu-begrepp).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: