Friedrich Kittler

24 maj 2006

Friedrich Kittler, berlinsk professor i estetik och mediehistoria, är i ropet på flera plan. Hans säregna tänkande tycks gå mot en internationell akademisk högkonjunktur (senare i år ägnar t.ex. Theory, Culture & Society ett temanummer åt Kittler), men framför allt är det verksamt på ett indirekt sätt, i bakgrunden till samtida tänkande i skärningsfälten mellan konst, teknik och filosofi.

Likt i fallet Nietzsche, ligger den epokgörande karaktären inte i de tvetydiga nyheter som erbjuds, utan i de enorma vågor av misstroende som släpps lös. Så formulerar sig germanisten Geoffrey Winthrop-Young i en färsk intervju.
”Vad Kittler säger är mindre avgörande än vad man efter honom inte längre kan säga utan att framstå som naiv.” Man kan ”inte längre skilja kultur från teknik, skilja kommunikationen från dess kanaler eller skilja budskap från tekniskt implementerad kod”.
Geoffrey Winthrop-Young fortsätter:

Kittlers originalitet består i en kombination av kulturell implosion, teoretisk jordning och anslutande utvidgning:
1. I de bästa texterna från hans tidiga fas knyter han på högst verksamt sätt samman diskursanalys med strukturell psykoanalys; han visar (i anslutning till Lacan) hur talande och tänkande inskrivs i människor /…/ och han visar i anslutning till Foucault, att dessa praktiker och program punkteras av diskurshistoriska avklipp. /…/
2. I en andra fas vänds hela denna apparat från sitt diskurskritiska huvud och ställs på sina medietekniska fötter. Denna form av jordning är naturligtvis inte ny, men man måste tillstå att Kittler på ett sätt fullföljer de äldre försöken (däribland McLuhans) så att dessa hamnar i skuggan.
3. I sin imperiala sena fas följer ett försök att utvidga detta till en teknisk-matematiskt informerad historia om varat, i form av en omfattande kulturteknikvetenskap. Här möter han också motstånd från yngre och från sina egna sympatisörer. Annorlunda var det inte heller för gamle Freud, när han tog itu med Moses.

Geoffrey Winthrop-Young vill korrigera en ensidig bild (framför allt i den amerikanska receptionen) av Kittler som poststrukturalistisk teknikteoretiker, och ser honom lika mycket som en ”förlängning av linjen Jünger-Heidegger”. Framför allt för att han vill gå till grunden med teknikens omvälvande kraft, samtidigt som han står för en ”drastisk isärkoppling av tekniska och socialemancipatoriska framsteg”.
Likt Heidegger, vänder sig även Kittler mot slutet av sin levnadsbana allt mer mot de gamla grekerna. Varför? Återstår något att säga i ämnet?

Det handlar om att upptäcka exakt hur saker på den tiden sades och nedtecknades, av två skäl. För det första så blev dessa tidiga nedteckningstekniker redan då ofta filosofiskt ignorerade, redan vid tiden för den av Kittler inte särskilt uppskattade Aristoteles (något av en makedonsk Habermas); och just på denna inställning har den klassiska filosofin upprättat sitt hus, i vilket vi delvis fortfarande söker logi. Filosofi är för Kittler alltid en form av skriftsystemglömska.
För det andra sammanfaller skrivande, räknande och strängaspel i dessa tekniker, eftersom en och samma teckenrepertoar omfattade bokstäver, siffror och noter, innan de differentierades ut i egna teckensystem. Och då öppnar sig kopplingar till datorns digitala återupphävande av denna åtskillnad.

Friedrich Kittlers nya tegelsten har den maffiga titeln Musik und Mathematik, Band I: Hellas, Teil 1: Aphrodite.
Härom veckan presenterade han den vid en spektakulär tillställningAltes Museum.
Oona Leganovic (som skriver en extremt intressant, och Kittler-inspirerad, text om musik och teknik i testcard #15) var där. Hon levererar en hård diss och skriver att kvällen präglades av sexism, foglighet och tyskhet, ”under preussiska efterbildningar av antika gudastatyer”.Heise.de intervjuar Kittler, mest om två saker som han ställer sig klart skeptisk till: tyska stavningsreformen samt idén om cyborger:

– Jag har svårt att se varför man ständigt ska bygga broar mellan det mänskliga köttets kolföreningar och dessa kisel– och kiseldioxid-historier, så att även denna gräns upplöses. Det är ju vad cyborgdrömmen handlar om.
Men hårdvaruutvecklingens mainstream, utvecklingen av kiselchips, har under de senaste 50 åren på intet vis rört sig i en cyborgmässig riktning, utan fortsätter allt mer beslutsamt att kittla fram egendomligheterna ur kislets grundstruktur. /…/
Kvantdatorer är teoretiskt sett mycket, mycket intressantare. Organiska datorer skulle bara förbättra kapaciteten linjärt /…/
Vad är då människan i denna värld, om hon inte är en cyborg?
– Helst skulle jag vilja svara med William Burroughs: Hon är en apa, likt alla andra apor, men i henne har trängt in ett virus från en främmande planet, vid namn Språket.

13 Responses to “Friedrich Kittler”

  1. popoffsky Says:

    För ett par år sen föreläste Kittler i Sthlm, inbjuden av litt.veten vid SU. Det rörde just skärningen musik/matematik/poesi/medvetande och var fullkomligt obegripligt, inte minst för att K. själv tycktes växla fritt mellan engelska, tyska och grekiska. När presentatören Roland Lysell efteråt efterfrågade frågor och synpunkter var det fullkomligt tyst i salen i säkert fem minuter. Varpå Lysell själv desperat stammade fram någonting om att ”detta väl också måste ha med metrik att göra”.

    Roligare var den chockartade tystnad som uppstod efter att K. dristat sig till ett bögskämt. Det hela rörde binära oppositioner och ettor och nollor, och K. stack plötsligt och tämligen omotiverat in en kommentar som antydde att det ju inte var svårt att förstå varför just Foucalt hade svårt för sådana par. Det hela illustrerades av en obscen gest, där K. stötte två pekfingrar (”ettor”) mot varandra.

    Lysell blev högröd.

  2. monki Says:

    Undrar vad som tar längst tid; att jag ska lära mig tillräckligt god tyska eller att kittlers bok översätts till engelska. Med den internationella hypen i åtanke antar jag det sistanämnda.

    Kittlers Heideggerianska ådra är mycket intressant och det skulle vara kul att få höra mer om den. Heideggers teknikfilosofi är ju lite ävl teknikneutral :)

  3. Anonymous Says:

    I senaste Glänta kan man läsa en text av Kittler om ”stater och deras terrorister”.

  4. Anonymous Says:

    Varför ska vi ta någon som tar Lacan på allvar på allvar? Lacan, som påstod att olika mentala störningar svarade mot olika topologier, till exempel sfärens topologi eller en kaffekopps topologi, och fann likheter mellan manlighet och roten ur minus ett, är fullständigt obegriplig just därför att han inte har något som helst vettigt att säga. De som tar honom på allvar är personer som är lätt imponerade av sådant de inte förstår och tror att allt svårförståeligt måste vara djupt.

  5. rasmus Says:

    Sista anonymkommentatorn har uppenbarligen noll uppfattning om på vilket sätt Kittler skriver ”i anslutning till Lacan”, vad det är hos Lacan som Kittler väljer att plocka upp och radikalt omarbeta/historicera, och sannolikt ännu mindre koll på Lacan i sig. Harangen ovan känns nämligen mest som en trött upprepning av klyschor från Francis Wheens oseriösa bok.

  6. Anonymous Says:

    Att du kallar kritiken mot Lacan klyschor förtar ju ingenting från den. Frågan kvarstår: Varför ska vi ta någon som så grovt missbrukar matematisk terminologi på allvar? (Och i förlängningen, någon som verkar tycka att Lacans ”idéer” är något att bygga vidare på och omarbeta). Det handlar inte bara detaljer som är felaktiga. Det handlar inte heller om att på ett poetiskt sätt utnyttja matematikens språk (han gör till exempel klart att vissa mentala störningar verkligen är specifika topologier, att dessa beskrivningar inte endast ska betraktas som metaforer). Jag har inte läst Wheens bok, men det är möjligt att den som du säger plockar ut stycken ur sina sammanhang, även om denna kritik låter misstänkt likt vad man ofta hör från bokstavstroende kristna när man kritiserar bibeln. Har du läst Fashionable Nonsense av Sokal? Kapitlet om Lacan finns tillgängligt som ”smakprov” på amazon.com, och jag kan rekommendera det, men om du inte har läst topologi kan det vara litet svårt att förstå just precis hur bisarrt och fullständigt korkat vad Lacan skriver är.

  7. rasmus Says:

    anonymous:
    Du har kanske inte läst Wheen, men likt honom slåss du mot väderkvarnar.
    Jag har inte sagt att Lacan är ofelbar. Kittler har inte sagt det. Du har fortfarande ingen koll på vad det är hos Lacan som Kittler tar fasta på.

    Friedrich Kittler är i grunden litteraturvetare. Som sådan borde det väl inte vara särskilt märkvärdigt att reflektera kring (extremt inflytelserik) litteratur. Hade du blivit lika provocerad av en filosofiskt lagd litteraturvetare som reflekterade kring t.ex. August Strindbergs deliriska texter?

    Ditt sätt att misstänkliggöra alla som relaterar till någon sida av Lacan, enbart på grundval av vad Lacan gjorde under en period av sitt liv, är också minst sagt försåtligt.
    Om du läser en Lacan-biografi så kan du notera den enorma skillnaden mellan vad freudianen Lacan gjorde på 1950-talet, och vad den psykotiskt lagde sektledaren gjorde på 1970-talet. Det var under den senare fasen som Lacan gick över till att uttrycka sig i mathemes och till slut mest sitta och rita ”knutar” på papperslappar. Det senare kan knappast diskvalificera t.ex. den metodologiska triaden symboliskt/imaginärt/reellt (som är vad Kittler vidareutvecklar). Dock vill jag hävda att det visst kan finnas intresse i den sene Lacan, precis som i t.ex. Strindbergs Inferno. Kittler refererar vad jag kan minnas även till den senare fasen hos Lacan, dock utan att på något sätt förlita sig på Lacans sätt att använda matematisk terminologi.
    (Kittlers användande av naturvetenskaperna i sina mediehistoriska skriverier torde knappast kunna klandras på det sätt som du klandrar Lacan. Faktum är att Kittler tycks ha bra koll på ”fullt normal” matematik, om det lugnar dig. Kanske borde du ta reda på vad och hur han egentligen skriver, innan du släpper loss ditt guilt-by-association-artilleri. Återkom gärna sedan.)

  8. Ester Says:

    Har läst de som går att läsa av Kittler på svenska och engelska. Undrar om ni har några tips på annan litteratur där Kittler används? (ej tyska)

  9. Anonymous Says:

    Söker litteraturtips.

    Har läst vad som går att läsa av Kittler på svenska och engelska (behärskar inte tyska). Undrar om någon har tips på litteratur där Kittler används?

    Ester

  10. scrupeda Says:

    Ich wünschte, ich könnte verstehen, was du schreibst…


  11. […] Friedrich Kittler: “Det finns ingen mjukvara“. På svenska i Maskinskrifter. […]


  12. […] knagglig svensk översättning av ett nio år gammalt föredrag av tyske medieteoretikern Friedrich Kittler. Närmare bestämt är det ett festtal som hölls till Brian Eno när denne mottog ett pris i […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: