Musik & fildelning: Aktuella positioner

22 april 2006

Som utlovat kommer här en rappport från det seminarium om fildelning som i onsdags ordnades av Skap (Sveriges kompositörer av populärmusik).
Publiken bestod av uppemot 100 personer, huvudsakligen musikskapare men även andra branschfolk av olika slag. Det framgick att merparten inte hade tagit klar ställning till hur de ville relatera till fildelningen. Utifrån vad som sades gavs ännu en bra provkarta över diskussionens aktuella positioner.

Seminariets initiativtagare Roger Wallis, ordförande i Skap, dolde inte sitt ogillande av IFPI och deras antipiratverksamhet. Enligt honom visar sig en ”allt större diskrepans” mellan artister och skivbolag, i frågan om hur internet ska hanteras. Sådant försökte förstås IFPI:s ordförande Ludwig Werner sopa under mattan. En skicklig debattör som driver den linje han har betalt för att driva, och håller sitt pokerfejs när han ställs mot väggen (vilket skedde ofta under kvällen).
Ludwig Werners uttalande ”IFPI Sverige är dominerat av independentbolagen” fick inte stå obesvarat. Han räknade förstås kvantitativt, men i full vetskap om att det är fyra storbolag som dominerar totalt, och det vittnades också om hur independentbolagens indirekta IFPI-medlemskap (via SOM) i praktiken knappt är en observatörsroll.
Hopplösaste fallet i panelen var – föga förvånande – Musikerförbundets ordförande Jan Granvik. Suck, suck, suck. Han upprepade fraserna ”måste få betalt” och ”våra prestationer”, och blev utskrattad när han fullständigt misstolkade vad skivbolagsdirektören Terry McBride sagt över telefon, men ändå vägrade ändra sig. Jan Granvik jämförde internet med ”tobak och alkohol”, såtillvida att ”staten har ett ansvar att informera”. Men danskarna hade minsann löst det, förklarade han, de har nämligen gjort så att det ”kommer upp på skärmen om man gör något olagligt”(!?). Musikerförbundets officiella inställning till fildelning definierades på ett sätt som enklast beskrivs som att både äta kakan och behålla den: å ena sidan måste den individuella rätten vara okränkbar, men ”där pengarna finns ska vi också ha intäkter” (läs: bredbandsskatt).

Bredbandsskatt/fildelningslicens var den ”tredje väg” som arrangerande Roger Wallis tagit ställning för. I panelen fick han uppbackning av Lars Ilshammar, ledamot av Sveriges Radios styrelse och något av en socialdemokratisk IT-ideolog. Bredbandsavgift är ”ingen dum idé” eller åtminstone ”det minst dåliga” och hur som helst är en licenslösning en reformlösning ”i svensk anda”, sade han.
Alldeles i slutet av samtalet tog även riksdagsledamoten Hillevi Larsson (s) till orda, upprepandes exakt samma ”teknikneutralistiska” budskap som tidigare i våras. ”Fildelningslicens är en spännande tanke” sade hon, det kanske kan vara en lösning ”sen i framtiden”. Men hon förutspådde att ”när lagliga alternativ växer fram” kommer de att konkurrera ut fildelningsnätverken. Totalt på huvudet! Först ska fildelningen trängas bort genom enkelriktade DRM-modeller, för att sedan legaliseras? Behöver jag tillägga att alla de jag snackade med efteråt – inklusive skivbolagsbossar, jurister, artister – bara skakade på huvudet på hennes dumhet? Den andra riksdagsrepresentanten, Tasso (v), imponerade knappast mer med sitt mysko snack om hur generösa politikerna ändå varit eftersom ”man får göra tillfälliga kopior” (eh, allt annat hade kriminaliserat www).

Vi kan i alla fall konstatera att april 2006 blev månaden då idén om en ”bredbandsskatt” som kompromisslösning i fildelningsstriden fick sitt svenska genombrott. Tyvärr blev det inte mycket diskussion om vem som ska ”kompenseras” av licenspengarna. Men Mattias Lövkvist som driver popskivbolaget Hybris gav inte mycket för inrättandet av en fördelningsbyråkrati för internet, väl medveten både om att ”hans” något smalare artister knappast skulle få se mer än ett rött korvöre, och om att människor faktiskt använder internet för annat än att fildela musik.

Mattias Lövkvist hade kanske lite svårt att få fram sina både framåtblickande och verklighetsnära idéer om musiklivets relation till internet när flera andra fortsatte att upprepa dogmer. I alla fall förklarades att Hybris bygger på fri spridning och fri fildelning som en marknadsföringsmekanism. Fansen laddar ner 30000 låtar per månad från bolagets hemsida, och räknar man därtill in vidarespridningen via P2P så kanske det rör sig om 100000 kopior – och om detta leder till att 2000-3000 skivor med musiken säljs under samma månad, är Mattias Lövkvist mer än nöjd.
Hybris betalar inte till Stim för detta. Men på direkt fråga, svarade Stim:s representant i publiken att de kräver betalt av bolag sprider fritt på nätet – minst 0,1 euro per nedladdad låt! Alltså kräver Stim (även om de tills vidare tycks kunna se mellan fingrarna i just detta fallet) minst 3000 euro per månad av Hybris. Snacka om att belägga det friska med straffavgifter för att belöna det sjuka!

Den manliga övervikten var total i panelen och rätt kraftig även i publiken, men efter en dryg timme tog den första kvinnorösten till orda, med den dittills klokaste kommentaren: Själva idén med skivbolag måste tänkas om helt, för oss som artister är det viktiga att kunna ge något direkt till publiken. Då avbröts hon bryskt av Per Sundin från SonyBMG! Denne menade att hela samtalets perspektiv var för pessimistiskt: ”Släpp de kommersiella krafterna fria så löser sig allt – bara upphovsrätten skyddas”, var hans budskap. Per Sundin menade att försäljning av digital musik för mobiltelefoner var den verkligt intressanta frågan, och lockades föga av idén om en bredbandsskatt. IFPI:s Ludwig Werner förklarade skivbolagens tveksamhet till en fildelninglicens inte handlade om den ekonomiska frågan, utan om kontroll, att kunna kontrollera vilken musik som sprids. På vilket Roger Wallis replikerade att han och andra musikskapare ändå aldrig sett något av den där kontrollen från den dag de kontrakterat över sina rättigheter på ett bolag.

Avslutningsvis ställde Per Sinding-Larsen, utmärkt som moderator, frågan om hur situationen kommer att se ut om tio år. Panelens fyra svar gav en intressant provkarta!
IFPI: Om tio år så ”kanske vi har nått vissa lösningar”, så att man kan ”betala på olika sätt, för kort tid eller för lång tid. Kanske det inte kostar att provlyssna första gången, utan man betalar först andra gången…” Här råder det i vart fall inget tvivel om vilken den våta drömmen är: DRM-spärrar inbyggda i all hårdvara!
Svenska Musikerförbundet: Tror/hoppas att skivbolag i dagens form inte kommer att behövas, utan artister spelar in och ger ut själva, ”och det kommer utvecklas till att man också säljer filer naturligtvis”. SMF uppger sig hålla på att utveckla en lösning för denna filförsäljning, men det förklarades inte varför just deras DRM, till skillnad från alla andras, faktiskt skulle funka. Därför slängde man även in en avvaktande helgardering: Fildelningslicens/bredbandsskatt vill man också ha, i alla fall om det går igenom i Frankrike.
Hybris: Om tio år kommer fildelningen att flöda fritt, den kommer att vara helt normaliserad och fungera som den grund på vilken olika andra verksamheter kan stå. Nätets killer app är inte försäljning av filer, utan communities: Last.fm, Skunk, Myspace. Och upphovsmännen kommer på ett eller annat sätt att tjäna mer pengar än idag – dock inte genom något licensssystem.

6 Responses to “Musik & fildelning: Aktuella positioner”

  1. Anonymous Says:

    ”Porrargumentet” verkar vara det effektivaste sättet att problematisera ”bredbandsskatten”: om fördelningen av skatteintäkterna skulle stå i proportion till vad som fildelas (musik, film, texter etc – varför skulle något skyddat uttryck särbehandlas?) så skulle den halvstatliga ”fördelningsorganisationen” få ge en väldigt stor kaka till mer eller mindre grov porr. Det vore VÄLDIGT intressant att systematiskt pressa IFPI-killen, S-kvinnan m.fl. på vad de anser om det. Det skulle kanske dämpa den rätt aningslösa ”bredbandsskatt fixar allt”-mentalitet som verkar råda.

    Förresten, får porrindustrin i dagsläget del av kassettavgifterna? Om inte, varför inte egentligen?

  2. Anonymous Says:

    anonymous: Har jag missat något fullständigt? Var kan man köpa porrstön på skiva, och hur har dessa artister lyckats gå med i STIM?

  3. rasmus Says:

    Av kassettersättningen på CD-R fördelas 11,52 % till området ”rörliga bilder”. Det administreras i sin tur av Filmproducenternas Rättighetsförening (FRF). Där kan film- och teveproducenter registrera sig för att få del av ersättningen. Men eftersom fördelningen endast grundar sig på vad som har visats i SVT1, SVT2, och TV4 låter det osannolikt att någon porrfilmsproducent ens funderat på att göra sig besväret.

  4. Anonymous Says:

    När kommmer nästa sådant här diskussions möta?
    Vill ju vara med när det händer!
    Annars kan du väl ta med dig en videokamera nästa gång ;)

    Btw Hur mycket snackade de om DRM egentligen nämndes det överhuvudet?


  5. […] hans insatser i sjuttiotalets proggrörelse, utan snarare för hans insatser som nyanserad röst i fildelningsdebatten under […]


  6. […] verkligen att Mattias, nu ännu tydligare än tidigare, står fast vid att det inte finns en “lösning”: So lets just leave it with that. The […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: