En lärdom från radions historia

30 mars 2006

Är ”nedladdning” bara ett effektivare sätt sköta den distribution av ”content” som tidigare dominerats av LP och CD? Eller är fildelningsnätverk något annat, som skapar nya möjligheter och problem för olika aktörer, och olika relationer dem emellan?
Skivbolag med vänner klamrar sig bestämt fast vid förstnämnda teorin. Vi förfäktar den senare.
Det är aldrig förutbestämt hur nya medier kommer att användas, vilken roll de kommer att spela. Detta är tvärtom alltid föremål för strid, där erfarenheter från hur äldre medier har fungerat används som vapen (fildelning jämförs t.ex. omväxlande med CD, radio och bibliotek).
Mediegenealogi är ett bra begrepp för det perspektivet, utifrån vilket det inte ter sig det minsta märkligt hur svårt det är att förutsäga medieteknisk utveckling.

En vetenskaplig artikel av som publicerades i höstas av ett par amerikanska forskare illustrerar det hela oerhört bra, utifrån exemplet radio:

In the early stages of radio‘s development it was framed as a wireless version of the existing telegraph technology. In fact, the entire discourse was based on the telegraph metaphor. It was seen as a technology that extended the reach of the wire-based telegraph network into difficult-to-connect places such as ships in the mid-sea. Even Marconi, the inventor of the radio, focused all his energies on molding radio into a technology for point-to-point communication; so much that he saw the tendency of radio waves to scatter as a major nuisance.
När radiouppfinnaren Marconi fick Nobelpriset i fysik 1909 var det för ”bidrag till utvecklandet av trådlös telegrafi”, och telegraf-metaforen vägledde radioutvecklingen under 1910-talet. Alla utgick de från att radiovågorna skulle användas för punkt-till-punkt-kommunikation: AT&T, General Electric, Westinghouse. Vart och ett av dessa tre elektronikföretag satt på en massa ömsesidigt blockerande patent för radiotekniken. I den överenskommelse från 1920 som slutligen lät dem börja ta tekniken i anspråk, fanns ännu inte en tanke på att man kunde sända radio till en masspublik, broadcasting.
De som förmådde hitta tekniskens potential var kännetecknande nog inte företag med jättelika forskningsbudgetar, utan den tidens hackers, tidiga radioamatörer.
It was the stubborn refusal of renegade amateurs to comply with larger institutional framework that resulted in the identification of broadcasting as a new means of communication. Frank Conrad, in early 1920, started transmitting phonograph music, as part of his ongoing experiments, over a radio transmitter. His signal was picked up by amateur radio buffs and their enthusiastic response led Conrad to schedule regular concerts, which attracted much newspaper coverage and publicity.
Först då förstod Westinghouse att det fanns andra användningsområden för radiovågorna än det som de tidigare hade låst sig vid, och började från november 1920 att sända program från en mast i Pittsburgh och sälja radiomottagare att lyssna på programmen med. Vart och ett av de tre företagen som kommit överens om att dela på de amerikanska radiopatenten hävdade att broadcasting skulle falla inom just deras område. Avtalet var ju skrivet med helt andra tillämpningar i åtanke, och fick förhandlas om 1926 (resultatet blev att AT&T drog sig ur radiobranschen med ett saftigt tröstpris: säkrat monopol på USA:s allmänna telefonnät, plus finansiell kompensation). Då hade redan Radiotjänst börjat sända i Sverige.

Artikeln formulerar en lärdom från företagens blindhet:

The problem was with the conceptual templates that ware brought to bear upon the phenomenon. The telegraph metaphor guided all the speculative activity along the point-to-point dimension and blinded people to any new liberties of action made possible by the new technology.
Och parallellen till internet:
the designers of the Internet sought to keep the core network ”dumb” and place the intelligence at the user ends. The network was reduced to a delivery system that merely routed packets from one point to another, and applications development was left to the users or the ”ends”. /…/
they basically recreated the ”old”, albeit in a new way, on the Internet. The point-to-point mode was recreated in email and Internet telephony, and point-to-multipoint in Internet radio and television. Only in the case of Napster did we see the development of a new configurational capacity – peer-to-peer exchange of information.

(Dock påpekas det korrekt att Napster inte uppfann P2P, utan skapades som en sökmotor, för att tillfredsställa ett behov som skapats av ett redan ganska omfattande P2Putbyte av filer via IRC.)

Antagligen kan de flesta som läser detta hålla med om att en lärdom som kan dras är att vi stänger ögonen för en massa möjligheter, om nya kommunikationsformer blott ses som effektiviserade varianter på gamla. Men hur lätt är det för tanken att bryta sig ur ”de konceptuella mallarna”, hur skapas förutsättningar för att detta ska ske?

Artikeln som citerades kommer ur Media, Culture & Society vol. 27 (3/2005), s. 391-414 (abstract tillgängligt men fulltext kräver inloggning):
Harmeet Sawhney & Seungwhan Lee: ”Arenas of innovation: understanding new configurational potentialities of communication technologies”

3 Responses to “En lärdom från radions historia”

  1. Anonymous Says:

    ”om nya kommunikationsformer blott ses som effektiviserade varianter på gamla”

    Ekonomins och den moderna Kapitalismens ”natur”, rationalismen.
    Max Weber: ”Kalkylering är i sin mest rationella bemärkelse människans kamp med människan.”
    Kapitalismen har så också låst in sig i ett effektiviserande för att öka lönsamhet, med behäftande negativa sidoeffekt att det rationella, att effektivisera för vinst, har blivit ett ändamål i sig själv.

    ”hur lätt är det för tanken att bryta sig ur ”de konceptuella mallarna””
    Människotypen, dvs hur öppen en människa är, grad av ”kreativitet”.
    Leka, fantisera, prova, aldrig låta testlustan dö.
    Låt gråzonerna växa och aldrig tro på ”Den Stora Iden”.

    Min far berättade om en gammal Radio, som min farfar byggde på 30-talet.
    Det var en kristallmottagare som han byggde ihop.
    Man skulle ju lyssna på radio i den, på den tiden då Hitler härjade.
    Men utav någon anledning, på något sätt, upptäckte någon i familjen att man kunde använda radion till att tjuvlyssna på grannarna, om man gjorde vissa ingrepp. Och på det sättet hade de mycket roligt, samtidigt som de fick höra en del sorgligheter.
    Så som ett komplement till din historia, så visar detta också hur ”vanliga människor” med sin nyfikenhet och experimentlusta började hacka tekniken så fort dom bara kunde!
    Jag har berättat för farsan att man kan spara mycket musik på en cd, flera timmar. Imponerad säger han att det är ju fantastiskt bra, men, ”Det kommer Dom väl stoppa snart.”

    /FreeSocket


  2. Just det!
    Som vanligt mycket lärorikt här på Copyriot.
    Sen bör man fråga sig varför Marconi ville göra ”trådlös telegrafi” och hur radioutsändningarna finansierades och varför det blev som det blev (i olika länder).
    Dag Björkegrens utmärkta bok ”Glädjens mekanismer” redogör för det senare.

  3. Urban Sundström Says:

    Hej ! Känner mig stolt som radioamatör, SM3HZQ och livstidsmedlem i Sveriges Sändareaamatörer, http://www.ssa.se Kul med jämförelsen. Hälsn. urban.sundstrom@piratpartiet.se


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: