Upphovsrättsgodtycke I: Återpublicering

17 februari 2006

Mitt RSSflöde är under copyright och det är inte ok att återpublicera det på andra webbplatser utan tillstånd.
Visst kan en bloggare säga så, och rimligen kunna räkna med att få rätten på sin sida mot någon som t.ex. låter kopiera varje inlägg till en egen blogg. Men hur ska ”andra webbplatser” begripas?
Den som väljer att publicera sig inte bara med en vanlig webbsida i html, utan också med fulltext i RSS-format, vill uppenbarligen att läsarna ska utnyttja något av alla program för nyhetsaggregering. Om detta program körs på läsarens egna dator, sker återpubliceringen där. Om programmet däremot körs på någon av de populära onlinetjänsterna som Bloglines.com, sker det en återpublicering på en annan webbplats. Inte OK, enligt det copystatement vi citerade ovan.

Nu kan det antas att sådant ändå måste ses som ”fair use” (även om sådana undantagsregler inte existerar i svensk upphovsrättslag) och således ska accepteras. Det är ju bara en enda person som har tillgång till användarkontot och väljer vilka flöden som ska återpubliceras på denna privata nyhetsläsarsida. Eller? Tänk om flera många personer har tillgång till samma inloggningsuppgift. Eller ett community där man kan gå med i användargrupper, som får tillgång till en gemensam sida där RSS-flöden återpubliceras?
Jaha, men då är det väl bara att dra gränsen där, mellan privat och semioffentlig återpublicering? Fast i så fall omdefinieras på sätt och vis lagen: från att reglera en exklusiv rätt till exemplarframställning, till en tanke om upphovsrätten som en licens knuten till en fysisk individ.
På den punkten råder förvisso redan godtycket: Enligt rådande upphovsrätt får du kopiera musik från en cd till din dator och från den datorn till din laptop och mp3-spelare, vill du däremot köra samma datorprogram på dina två burkar måste du köpa två licenser. Men en upphovsrättslig reglering av återpubliceringssajter som byggde på enheten fysiska individer skulle ju bara bli löjeväckande, eftersom internet är ett nätverk av IP-adresser och inte av personer.
Den som till äventyrs tror att en lösning skulle kunna vara att ”icke-kommersiell” återpublicering släpps fri, tvingas själv konfrontera den nästan omöjliga frågan om vad ”kommersiell” betyder. Är det OK att återpublicera på en sida så länge den saknar annonser? Eller ska man bannlysa även annonsfria gratistjänster som ett företag erbjuder i syfte att skaffa goodwill för sitt varumärke? Och om annonser på en onlineläsare är förbjudna, borde det då inte vara förbjudet även att starta en adware-läsare i sin dator och hämta hem det aktuella RSS-flödet, eftersom slutresultatet blir identiskt? Nej, inte heller där tycks några raka besked vara att vänta.

Avgränsningsproblemen har ingen lösning, som inte förlitar sig på de konventioner som hunnit etableras för teknikens användning innan folk sätter sina advokater på att brevväxla och juridifieringen rullar igång. Var upphovsrättens framtida gränser kommer att dras avgörs alltså inte genom diskussion. Det avgörs genom ren praxis för den nya teknikens gråzoner, de gråzoner som vi lever och skapar i och som finns där oavsett om de måste förnekas i alla försök att framlägga konkreta förslag på upphovsrättsreform.

Precis samma konflikt står mellan dagstidningar och sökmotorer. Även där gäller grönt ljus för warezservrar, just eftersom praxis säger att sökmotorer får göra återpublicering trots att varje bokstavstrogen lagtolkning hade förbjudit det.

5 Responses to “Upphovsrättsgodtycke I: Återpublicering”

  1. Anonymous Says:

    Jättebra poäng, heja gråzoner!

  2. Fredrik Says:

    Vad gäller sökmotorer och dagstidningar är det verkligen inte ”grönt ljus”. Samtliga tvister jag känner till mellan tidningar och sökmotorer har vunnits av tidningar. Nevadafallet verkar ju inte handla om en tidning.

    Google News får ju till exempel inte publicera artiklar från AFP. I Holland och Danmark (tror jag det var) får sökmotorerna inte ens publicera URL:en till sökresultaten (deep linking), än mindre artiklar eller utdrag ur dessa. Här i Sverige finns det exempel på tidningar som vill ha betalt för att låta sökmotorer få access.

    Sen finns det ju något som heter robots.txt, och även meta-taggar som man kan stänga ute sökmotorer med. Dessa mekanismer respekteras, så det är den som publicerar som bestämmer.

    Alltså, lagen säger att sökmotorer får göra (begränsad) återpublicering (citaträtten), men tidningarna har möjligheten att stoppa det, med hjälp av ovan nämna mekanismer och i sista hand IP-blockering.

  3. rasmus Says:

    Fredrik: Vad gäller dina påpekanden så diskuterades de i tidigare inlägg och kommentarer (följ länkarna!)
    På ett par punkter menar jag faktiskt att du har fel:
    1. Robots.txt respekteras, men tidningarna vill ju indexeras och vara möjliga att hitta via Google, därför skulle få eller inga få för sig att blockera indexering den vägen.
    2. Citaträtten har nog inget med Google Cache att göra. Där är det som bekant hela webbsidor som görs tillgängliga, ingen begränsad återpublicering inte.

    Det ”gröna ljuset” gäller alltså Google Cache. För Google News tar sig praxis en lite annorlunda form. Men det beror inte på några skillnader i vilken exemplarframställning som görs, utan om … praxis.
    Vill också påpeka att sådant som robots.txt och taggar som stänger ute sökmotorer egentligen inte har något med upphovsrätten att göra, rent juridiskt. Upphovsrätt ska ju inte kräva några åtgärder från upphovsmannens sida, utan skyddas automatiskt, det är en viktig punkt i bl.a. TRIPS-avtalet.

  4. Fredrik Says:

    Din post om warezservrar nämnde inte tidningar överhuvudtaget, det var något du la till nu, därför kommenterar jag här. Min kommentar handlar enbart om tidningar och sökmotorer för nyheter (typ Google News, men kanske främst de betaltjänster som finns på området, och främst de som har verksamhet i Europa).

    Ska försöka försvara mig på de punkter där du säger jag har fel :)

    1. Självklart vill tidningar bli indexerade. Men de ser också att andra företag tjänar pengar på deras innehåll och vill ha en del av den kakan. De flesta har en avvaktande hållning och för en dialog med sökmotorerna. Jag kanske inte borde tagit upp det där med tidningar som blockar, dels för att jag inte kan belägga det (ingen inblandad har något intresse av att det kommer ut), dels för att det inte direkt är vanligt. Men jag har kontakter i branschen och jag vet att det har hänt vid minst ett tillfälle.

    2. Jag syftade inte på Google Cache, utan mer på reproducering av den här typen. Det jag försökte säga var att tidningar kan använda upphovsrätten som argument mot en sökmotor, men inte tvärtom. Finns det inga upphovsrättsliga hinder för en sökmotor, kan en tidning helt enkelt upprätta ett tekniskt hinder.

    Så om jag ska försöka samanfatta mina ståndpunkter:
    1. Det finns en pågående konflikt mellan tidningar och sökmotorer (i Sverige och utomlands).
    2. Google Cache har inget med den konflikten att göra.
    3. Praxis är ännu inte utvecklad på området.

  5. rasmus Says:

    Nej, Google News har inget med konflikten mellan tidningar och sökmotorer att göra, men formellt betraktat pågår det ändå en ”värre” (mer omfattande) återpublicering där, utan att fler än ett litet litet fåtal invänder.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: