Robert Musil tvingas stanna offline

9 november 2005

Robert Musil-institutet vid universitetet i Klagenfurt har i digital form sammanställt hela Mannen utan egenskaper plus kommentarer och opublicerat material.
Projektledaren Walter Fanta förklarar att de gärna vill göra det hela fritt tillgängligt på nätet – men här stöter de på patrull hos bokförlaget Rowohlt. Litteraturvetarna får därför nöja sig med att ge ut en svindyr DVD, berättar orf.at (via Subkontent.)
Robert Musil har visserligen varit död sedan 1942, men varje ord som författaren skrivit kan förlaget fortfarande räkna som sin privata egendom. Anledningen är den internationella förlängningen av upphovsrättens giltighetstid från 50 till 70 år efter upphovsmannens död (i Sverige genomförd 1996).
När Jan Kallberg skriver att upphovsrättens skyddstid måste kortas gör han en rätt kul jämförelse med skyddstiden för ett mänskligt lik: 25 år.

Väldigt få försvarar idag öppet den monstruöst långa tiden för upphovsrätten, vilket väl är begripligt. Ett försök gjordes av en representant för STIM, som hävdade i riksdagen att blott det faktum att ett verk fortfarande kan ådra sig intresse efter lång tid borde motivera att någon ska ha monopol på det, enligt en obegriplig logik.
Annars går det ju alltid att dra till med nazistargumentet, en stående favorit för upphovsrättsfundamentalister. Ni vet: ”Men tänk om nazister vill publicera din text! Om vi tummar på den ideella upphovsrätten så får de fritt fram!”
Inte minst brukar det höras från Journalistförbundet och andra ”kulturarbetarfack”. Nu försöker Sydsvenskan-journalisten Andreas Ekström sig på samma utväg när han ifrågasätts för en urbota enfaldig bloggpost.
Det är komiskt, det där argumentet som lyfter fram upphovsrätten som den stackars skribentens skydd mot hemska nazister. För det första: Har upphovsrättslagar någonsin kunnat hindra människor vars åsikter man ogillar från att sprida vidare en text på internet? För det andra: Nu när upphovsrätten fortsätter gälla ett halvsekel efter att man själv sålts som blomjord, finns inga garantier för att ens arvingar delar ens värderingar – tänk om de är nazister! För det tredje kan det ju vara en poäng att man får använda meningsmotståndares texter även utan deras medgivande, för att granska, citera eller förlöjliga. Fast vissa tycker förstås annorlunda.

2 Responses to “Robert Musil tvingas stanna offline”

  1. Anonymous Says:

    Bra text!

    Upphovsrättslobbyn vinner nog poäng i debatter genom att låtsas om att inte på papperet rådande upphovsrätt inte har flera delar.

    Påpekar man att det går utmärkt att avskaffa enbart vissa av dessa delar, så faller ju det aktuella argumentet. Man kan t.ex. bevara någon typ av källhänvisningsrätt samt förbud till ”politisk användning” (vad nu det är) a la BBC:s open archive gör. Allt sådant är förenligt med att släppa kopieringen fri.

    Att ”nazister läser min text och kopierar den till andra nazister att läsa” är ju inget starkt skäl.

  2. Fredag Says:

    Någon sätter väldigt bra ord på hur hxn, jag och säkert många andra med oss känner inför nedladdningen:

    ”Personligen skulle jag inte haft råd eller haft viljan eller tiden att leta reda på eller ‘uppsöka’ allt det som jag nu via internet kan ‘låna’ mig till. Jag tillhör alltså en kategori som annars totalt skulle gå miste om dessa upplevelser. Är jag därför en snyltare? Kanske anser vissa det. Men, som sagt, alternativet hade varit ickekonsumtion eller bara ytterst begränsad sådan. Den begränsade betalda konsumtionen blir dock inte mindre av den utökade möjligheten till gratiskonsumtion.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: