Upphovsrättssamhället

27 augusti 2005

Häromdagen berättades om Debord-historien, där en tysk påstådd upphovsrättsinnehavare stämde en universitetskurs för att ha länkat till en digitaliserad bok av den franske situationisten och upphovsrättsmotståndaren Guy Debord.
Och det dröjde inte länge förrän hela boken – tyska upplagan av Skådespelssamhället – remixats (av en klar icke-situationist) och börjat spridas som en textfil, signerad Robert Luxemburg.

Av Die Gesellschaft des Spektakels (1967) har blivit Die Gesellschaft des Geistigen Eigentums. Alltså ordagrant ”den andliga [intellektuella] egendomens samhälle”, men en rakare titel på svenska blir Upphovsrättssamhället.
Det är ytterst få ord som har bytts ut. Framför allt är det såklart ”spektakel” som bytts ut mot ”upphovsrätt” [geistige Eigentum], samt vissa namn och tidsströmningar som har bytts ut så att Debords formuleringar plötsligt handlar om Gerhard Schröder och Creative Commons.
Större delen av boken är skittråkig, då som nu, eftersom den består av en sån där marxologisk genomgång av arbetarrörelsens historiska fel och brister som slutligen klarlagts av han som fattade allt. Överhegeliansk marxism är över huvud taget inte min tekopp. Men remixen visar att små byten av ord kan betyda vända ut och in på en hel del – ibland. Med hjälp av den svenska översättningen har jag därför översatt ett litet utdrag ur Upphovsrättssamhället, vilket förstås var ganska lätt då det bara handlade om enstaka ord att byta ut.

Upphovsrättssamhället (utdrag)

”Men … vår tid föredrar föremålet framför bilden, originalet framför kopian, verkligheten framför återgivningen, väsendet framför skenet … ty för den är bara verket heligt, medan distributionen är profan. Ja, i dess ögon stiger heligheten i samma utsträckning som distributionen avtar och Verket tilltar, så att den högsta graden av originalitet för den också är den högsta grad av helighet.”
Feuerbach, Förord till andra upplagan av Das Wesen des Christenthums.

1.
I de samhällen där det moderna produktionssättet härskar, ter sig allt liv som en oerhörd anhopning av upphovsrätt. Allt som tidigare upplevdes direkt har fjärmats till en rättsform.

2.
Från varje aspekt av livet har rättigheter lösgjort sig för att smälta samman i ett gemensamt flöde, där livets enhet inte längre går att återupprätta. Den partiellt betraktade verkligheten visar upp sig i sin egen allmänna enhet – en separat pseudovärld som endast är föremål för juridiska procedurer. Det specialområde som rättigheter till världen utgör, fulländas i den självständiggjorda rättighetsvärld där det bedrägliga beljuger sig självt. Upphovsrätten i allmänhet, som konkret inversion av livet, är det icke-levandes egenrörelse.

3.
Upphovsrätten framställer sig på en och samma gång som själva samhället, som en del av samhället och som enande kraft. Som del av samhället är den uttryckligen den sektor som drar åt sig all uppmärksamhet och allt medvetande. Just genom att den är avskild är denna sektor platsen för missriktad uppmärksamhet och falskt medvetande. Och det enande som upphovsrätten utför är bara den förallmänligade uppdelningens officiella språk.

4.
Upphovsrätten är inte en samling rättigheter utan ett socialt förhållande mellan människor som förmedlas genom rättigheter.

5.
Upphovsrätten kan inte förstås som en överdrift hos rättens värld, som ett resultat av olika tekniker för masshantering av rättigheter. Det är snarare en Weltanschauung som blivit verklig, som tolkats materiellt. Det är en syn på världen som förtingligats.

6.
Uppfattat i sin helhet är upphovsrätten ett resultat av det existerande produktionssättet och på samma gång dess syfte. Upphovsrätten är inte ett tillägg till den verkliga världen, en pålagd dekoration. Det är det verkliga samhällets innersta overklighet. I alla sina speciella former – nyheter eller propaganda, reklam eller direktkonsumerad förströelse – utgör upphovsrätten den föreliggande modellen för det samhälleligt dominerade livet. Det är den allestädes närvarande bekräftelsen på de val som redan träffats i produktionen och den konsumtion som följer av den. Upphovsrättens form och innehåll rättfärdigar i sig helt och fullt det existerande systemets villkor och ändamål. Upphovsrätten utgör också den ständiga närvaron av detta rättfärdigande genom att den ockuperar största delen av den tid som upplevs utanför den moderna produktionen.

10.
Begreppet upphovsrätt förenar och förklarar den stora variationen hos fenomen som framträder. Deras skillnader och kontraster är sken av det samhälleligt organiserade sken vars allmänna riktighet man är tvungen att vidgå. Uppfattat i enlighet med dess egna termer är upphovsrätten ett hävdande av rätten och ett hävdande av allt mänskligt liv, det vill säga allt samhälleligt liv, såsom blott rättigheter. Men den kritik som uppnår sanningen om upphovsrätten avslöjar den som en synlig negation av livet, som en negation av livet som har blivit juridisk.

12.
Upphovsrätten framställer sig som något överväldigande otvetydigt – odiskutabelt och otillgängligt. Den säger bara att ”vad som är rätt är gott, och det som är gott är rätt”. Den inställning som upphovsrätten i princip kräver är det passiva samtycke som det i realiteten redan har uppnått genom sitt sätt att framträda utan invändning, genom sitt monopol på rätt.

13.
Upphovsrättens i grunden tautologiska natur beror på det enkla faktum att dess medel på samma gång utgör dess mål. Det är den sol som aldrig går ner över den moderna passivitetens rike. Det täcker hela jordens yta och badar evigt i sin egen härlighet.

15.
I sin egenskap av oumbärlig rättsform åt dagens produkter, som allmän framställning av systemets ändamålsenlighet och som avancerad ekonomisk sektor som direkt formar en växande mängd rättighetsobjekt, utgör upphovsrätten det nuvarande samhällets viktigaste produkt.

20.
I egenskap av det avskilda tänkandets makt och den avskilda maktens tänkande har filosofin aldrig av sig själv mäktat överskrida teologin. Upphovsrätten är en materiell rekonstruktion av den religiösa inbillningen. Den proprietära tekniken har alls inte skingrat de religionens dimmoln till vilka människorna förlagt sin egen tappade kraft, den har bara givit dem en juridisk förankring. Så blir även det rena jordelivet grumligt och kväljande. Det förlägger inte längre till himlen sitt bedrägliga paradis, sin absoluta självutplåning, utan bär det med sig. Upphovsrätten har tekniskt genomfört en förvisning av all mänsklig makt till ett hinsides; det är en fullbordad klyvning i människornas inre.

196.
Inom upphovsrättssystemets specialiserade tänkande har en ny arbetsdelning uppstått i takt med att själva systemets fulländning skapat nya problem: å ena sidan företar rörelsen för fri mjukvara en proprietär kritik av upphovsrätten genom att studera uppdelningen med hjälp av dess egna begreppsmässiga och materiella redskap; å andra sidan formuleras ett försvarstal för upphovsrätten inom icke-tänkandets tänkande, i en officiell glömska av den historiska praktiken, inom olika grupperingar där Creative Commons har slagit rot. Dock är den icke-dialektiska kritikens falska hopplöshet och den falska optimismen hos den rena reklamen för systemet identiska i den meningen att båda är utslag av ett undergivet tänkande.

197.
Free software-rörelsen, som med början i Förenta staterna har börjat diskutera de existensvillkor som den aktuella utvecklingen skapar, har visserligen kunnat redovisa mängder av empiriska fakta, men förstår ingalunda sanningen om sitt föremål, därför att den inte kan upptäcka den kritik som är inneboende i det. Denna uppriktigt reformistiska tendens hos free software-rörelsen kan således bara stödja sig på moralen, sunda förnuftet, fullständigt irrelevanta vädjanden om måttfullhet etc. Eftersom den inte har kunskap om det negativa som ryms i världens innersta, kan en sådan kritik bara hålla fast vid en beskrivning av ett negativt överflöd som den med beklagande uppfattar att det täcker världens yta, som en snabb förökning av någon irrationell parasit. Denna indignerade goda avsikt, som själv såsom sådan inte kan gå längre än att kritisera de yttre konsekvenserna av systemet, tror sig vara kritisk då den glömmer den väsentligen apologetiska karaktären hos sina förutsättningar och sin metod.

199.
Lawrence Lessig beskriver överdrifterna i en värld som blivit oss främmande som vore de överdrifter främmande för vår värld. Men det samhälleliga livets ”normala” grundval, som han implicit hänvisar till då han i termer av psykologiska och moraliska omdömen beskriver rättigheternas ytliga makt som resultatet av ”överdrivna förväntningar”, äger ingen som helst verklighet vare sig i hans bok eller i hans epok. Det är för att det verkliga mänskliga liv som han talar om för honom tillhör det förgångna, ja till och med den religiösa resignationens förgångna, som han inte kan förstå rättighetssamhällets fulla djup. Sanningen om detta samhälle är inget annat än negationen av detta samhälle.

200.
Free software-rörelsen, som tror sig kunna betrakta den separat fungerande industriella rationaliteten som skild från hela samhällslivet i övrigt, kan gå så långt att den betraktar reproduktion och överföring som skilda från den totala industriella verksamheten. Sålunda finner Lessig som orsak till de resultat han beskriver det olyckliga, närmast tillfälliga, mötet mellan en alltför stor juridisk apparat för utbredning av rättigheter och samtidens människors alltför starka sensationslystnad. Sålunda skulle upphovsrätten bero på det faktum att den moderna människan är alltför mycket av åskådare. Lessig förstår inte att den snabba ökning av prefabricerade ”pseudohändelser” som han fördömer härrör ur det enkla faktum att människorna i det nutida samhällslivets kompakta verklighet själva inte upplever några händelser. Det är för att själva historien som ett spöke hemsöker det moderna samhället som man på alla nivåer av det konsumerade livet finner den pseudohistoria som konstruerats för att bevara den aktuella frusna tidens hotade jämvikt.

207.
Idéerna förbättras. Ordens mening tar del däri. Det är nödvändigt att plagiera. Det är en förutsättning för framsteg. Plagiatet följer tätt i spåren på en författares formulering, betjänar sig av dennes uttryck, stryker en felaktig idé och ersätter den med en korrekt.

14 Responses to “Upphovsrättssamhället”

  1. speech_1 Says:

    Jag tycker denna version är ungefär lika bra som orginalet.

  2. Anonymous Says:

    Jag vet inte. Är inte upphovsrätt är en term som befinner sig på en helt annan logisk-/abstraktionsnivå än skådespel? Går man inte från en teoretisk framställning till någon sorts deskriptiv framställning när man jämnar ut abstraktionsnivåerna på det sättet? Dessutom ställer jag mig frågande till den oerhört centrala roll man tillskriver staten/politiken när man tillskriver upphovsrätten en sådan central organisatorisk betydelse. Jag skulle vilja hävda att denna version förhåller sig till Debords version som Friedrich Pollock förhåller sig till Georg Lukács.

  3. rasmus Says:

    Vem har påstått att det var termer på samma nivå? Eller att det öht skulle vara önskvärt att byta ut en term mot en term på ”samma nivå”?

  4. speech_1 Says:

    varför bli upprörd över ett skämt?

  5. Anonymous Says:

    Fjärde punkten är tänkvärd som fan: Upphovsrätten är inte en samling rättigheter utan ett socialt förhållande mellan människor som förmedlas genom rättigheter.

  6. Anonymous Says:

    Alltså: det var inte det att jag var upprörd över texten Upphosrättssamhället. Vad det var jag reagerade på var speech 1:s kommentar – ”Jag tycker denna version är ungefär lika bra som originalet”. Jag utgick från att han med ”bra” menade något i stil med: av livärdig teoretisk slagkraft. Men det kanske inte var vad han menade?

  7. speech_1 Says:

    ”Jag utgick från att han med ”bra” menade något i stil med: av livärdig teoretisk slagkraft. Men det kanske inte var vad han menade?”

    Inte likvärdig, men ungefär lika slagkraftig. Debord är en kallsup enligt mitt tycke, men det är kanske bara jag. Läs hellre Lukacs ”Historia och Klassmedvetande” om du vill studera varufetischismen och reifikationen.

  8. Anonymous Says:

    fan speech_1, din debatt-teknik är av ett slag jag aldrig stött på tidigare.

  9. speech_1 Says:

    Menar du att min debattstil är dålig eller bra? Du klagar på min debattstil men just nu är det inte särskilt klart just nu vad du menar.

    1.Måste jag gilla Debord?
    2.Är det ”dålig” alt. ”bra” debattstil av mig att ogilla Debord/gilla Lukacs?
    3.Får man inte skämta på internet utan att sätta små smileygubbar över hela skärmen?

    ;-)
    men glimten i ögat,
    s

  10. speech_1 Says:

    oj, ett ”just nu” för mkt samt det ska stå ”med glimten i ögat”…

    Är det inte förresten en halvdaterad remix på Debord som gav Debord rätt?

  11. Anonymous Says:

    1. Nej
    2. Det har inget med saken att göra
    3. Jo. Men jag tror jag har svårt att förstå din humor. Var det ett skämt att Upphovsrättssamhället var ungefär lika bra som Skådespelssamhället?
    4. Jag vill minnas att det första inlägget där jag polemiserade mot dig innehöll en referens till Lukács, vilket rimligen borde implicera att jag har studerat honom. När du sedan skriver att jag borde studera Historia och klassmedvetande skulle jag i normala fall förstått det som att du menat att det var något i min analogi Upphovsrättssamhället/Skådespelssamhället-Lukács/Pollock som haltade, och att jag missförstått Lukacs på något sätt, och borde studera honom närmare. För att förtydliga vad jag skrev i mitt första inlägg så handlar det om abstraktionsnivåer. Debord och Lukács har det gemensamt att deras begrepp skådespel och reifikation rör sig på en annan nivå i deras teoretiska framställning (och jag vill minnas att du i en annan debatt i ett annat forum hävdade att du hade en fixering vid darstellung, vilket jag antog innebar att du var särskilt receptiv för denna aspekt av argumentet) än kategorierna för staten (och därmed rätten). Man skulle kunna säga att de teoretiserar statens (och därmed rättens) förutsättningar. Upphovsrättssamhället och Pollock (alltså Friedrich, dvs frankfurtskolekillen, inte konstnären) kastar om detta förhållande.

    Men nu har jag följt ett par diskussioner du varit inblandad i på internet och enligt min erfarenhet har du en tendens att glida runt och hamna i olika positioner allteftersom debatten fortskrider, vilket får mig att misstänka att du inte är så engagerad i att hålla i minnet vad som skrivits tidigare i samma debatt. Så kanske hade du bara glömt att jag redan refererat till Lukács i ett inlägg när du skrev att jag skulle studera honom. Så det kanske inte alls var en invändning mot min analogi. Men då vet jag å andra sidan inte längre vad den här debatten handlar om. Är det bara huruvida Debord är bra eller dålig? Jag blir bara förvirrad.

  12. speech1 Says:

    Jag tycker debords bok är fånig. Du har rätt annars, som svar på punkt 3, ja, det är ett skämt att upphovsrättssamhället är lika bra som skådespelssamhället, ta inte det på allvar. Debords bok är inte särskilt givande enligt mig förvisso, och då kan ju inte heller en remix vara så mycket roligare. Men jag tycker ändå, att de säger ungefär samma sak. Debord refererar sin nutid, rsms remix refererar på ett skämtsamt sätt, med glimten i ögat, hans ”nutid”.

    Faktum är, att knappt något jag skriver någonsin är på allvar. Lika bra att få det sagt på en gång så man slipper missförstånd. Jag trodde internet var till för att hävda massa saker man inte behöver ta ansvar för?

    Men nej, såklart du inte behöver läsa om Lukacs. Det var inte riktat mot dig, utan mer generellt, att jag anser Lukacs mer slagkraftig än Debord. Men jag är redo att ompröva min position som vanligt.

    Annars anser jag din Lukacsläsning vara mycket bra, jag tror denna debatt är ganska onödig.

  13. s_1 Says:

    och ja, det hela började med att jag missförstod vem du skrev till, eftersom du inte riktar ditt första inlägg mot någon given person.

  14. rasmus Says:

    Tänker verkligen inte ge mig in i den här diskussionen, ett förtydligande bara:
    Speech, det är inte jag som har remixat texten, det gjorde Sebastian Lütgert.
    Jag gjorde bara ett urval och översatte.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: