Byråkrater drömmer om planekonomi

10 juli 2005

För snart ett år sedan tillsatte den amerikanska kongressen en ny ”upphovssrättstsar” för att koordinera statens antipiratverksamhet. Ungefär som när Nixon skapade DEA eller när Bush skapade monsterdepartementet Homeland Security, fast i mindre skala, ska Marybeth Peters från US Copyright Office, som verkar ha utsetts till tsar(?), överse en massa andra byråkratier och koordinera deras verksamhet.

Peters har ett väldokumenterat förflutet som rabiat antipirat. Därför förvånade det många då hon häromveckan gjorde halvt om, under en utfrågning vid representanthusets underkommitte kring rättsväsende, internet och intellektuell egendom. Där rekommenderade hon att istället för att slåss med väderkvarnarna borde musikmonopolet omstruktureras genom att skrota en lagparagraf kring tvångslicensiering av mekanisk reproduktion och att omstrukturera de så kallade ”upphovsrättssällskapen”.

Poängen med detta skulle vara att bygga en planekonomiernas planekonomi, ett über-STIM för att sänka de transaktionskostnader som uppstår då de olika sällskapen bollar rättigheter mellan varandra. Särskilt när det gäller vad de stora skivbolagen kallar ”lagliga alternativ” på internet, d.v.s. försäljningen av deras egna DRM-skadade filer.

Samtidigt gör skivbranschen trevande försök att förflytta sin indrivningsverksamhet till fildelningsnätverken. Napster förvandlades efter stämningen till fiaskot Snocap och som en första skrämseleffekt av den amerikanska HD-domen förra månaden – som gör gällande att företag bakom P2P-nätverk under vissa omständigheter kan hållas ”sekundärt ansvariga” för upphovsrättsbrott – slöt i förrgår Sony/BMG ett licensavtal med iMesh.

Samtidigt i EU föreslår den irländska EU-kommissionären Charlie McCreevy (samma irländska kommissionär som låg bakom den fula och misslyckade processen kring mjukvarupatent) en liknande förändring. Den här gången är McCreevy ute efter att harmonisera licensieringssystemet för musik på internet. Förslaget är baserat på en 60 sidor lång studie, som gör gällande att man måste ”vidta åtgärder på EU-nivå” eftersom USA:s ”online content”-industri har åtta gånger så hög avkastning som EU:s.

Även här skymtar drömmen om ett über-STIM. För att sänka musikmonopolens transaktionskostnader vill McCreevy ge rättighetsinnehavare möjligheten att ansluta sig till ett upphovsrättssällskap utanför sitt eget land, som kan driva in pengar från alla EU-länder. Tydligen har EU-kommissionen tänkt sig att de olika musikmonopolen ska konkurrera med varandra på en europeisk licensmarknad.

Först har vi alltså ett monopol som staten delar ut till upphovsmannen för att skapa en artificiell knapphet på kultur. Sedan kommer en livegenskapssituation då upphovsmannen måste överlåta sina rättigheter till ett upphovsrättssällskap för att få beskydd. Sedan ska upphovsrättssällskapen konkurrera om att upprätthålla den artificiella knapphet som möjliggör deras egen existens, en process där ingenting skapas.

Konkurrensen är tydligen till för att sänka de licensieringskostnader som monopolen driver upp priserna på. Teoretiskt skulle detta visserligen kunna ge lite mer pengar till artisterna, men till priset av oinskränkt makt till musikmonopolen. Varför inte bara ge upp de dödfödda försöken att sälja snö till eskimåer istället? Om det är något internet behöver är det en öppnare upphovsrättslagstiftning, inte att man skriver in organisationer som inte ens låter artister fildela sina egna låtar.

9 Responses to “Byråkrater drömmer om planekonomi”

  1. Anonymous Says:

    Låter som sällskapsspelet Monopol fast irl. Pax för hatten.

    ps: att aktörerna åsidosätter konkurrensen genom att dela upp marknaden kallas för kartellbildning. ds.

    Konkurrensverket om karteller:
    ”Karteller, särskilt i form av prissamarbete, marknadsdelning och produktionsbegränsningar mellan företag är allvarliga och skadliga för konkurrensen, samhällsekonomin och konsumenterna.

    Företag som ingår i en kartell bryter mot förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete enligt 6 § konkurrenslagen.”

    http://www.konkurrensverket.se/konkurrens/karteller.shtm

  2. daniel Says:

    Monopol är kapitalistens mål. Intet nytt under solen således.

  3. mecka Says:

    Snacka om krystat. Att de inte kan fatta att kriget redan är över. De är som den där lilla gruppen soldater som glömdes bort efter andra världskriget, som barrikaderade sig och levde i ”krig” i flera år.

    Men vad har det med planekonomi att göra?

  4. Anonymous Says:

    Sant som Daniel skriver om kapitalismens tveeggade svärd. Men å andra sidan vad är planekonomins alternativ om inte precis samma sak – till och med värre.

    Frihandel och fri etableringsrätt motverkar monopolism. Planekonomins alternativ de jure-monopolism i sovjetmodell åsidosätter dock alla konkurrens genom att olagligförklara den (Systembolaget AB, Apoteket AB, Svenska Spel).

  5. jan boklöv Says:

    mecka: att ge ”collecting societies” som stim och ascap makt över musikmarknaden är detsamma som att låta byråkratier utan glasnost planera musikfilernas värde. hade marknaden värderat informationen i en mp3:a hade den i princip varit gratis.

  6. mecka Says:

    jan_boklöv: Jag är inte så säker på att om det varit en ”fri” marknad utan STIM och liknande som satte värde på mp3-or, att de då skulle vara gratis. Hur får du det att gå ihop? Som om musikindustrin, bara den blev av med byråkraternas ok, skulle förvandas till My Little Pony och lägga upp Brittans album på jive.com. Eller missförstår jag dig?

    Nu försvarar jag inte STIM, och håller med om beskriviningen av den helvetiska byråkratin. Men vad är kopplingen till en planerad ekononomi?

    Och vad är egentligen allt det här dösnacket om konkurrens? Det låter som nåt nån har fått höra kring lägerelden.

  7. dryg jävel Says:

    ”… att låta byråkratier utan glasnost planera musikfilernas värde”

    deras pris menar du?

  8. jan boklöv Says:

    dryg jävel: ja dels det ekonmiska värdet (inte bara individuella låtars pris utan även deras inbördes förhållande eftersom stim rangordnar olika TYPER av musik). men eftersom byråkratier som stim påtvingar musiken en viss FORM för distribution osv (att skilja på form och innehåll är ett kristet missförstånd som kommer från kant och schleiermacher) påverkas ju också estetiska och moraliska värden kring musik, den blir helt enkelt tråkigare och svårare att leka med.

  9. dryg jävel Says:

    Jan Boklöv: det kanske inte är en så viktig fråga för den diskussion du var inne på, men vad jag undrade var ifall ditt inlägg implicerade en åtskillnad mellan (ekonomiskt) värde och pris, dvs att mp3:or idag säljs till ett pris som överskrider deras värde, dvs att denna cirkulation i någon mening skulle förmedla omslaget av ett värde som producerats någon helt annan stans. Det vore i så fall en polemik mot t.ex. Johan Söderberg, som efter vad jag förstått intar en närmast diametralt annorlunda ståndpunkt, nämligen att den enorma mängd (obetalda och immateriella)arbete som är involverat i produktionen av en mp3:as kodning utgör ett värde som överskrider priset av samma mp3:a och därför i någon mening bidrar till att hålla uppe priset på varor från den konventionella tillverkningsindustrin, som alltså säljer sina varor till ett pris som överskrider deras värde. Eller menar du istället, när du skriver om det ekonomiska värdet, att det är identiskt med pris, typ att en varas värde handlar om hur individuella aktörer värderar varan, snarare än att värdet skulle ha någon sorts privilegierad koppling till arbete? Eller kanske menar du något helt annat?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: