Nya lagen om upphovsrätt

Då har alltså lagrådsremissen kommit, till slut. Den nya, skärpta upphovsrättslagen som ska träda i kraft den 1 juli är alltså i praktiken formulerad. Utöver det innehåller dokumentet åtskilliga spaltmeter text som ska förklara förändringarna av upphovsrätten, huvudsakligen med hänvisningar till hur olika remissinstanser, eller som regeringen skriver, berörda kretsar, ställer sig till förslagen. Tydligen anses frågan om ensamrätter på information inte vara en fråga som berör alla, utan bara specifika intresseföreträdare. Dessa visar sig huvudsakligen vara, förutom myndigheter, upphovsrättsbyråkratins stora flora av särintressens rättighetsorganisationer: Klys, Stim, Sami, Ifpi, Copyswede, Förläggareföreningen, Antipiratbyrån, Sveriges filmuthyrareförening, Universal Music… Det närmaste företrädare för ”allmänintresse” man kan komma är enstaka kritiska synpunkter från företrädare för biblioteksvärlden. Genom att upprätthålla myten om upphovsrätten som en fråga för vissa ”berörda kretsar” att sinsemellan göra upp om, undviker regeringen en politisering av frågan.

Lagrådsremissen konstaterar att den skärpta upphovsrättslagen är en konsekvens av EU:s direktiv om direktiv om upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (2001). Smaka på språket som används:

Direktivet avser alltså att harmonisera upphovsrätten … Vidare syftar direktivet till att anpassa och komplettera nuvarande lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter för att på ett tillfredställande sätt svara mot den tekniska utvecklingen, t.ex. vad gäller nya nyttjandeformer …
Genom en hög skyddsnivå avser direktivet att uppmuntra till investeringar i kreativ och innovativ verksamhet, investeringar som i sin tur leder till tillväxt och ökad konkurrenskraft för europeisk industri inom ett brett område av industri- och kultursektorn.

Visst låter det vackert! Oj, vad vi kommer spruta ur oss kultur! Lika effektivt som en sovjetisk stålfabrik, lika glänsande, lika glatt. För nog påminner upphovsrättsfundamentalismens lovsånger lite om när Stalin presenterade Sovjetunionens andra femårsplan:

That was the basis for the rapid advance of new construction, for the enthusiasm displayed in the extensive construction work, for the rise of heroes and shock brigaders on construction jobs, for the tempestuous rates of development in our country in the period of the First Five-Year Plan.
… in order to consolidate the dictatorship of the proletariat and build a socialist society it was necessary, in addition to industrialization, to pass from small, individual peasant farming to large-scale collective agriculture equipped with tractors and modern agricultural machinery, as the only firm basis for the Soviet regime in the countryside.

Så, vad innebär då denna nya upphovsrättslag, förutom den lika välbekanta som tandlösa masskriminaliseringen av fildelare? Den kanske rättsligt märkligaste ingrediensen är de helt nya reglerna som straffbelägger kringgående av olika slags kopieringsspärrar:

52 d § Det är förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare kringgå en digital eller analog spärr som hindrar eller begränsar framställning av exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgå en teknisk skyddsprocess, exempelvis en kryptering, som hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller kringgå en annan teknisk åtgärd som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande. /…/
52 e § Det är förbjudet att tillverka, importera, överföra, sprida genom att exempelvis sälja eller hyra ut, eller i förvärvssyfte inneha anordningar, produkter eller komponenter som 1. marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en teknisk åtgärd

Om en av flera importörer av en produkt marknadsför den med dess möjlighet att kringgå kopieringsskydd, blir alltså produkten – om det så är en vanlig PC – totalförbjuden, inte bara att sälja utan också att att ”inneha i förvärvssyfte”!

En annan av de många små skärpningarna av upphovsrätten gäller rätten att avbilda offentliggjorda konstverk. Tidnings- och mediaföretag har här ställt sig negativa till vad som faktiskt är en inskränkning i tryckfriheten, men alla konstaterar att EU-direktivet inte ger något annat väl på den här punkten.
Konstverk som ställs ut fick tidigare avbildas i anslutning till ”meddelanden om utställningen”. Från 1 juli 2005 gäller däremot att de bara får avbildas ”om syftet är att annonsera en utställning eller försäljning av konstverken, men endast i den utsträckning som behövs för att främja utställningen eller försäljningen”.
Kontroversiella konstverk, exempelvis Snövit och sanningens vansinne eller Nimis, har man alltså hittills fått avbilda i exempelvis tidningsartiklar som diskuterar dem, kritiserar dem eller till och med attackerar dem. Men med den nya upphovsrättslagen kriminaliseras sådant kritiskt bruk av avbildningar. Den konstnär som inte vill låta vissa kritiker publicera bilder på sitt verk har rätt att förbjuda dem det. Konstverk ska inte heller fritt ”få återges i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning om framställningen har gjorts i förvärvssyfte”.

Slutligen: Det är fascinerande vilken bred definition begreppet ”upphovsrätt” kan få idag. Regeringen skriver:

Upphovsrätt innefattar … uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar /…/
Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis.

Varje gång du öppnar ett dokument i din dator framställer du ett exemplar i datorns RAM-minne. Så fungerar datorer. Den klassiska upphovsrätten, anpassad för böcker, reglerade själva böckernas tryckande – inte hur böckers ägare läste dem. Men med digital information är att använda alltid att kopiera. En upphovsrättslag som tar sig för att reglera även sådant användande har svullnat upp till något monstruöst mer omfattande än vad upphovsrätt tidigare innebar.
Regeringens ord om att upphovsrätten ”anpassas till den digitala utvecklingen” klingar falskt. Vad som verkligen händer är att upphovsrätten i grunden inte förändras trots att den tekniska utvecklingen har ändrat spelplanens form på så vis att de gamla upphovsrättslagarna, i de fall de fortfarande tillämpas, får en drastiskt förgrovad funktion.

Se även: Förbud mot nedladdning – hur mycket påverkas musiken?