CCC III: Googlokrati och övervakningskameror

5 januari 2005

Flera av talarna på CCC tog upp vad en av dem kallade ”informationssamhällets mörka sidor”.
Gerd Fittkaus tal inför fullsatt aula, Die Propagandawüste des realen Krieges om hur medier och information har integreras i dagens krigföring, framstod till större delen som trivialt. Några tankar, resten gnäll på USA utan antydningar till kringvägar.
Ett annat seminarium gällde sökmotorpolitik och var makten tar vägen när ”automatiska algoritmer övertar allt mer den roll som spelats av vetandemonopol, redaktion, mediekompetens och sunt mänskligt förnuft”.
Bland annat förklarades det, uppgifter om användarnas kommunikation och intressen som exempelvis Gmail sparar och analyserar, i och med USA:s Patriot Act kan hämtas ut av myndigheterna, utan att företaget ifråga ens får informera sin berörda kund om det. Fast jämförelsen mellan Google och Tredje riket som görs i föredragshållarnas paper är bara pinsam, liksom talet om hur ”sökmotorernas profitorientering” står ”i krass motsats till europeisk upplysning”.

En viss Marko Maglić hade också rätt dyster approach. Han skisserade en slags digitalt klassamhälle, där hierarkin utgjordes av var man befann sig i bearbetnings- och tolkningsprocessen från data till information till kunskap till visdom. De ”regerande klasserna” (alt. ”de regerande organisationerna”) negligerar systematiskt ”privacy som fundamental mänsklig rättighet”, eftersom privacy står i motsättning till deras ”strävan efter makt”. Definitionen av ”privacy” som han anslöt sig till lyder: ”Privacy is a freedom from social contact and observation when these are not desired”, och man måste fråga sig hur meningsfullt det är att tänka sig det som en evig ”fundamental rättighet”.
Enda lösningarna Marko Maglić levererade handlade om att börja kryptera sin kommunikation och bli en smula mer allmänt paranoid, annars är man enligt honom ”ett får i en flock av vargar”. Man bör även ”söka undfly massmediernas kontinuerliga informationsflod”, eftersom ”kunskap endast [är] möjlig att nå genom personlig upplevelse och reflektion”.
Massmedia manipulerar folket, staten manipulerar genom medierna. En mycket tysk diskussion utbryter när någon i publiken kritiserar hans sätt att resonera i termer av dualismen ”folk” (Volk) mot ”överhet”, medan andra blir förbannade på kritikern.

Mindre mörker och mer glättighet kom från Joichi Ito: Weblogs and Emergent Democracy. Men egentligen samma tunna och i praktiken ohållbara ideal om privacy:

In a networked society where each individual’s data has value, we should consider a definition of rights by which each individual owns and manages data relevant to his identity. (…)
While individuals have a right to privacy, powerful institutions must operate transparently

Betydligt handgripligare var Eric Töpfer, forskare vid Technische Universität Berlin, som presenterade resultat från projektet URBANEYE som med med EU-pengar har genomfört en jämförande studie kring videoövervakning i sju europeiska länder (Danmark, Norge, Spanien, Storbritannien, Tyskland, Ungern och Österrike). Man tittade såväl på det rättsliga ramverket och på allmänhetens uppfattningar som på övervakningens praktiska utförande och utbredning.

Antalet övervakningskameror i Europa har exploderat på senare år. Men graden av gatuövervakning skiljer sig: Storbritannien går i täten för storskalig kameraövervakning av gator och torg (följda av Frankrike och Nederländerna), medan andra främst övervakar punkter som tågstationer, bensinstationer och banker.
I länderna där utbyggningen av övervakningen har drivits som längst, har detta inte främst gjorts av vare sig polis eller privata intressen, utan typiskt av kommuner i samarbete med statliga myndigheter. (Storbritanniens inrikesministerium plöjde under åren 1992–2002 ner drygt tre miljarder kronor på kameraövervakning, bara för att i en senare utvärdering komma till slutsatsen att den brottsreducerande effekten stannat vid ”mycket ringa fyra procent”.)
Den brittiska förkärleken för kameror hänger samman med IRA-attentat, och med det medialt slagkraftiga fallet där en tvååring mördades av två andra barn och fallet löstes med hjälp av bilder från en övervakningskamera. Att man i Tyskland är mer restriktiv, hänger å sin sida samman med den historiska erfarenheten av nazism och ”statsterror”, vilket på liknande sätt präglat den nutida synen på övervakningskameror i andra länder med erfarenheter av fascistisk diktatur såsom Grekland och Spanien. Detsamma gäller dock inte Östeuropas postsocialistiska länder, där kritiska röster mot videoövervakningen har varit relativt få.
Den växande kameraövervakningen kan sättas i samband med ett kriminalpolitiskt paradigmskifte där kriminalitet ”inte längre förstås som ett patologiskt socialt fenomen, utan som samhällelig normalitet och ‘försäkringsmatematiskt’ kalkylerbar risk”. Därtill kommer en utveckling av stadsplaneringen där ”den tilltagande betydelsen av den tertiära sektorn … bilden av en ren och säker stad” uppfattas som central konkurrensfördel.

Räknat på det absoluta antalet system är tillämpandet av videoövervakning dominerat av symbolisk avskräckning, som främst bygger på en myt om tekniken.
Studien från URBANEYE visade att de allra flesta övervakningssystem bestod av ett fåtal stillastående kameror och monitorer som bara tillfälligtvis någon tittade på, och vars bilder sparades på VHS-kassetter. Den lilla andelen mer avancerade system arbetade däremot med många kameror, riktnings- och zoomningsbara, vilka övervakades av speciell personal och vars bilddata i allt högre grad sparades digitalt. En tendens finns till ”övervakningsnät” – olika övervakare kopplas samman, vilket tros öka när allt fler kameror börjar bygga på internetprotokoll.
På tyska tågstationer används samma kameror både av stationernas egna ordningsvakter och av utlänningsjägarna Bundesgrenzschutz. De mest storskaliga systemen övertar teknologi från ”Revolution in Military Affairs”, exempelvis genom att hundratals kameror kan sammankopplas med automatiserad, algoritmisk övervakning för igenkännande av rörelsemönster.
Men forskarna tittade också på kamerornas faktiska användande till vardags:
Så visade den deltagande observationen av kontrollrumsarbetet i olika system hur bristande teknisk kompetens eller stridigheter mellan kontrollrummens övervakare och den yttre personalen mer eller mindre neutraliserade system. Å andra sidan avslöjade studiet av kontrollrummens vardag diskriminerande övervakningspraktiker, vars enda grund var övervakarnas fördomar. Mål för intensivare övervakning valdes inte ut på grund av misstänksamt beteende, utan kategoriskt utifrån yttre kännetecken som hudfärg, kön eller klädsel. (…) Denna fokusering medför en högre sannolikhet att bli vittne till förbrytelser av folk tillhörande de stigmatiserade grupperna (…) och reproducerar därigenom betraktarnas fördomar.

Alla inlägg om Chaos Communication Congress 21C3:

One Response to “CCC III: Googlokrati och övervakningskameror”

  1. deep|ed Says:

    Men… det där om digitala klasser är ju gamla tankar. Redan på slutet av nittiotalet skrev Bard och Söderqvist om det i Nätokraterna…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: