Can

30 oktober 2004

I eftermiddags visade Popcorn-festivalen en trevlig dokumentär om krautrock-bandet Can, grundat i Köln år 1968. Eftersom de inte var intresserade av att spela ”politisk musik” kunde de vara radikala på riktigt i sitt experimenterande och bli pionjärer för vår tids elektroniska musik.

Tre intressanta aspekter av Can-medlemmarnas syn på sin musik är värda att återge här:

  • En konsekvent vägran att se musiken som ett ”uttryck” för något. Musiken ”uttrycker” vare sig generationsrevolt, romantik eller politik. (Hermeneutiskt musiklyssnande vore ju faktiskt en absurditet…) Musik är musik, och kanske framför allt rytm (jfr. Agamben). Här skilde sig Can från andra långhåriga generationskamrater.
  • En uttalad vilja att ”driva ut allt mänskligt ur musiken”, och låta bandet bli till en ”maskin”. (Påminner inte så lite om den med Can-medlemmarna jämngamla medieteoretikern Friedrich Kittlers projekt för ”Austreibung des Geistes aus den Geisteswissenschaften”).
  • Erkännande av att ”all musik är återanvänd”, små riff och figurer plockade ur rock- och blueshistorien som sammansätts på nya sätt. Spontant testande av dessa i en improvisation, där det som visar sig funka repeteras (ofta i långa minimalistiska sekvenser). Tanken på ”inspiration” av särskilda gestalter avfärdar Can däremot som ointressant (även om andra gärna framhåller t.ex. att medlemmarna studerat för Karlheinz Stockhausen).
I Verschwende deine Jugend av Jürgen Teipel, en dokumentärbok om den tyska punkrörelsen, säger en av de intervjuade, tillbakablickande på 1976:
Can gjorde inte musik i dess klassiska bemärkelse, utan försökte hitta en annan form. Inte: öva in låtar. Utan: lyssna på varandra. I avgörande ögonblick har de lyckats med att låta som ett enda instrument, som en enda organism. Som vid en ritual.
Via The Pirate Bay går det att ladda hem ett par bra album (med Bittorrent):can@allmusic | can@audioscrobbler | can@everything2 | can@wikipedia

One Response to “Can”

  1. Gudmundson Says:

    Det slår mig att du kanske skulle ha glädje av att lyssna på Pärson sound (eller Träd, gräs och stenar, som de sedermera utvecklades till). Ta en sväng förbi Mellotronen på Kåkbrinken och kolla/lyssna. Eller tanka hem, förresten – de är ju inte främmande för att dela med sig :)

    Men du kanske redan hajat.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: