Mindre fria villkor för sampling

26 oktober 2004

Wired och Creative Commons har tillsammans presenterat en samlingsskiva där en rad kända artister släpper sin musik under licenser som tillåter sampling och kopiering (skivan har tidigare uppmärksammats av Piratbyrån).

Framför allt måste det förstås som en kraftfull markering mot musikindustrin och dess juridiska attacker på musikälskarna. I praktiken säger de deltagande artisterna genom deltagandet på samlingsskivan att ”även om vi ligger på storbolag så tänker vi inte låta dem stämma er”.
Så långt så väl. Ett smart PR-drag med rejäl buzz i bloggvärld och mailinglistnätverk. Men just därför kan vi inte nöja oss med Lawrence Lessigs glättiga droppande av vackra ord om öppenhet och kreativitet. Utan att förneka den taktiska betydelsen av sådana här projekt, måste de licenser som används upp till granskning. På den aktuella skivan används två av Creative Commons (ständigt allt fler) licenser:

Sampling Plus: Songs under this license allow noncommercial sharing and commercial sampling, but advertising uses are restricted.
Noncommercial Sampling Plus: Songs under this license allow noncommerical sharing and noncommercial sampling.

Den första av licenserna är friare i sina villkor, och gäller de allra flesta spåren på samlingsskivan. Men även här måste vi fråga oss vad ”noncommercial” betyder. Det är också allt annat än klart vilka webbsidor som kan räknas som ”advertising uses”.
Licens nummer två har en betydande inskränkning i att den bara tillåter ”noncommercial sampling”. Att sampla en takt, infoga den i en egen låt och sen ge ut den på en skiva som säljs ska alltså betraktas som upphovsrättsintrång, enligt villkoren i denna licens. Anmärkningsvärt nog omfattar dessa villkor Chuck D:s och Beastie Boys bidrag till skivan – två artister vilka själva har blivit stämda för upphovsrättsintrång på grund av sitt användande av samplingar.

I Pass The Mic (1992) använde Beastie Boys en sex sekunder lång samplad flöjtloop, tagen från en tio år gammal skiva av jazzmusikern James Newton. Den religiöse Newton hävdade att han upplevde detta som ”en skymf av min andliga tro” och stämde därför i maj 2000 Beastie Boys och deras skivbolag Capitol för upphovsrättsintrång.
Visserligen hade Capitol köpt tillstånd för detta från ECM, skivbolaget som ägde inspelningen där flöjtslingan hade hittats. Men James Newton och hans musikförlag hänvisade till rättigheterna till själva den skrivna kompositionen. ”Det har varit praxis sedan mitten av 1980-talet att ljudinspelningen och det musikaliska verket är två licenser som båda måste hanteras”, sade Newton. I maj 2002 friades dock Beastie Boys av en kalifornisk domstol som kom fram till att det noterade innehållet i de futtiga sex sekunderna inte uppnådde verkshöjd. Newton har dock överklagat fallet (när kommer någon göra den första undersökningen av hur mycket resurser den parasitära juristbranchen årligen kostar för musikvärlden?)
Hur även förlagsrättigheter sedan 15-20 år används för juridiska attacker på samplande musiker, och hur detta faktiskt tvingade hela hiphop-genren att överge sitt tidigare massiva sound, förklaras utmärkt av just Chuck D i en intervju publicerad på Piratbyrån.

Att nu Beastie Boys och Chuck D släpper musik under licenser som inte tillåter andra att göra vad de själva har gjort, ska väl snarast skyllas på deras skivbolags stelbenta inställning. Men i det allmäna hyllandet av Creative Commons frammarsch måste dessa aspekter problematiseras. Särskilt som nu amerikanska domstolar har skärpt sin praxis kring sampling så att oakturiserat användande även av fragment utan verkshöjd kriminaliseras.

Längst ner på webbsidan där Creative Commons presenterar skivan finner man också en some rights reserved-anmärkning. Även det är problematiskt. Även om sidinnehållet omfattas av en av de friaste typerna av Creative Commons-licens, med attribution som enda villkor – är själva placerandet av en detaljerad upphovsrättsnotis på en sådan webbsida angrepp på citaträtt och ”fair use”. Innehållet på sidan inskränker sig nämligen till sådan information (inte mycket mer än en lista över spåren på skivan) som ändå hade varit tillåten att exempelvis citera i en tidning, även om sedvanlig all rights reserved hade tillämpats. Att då sätta en omsorgsfullt vald licens på sidan, skickar signaler om att upphovsrättsinnehavare skulle ha befogenhet om att bestämma över minsta lilla bokstav från ens tangentbord, vilket inte ens dagens hårda upphovsrättslagar föreskriver.

Läs mer:

5 Responses to “Mindre fria villkor för sampling”

  1. rasmus Says:

    This post has been removed by the author.

  2. rasmus Says:

    This post has been removed by the author.

  3. rasmus Says:

    This post has been removed by the author.

  4. rasmus Says:

    http://www.wired.com/wired/archive/12.11/sample_pr.html

    Wired-redaktören Thomas Goetz presenterar skivan, som har pressats i 750000 exemplar, i en artikel:

    By nature, musicians are thieves. Nicking a bit of this song and a lick from that one, shaping their style on the riffs of those who came before, musicians are experts in the art of acquisition. Woody Guthrie knew this; he pinched melodies from Leadbelly – and let anybody pinch him in return. The Sex Pistols knew this; they shamelessly lifted from the New York Dolls and ABBA (yes, ABBA) and set off a teenage riot. And James Brown knows this; he accrued a large debt to Little Richard – only to become the most sampled man in showbiz.

    Så långt så väl. Bra beskrivning av hur musik funkar.

    En bit längre ner presenteras licenserna:

    The songs on this CD use one of two Creative Commons licenses.The Noncommercial Sampling Plus license permits noncommercial file-sharing and noncommercial sampling. That means, first, that you can swap the songs on a peer-to-peer network (just don’t sell them). And second, that you can sample from them, mash them up, use them to make something fresh – and then share that work, too (though again, you can’t sell it). The Beastie Boys, Chuck D, and My Morning Jacket opted for the Noncommercial Sampling Plus license.

    The other 13 artists on the CD went a step further and released their songs under the more expansive Sampling Plus license. Like the noncommercial version, it allows file-sharing. But it also allows commercial use of samples – meaning you can insert a slice of these songs into your own composition and then try to sell the new track. The only restrictions: Use in advertisements is not permitted, and the new work must be ”highly transformative” of the original (translation: A flagrant rip-off like ”Ice Ice Baby” doesn’t cut it)..

    WTF? Skulle ”Ice Ice Baby” vara en ”flagrant rip-off”?
    Och vad gäller artisterna vars låtar släpps under Noncommercial Sampling Plus, så får man alltså inte sampla dem och sedan sälja resultatet?
    Beastie Boys och Chuck D förbjuder alltså folk att sampla dem så som de samplat andra. Artikeln börjar med att förklara storheten i Woody Guthrie och Sex Pistols, för att sedan förklara att låtarna på Wired/CC-skivan inte får användas så som dessa använde sina föregångare.

    What’s more, these songs can be sampled, mashed up, and then released noncommercially .

    Ja, så oerhört generöst. Förbjuda andra att sälja sin musik.

    Så här beskriver Wired-redaktören Creative Commons:

    Creative Commons is trying to find a middle ground. /…/ It’s a some-rights-reserved approach, versus the old analog-age standard of all rights reserved. It’s copyright for the 21st century. At root, Creative Commons is simply codifying what modern culture has already decided it wants to be: a hybrid nation of explicit influences, generous [sic!] borrowings, and inside references. It’s a remix culture, a layer-upon-layer construction

  5. rasmus Says:

    This post has been removed by the author.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: