Jacques Derrida och dekonstruktionen

17 oktober 2004

Uppmärksammandena av den judisk-algerisk-franska filosofen Jacques Derrida efter hans död för en vecka sen, har redan glidit över i en öppen strid om vilken postum roll denne den sista ur en generation ska få. (”Roland Barthes, Jacques Lacan och Michel Foucault gick bort redan under 80-talet; Gilles Deleuze, Emmanuel Lévinas och Jean-François Lyotard under 90-talet”, skriver Jayne Svenungsson i SvD.) Förloppet har bland annat tagits upp i Erik Stattins blogg.
En in memoriam-sajt samlar en ändlös lista av undertecknare som brinner för att Derrida och dekonstruktionen nu inte ska avfärdas som marginella kuferier. Detta efter att New York Times publicerat en dödsruna över Derrida som inte bara var direkt fientlig och hånfull, utan också oinformerad. New York Times skrev: ”deconstruction became a code word of intellectual discourse, much as existentialism and structuralism – two other fashionable, slippery philosophies that also emerged from France after World War II”. (Fel – strukturalismen brukar exempelvis sägas ha uppståt i Schweiz 1916.)
Tidningen slöt upp bakom bilden av Derrida som ”nihilist, relativist, en filosofisk joker utan etisk-politisk drivkraft”. I ett publicerat svar nyanseras dock bilden av Mark C. Taylor:

Initially formulated to define a strategy for interpreting sophisticated written and visual works, deconstruction has entered everyday language. When responsibly understood, the implications of deconstruction are quite different from the misleading clichés often used to describe a process of dismantling or taking things apart. The guiding insight of deconstruction is that every structure – be it literary, psychological, social, economic, political or religious – that organizes our experience is constituted and maintained through acts of exclusion. In the process of creating something, something else inevitably gets left out. /…/
In a manner reminiscent of Freud, Mr. Derrida insists that what is repressed does not disappear but always returns to unsettle every construction, no matter how secure it seems. As an Algerian Jew writing in France during the postwar years in the wake of totalitarianism on the right (fascism) as well as the left (Stalinism), Mr. Derrida understood all too well the danger of beliefs and ideologies that divide the world into diametrical opposites /…/ He showed how these repressive structures, which grew directly out of the Western intellectual and cultural tradition, threatened to return with devastating consequences. /…/
Fortunately, he also taught us that the alternative to blind belief is not simply unbelief but a different kind of belief – one that embraces uncertainty
Nog kan det finnas fog för raljeranden över hur påstådd ”dekonstruktion” blir till moralistiskt fördömande av samhällsstrukturer och bitter identitetspolitik. Men som Jane Svenungsson skriver i SvD, är Derridas dekonstruktion snarare ”ett ovillkorligt ‘ja’ till en kommande rättvisa”, besjälat av en judisk-messiansk anda. Ett avslutande citat kanske kastar ljus på en del:
A case point is Derrida’s 1968 lecture, ‘The Ends of Man’. At the supplementarity of the two strategies that have appeared in connection with the deconstruction of metaphysical humanism. The first strategy proceeds by means of return to the origins of the metaphysical tradition and uses the resources of this tradition against itself. In adopting this strategy, ‘one risks ceaselessy confirming, consolidating, relieving [relève] at an always more certain depth that which one allegedly deconstructs.’ The second deconstructive strategy affirms an absolute break with tradition, seeking to change ground in a discontinous and irruptive fashion. However, such a strategy fails to recognize that one cannot break with the tradition while retaining in language. The inevitable consequence of this blindness to the powers of language is a naïve reinstatement of a ‘new’ ground on the very place sought to displace.
According to Derrida, the first of these styles of deconstruction is that of Heidegger, while the second is the style that currently prevails in France. /…/ Derrida warns that we must refrain from choosing one strategy rather than another. The two strategies supplement one another. /…/
Yet it is important to recognize that their critique of metapfysical humanism do not result in an anti-humanism. As Derrida says with respect to the Heideggerian project of overcoming metaphysics, ‘if the form of opposition and the oppositional structure are themselves metaphysical, then the relation of metaphysics to its other can no longer be one of opposition.’ /…/
Nietzsche’s, Derrida’s and Foucault’s rejection of the subject of man will not take the form of anti-humanism /…/ indicate means of escape – or temporary leave – from the closure of metaphysical humanism by sketching a form of human being based on multiplicity, play, and difference, rather than the traditional humanistic/logocentric values of subjectivity, consciousness, autonomy and self-identity.
Alan D. Schrift: Foucault and Derrida on Nietzsche and the End(s) of Man (1988)

3 Responses to “Jacques Derrida och dekonstruktionen”

  1. Henrik Magnusson Says:

    Bra att du tar upp det här. Mycket välvalda citat. Man kan önska att poststrukturalismen någon gång får fotfäste i Sverige. Men här verkar svårbegripligheten hos Derrida vara det enda man har lust att diskutera. Inte så många vill göra ärliga försök att sätta sig in i hans mycket viktiga skrifter. Jag vill rekommendera ”Rösten och fenomenet.” Det är ett av få verk som har översatts till svenska, men Derrida sa själv på 80-talet att han var mest nöjd med detta verk av sina dittills publicerade.


  2. […] med dekonstruktion i Derridas efterföljd. Hur rättvisande detta är kan diskuteras – läser vi vad Derrida själv skrev om två slags dekonstruktion blir det tydligt att det inte är något simpelt nedbrytande – men styrkan i Abstract Hacktivism […]

  3. MicieEuy9 Says:

    Sensational looking website, where did you get the theme?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: