Kor, konstgerillor och det ”offentliga rummet”

26 augusti 2004

Kidnappningen av en av korna i Cowparade Stockholm fullföljdes som bekant i måndags med att en snygg avsågning av kossans huvud lades ut på nätet, strax efter att tidsfristen gått ut klockan 12.00. Kravet som Stockholms Militanta Graffitikonstnärer ställde var bland annat att korna skulle ”förklaras som icke-konst”, vilket föranledde Dan Jönsson på DN Kultur att skriva en en ytlig och missvisande analys. I sin iver att tolka kom han fram till att ”gatukonstens fundamentalister” kräver ”att konsten drar en gräns mot ‘icke-konsten'” som ett ”försvar för ett konstbegrepp som de uppenbarligen anser har profanerats”. Alla vi andra, som till skillnad från Dan Jönsson har en eller annan sorts sinne för humor, förstår dock att det handlar om något helt annat. Vad kidnapparna gjorde var ju just att ifrågasätta nämnda gränsdragning, varför tillståndsgiven näringslivskonst men inte graffiti ska godkännas i de gemensamma miljöer vi brukar kalla ”det offentliga rummet”.

På den nu nedplockade sajten We got the cow (googlecachad) hänvisar kidnapparna själva till en artikel som ”säger allt som behöver sägas”. Den är skriven av Jan Åman vid Färgfabriken och sätter fingret på hur ko-paraden är ett kommersiellt erövrande av nya platser, som vi inte redan förknippar med köpta budskap.

Och då ser vi kossor som inte brukar vara där och som vi förknippar med allt det där fina som vi läst om i tidningen, med barnens rätt i samhället, med att alla får vara med, med konst och kreativitet. Sen går vi in på ett varuhus eller i en butik – och där finns minivarianter av kossorna. Perfekt! Precis lagom stora att ställa på spiselkransen hemma. Så vi köper en kossa. (…)
Och – här kommer poängen – intäkten från småkossorna går varken till BRIS eller till några kreativa och demokratiskt valda konstnärer. De går rätt in i fickan på dem som tänkt ut och genomfört affärsidén Cow Parade. Cow Parade skriver kontrakt med de konstnärer och kreatörer som väljs ut där de avsäger sig alla framtida ekonomiska rättigheter till sitt konstverk. Konstnären får nio tusen spänn, vilket ska inkludera eventuella materialkostnader, sen är det tack och hej. (…)
BRIS ställer upp med sitt varumärke och goda syfte – utan att egentligen få så mycket tillbaka. BRIS varumärke är värt oerhört mycket mer för Cow Parades legitimitet än vad BRIS får tillbaka. Så det är barnen som är förlorarna. Det är de som sponsrar Cow Parade. Inte tvärt om.

Färgfabriken i Liljeholmen var i tisdags platsen för ett mycket välbesökt panelsamtal om kossor på stan och privatisering av gatumiljöer. (Bilder från samtalet finns här.) En del intressanta observationer kunde göras, även om – eller kanske snarare just för att – deltagarnas vitt skilda utgångspunkter fick dem att prata om varandra .
På ena bordskanten satt Carl-Johan De Geer och hävdade kategoriskt att ”Sponsring är aldrig OK”. (En senare motfråga som rörde om det verkligen finns en artskillnad mellan sponsring och att sälja ett konstverk på en marknad tror jag inte att han svarade på…) Intrycket blev att han ville upprätta en sfär för ”ren konst”. Gränsen är egentligen av samma slag som den gräns som ordningsmakten och ko-försvararna vill dra gentemot graffitin, fast gränsen dras på ett helt annat ställe.
Carl-Johan De Geer levererade senare en dystopisk bild av en oundviklig framtid där allt har blivit privatiserat och inhägnat – frågan är enligt honom bara om man kan bromsa utvecklingen till den grad att den inte fullbordas under ens egen livstid. Men han kom också med en del sköna infall och anekdoter, exempelvis om hur snälla kronofogdar som avstått från indrivning i praktiken en mycket viktigare sponsor än näringslivet för hans eget konstnärsskap.
Ung Vänsters ordförande Tove Fraurud drev den linje som blivit vänsterstandard och populariserades i samband med No Logo – en enkel dikotomi mellan offentligt och privat. Hon talade om hur reklamen ”tillåts invadera mig och påverka mig att köpa Nike-skor”, och om hur inglasade, privatiserade och/eller kommersialiserade gaturum innebär ett upphävande av demonstrationsfriheten.

Det finns nog med gator” var det smått provokativa svaret från KTH-forskaren Bosse Bergman, som kanske kom med de mest tankeväckande inläggen i samtalet. Utifrån historiska paralleller försökte han skapa en förståelse för att det finns att det finns olika slags offentliga platser, som alla ger olika sorters förutsättningar till det vi kallar offentligheten. Denna mångfald av offentligheter, från gator och torg till gallerior och små skivbutiker, är något bra.
Medan många utgår att det finns en ”ren” offentlighet som måste försvaras mot kommersiella intressens inkräktande, ungefär som en vit duk skyddas mot färgstänk, skiljer sig Bosse Bergmans pluralistiska offentlighetsbegrepp. Offentligheter är inget som bara finns från början, de uppstår inte ur något tomrum skilt från kapitalet, och ”Kommersiella platser ska få ha ett kommersiellt uttryck – inte ett arkitektoniskt, finstilat, klassicistiskt uttryck”.
Ingen offentlighet är ”fullständig”, men de varierande begränsningar som olika rum sätter upp erbjuder en mångfald av möjligheter och sätt att kringgå dessa. Här någonstans tror jag är en bra punkt att fortsätta för kritiska diskussioner om de offentliga rummen och reklamens dominans av dem. Det finns också en feministisk kritik av tanken på det egalitära ”offentliga rummet” som vore intressant att se mer av, vid sidan av den nu så etablerade feministiska reklamkritiken.
För alla samtidens tendenser är inte entydiga. När den enmansägda närlivsbutiken på hörnet utkonkurreras och ersätts av 7-Eleven kan mycket väl ett mer, snarare än mindre, offentligt rum uppstå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: