Apor, repetition och mer Deleuze

21 juni 2004

Kognitionsforskaren Tomas Persson har skrivit en undertecknare i dagens SvD, som kretsar kring evolutionens springande punkt: linjen som skiljer människor från andra apor. Idag tenderar man inte längre till att definiera utifrån användandet av verktyg (för även apor använder föremål som redskap). Enligt vissa primatologer är i stället ”det som utmärker människan … att hon är bra på att imitera, menar man, och en god kopieringsförmåga är grundvalen för vad som är unikt för mänsklig kultur, att den är kumulativ”.
Wow! I så fall borde ju alla de teknologier som uttalat är till för att försämra kopieringsförmågan och försvåra kopiering kunna räknas som direkt människofientliga. Return to the Planet of the Apes!

Fast nu börjar allt fler forskare luta åt att även icke-mänskliga apor kan imitera och kopiera (vilket väl knappast var ett okänt fenomen med tanke på ordet ”härmapa”). Naturligtvis hamnar man då i stor utsträckning i en diskussion om innebörden i ord som ”härma” och ”repetera”. Ännu ett läge att plocka fram Gilles Deleuze, alltså:

”The reproduction of the Same is not a motor of bodily movements. We know that even the simplest imitation involves a difference between inside and outside. Moreover, imitation plays only a secondary and regulatory role in the acquisition of a behaviour: it permits the correction of movements being made, but not their instigation. (…)
The movement of the swimmer does not resemble that of the wave, in particular, the movements of the swimming instructor which we reproduce on the sand bear no relation to the movements of the wave, which we learn to deal with only by grasping the former in practice as signs. That is why it is so difficult to say how someone learns: there is an innate or acquired practical familiarity with signs, which means that there is something amorous – but also something fatal – about all education. We learn nothing from those who say: ‘Do as I do’. Our only teachers are those who tell us to ‘do with me’, and are able to emit signs to be developed in heterogeneity rather than propose gestures for us to reproduce. (…)
we must distinguish two forms of repetition. (…) in one case, the difference is taken to be only external to the concept; (…) In the other case, the difference is internal to the Idea; it unfolds as pure movement (…) The first repetition is repetition of the Same, explained by the identity of the concept or representation; the second includes difference, and includes itself in the alterity of the Idea (…) One is repetition in the effect, the other in the cause. (…) One is a ‘bare’ repetition, the other a covered repetition, which forms itself in covering itself, in masking and disguising itself.”


Ur inledningen till Difference and Repetition. Kapitel tre ur samma bok, benämnt Bilden av tänkandet, finns översatt i det nya nummer av Glänta/Aiolos som jag postade ett utdrag ur häromdagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: