Copyriot

Renato’s pizzeria i Ängelholm känner sig piratkopierad av nyöppnade Renatos pizzeria i Helsingborg. Och då inte bara till namnet – vilket i sig är en rätt simpel varumärkesfråga, där Bolagsverket kommer säga åt Helsingborgspizzerian att byta ut sina namnskyltar för att undvika sammanblandning.
Det verkligt spännande är att Yolbir Rehber som äger Renato’s i Ängelholm dessutom anser sig ha ensamrätt på sin matsedel:

– Han har tagit hela min pizzameny! Han har inte ändrat något. Man får inte göra så! Jag har patenten och den [sic!] har jag visat för honom. /…/
– Jag har pratat med honom, men han fattar ingenting. Jag har patenten och den [sic!] har jag visat för honom. Det är punkt slut, replikerar Yolbir Rehber.

Patent på pizza? Nåja, Aftonbladets ovanligt ordagranna citering får väl tolkas lite; vi antar att någon annan typ av immaterialrätt avses, som alltså skulle kunna omfatta en typisk pizzameny.
Upphovsrätt? Knappast. Maträtter omfattas av gammal tradition inte av upphovsrätten. (Hur kreativt originell kocken än varit, kvalificerar hans skapelser aldrig som “konstnärliga verk”; Kants definition att det sköna “behagar, men på ett fullt intresselöst sätt” uppfylls uppenbart inte av en vrålhungrig pizzeriagästs relation till vad som ligger på tallriken.) Eller skulle pizzornas namn vara upphovsrättsskyddade? Jovars, skulle förvisso vara kul att höra advokaten hävda verkshöjd på en Capricciosa, eller bevisa att Renato’s varit först med pizzorna “Sweden” och “Pizza Skåne”.

Enskilda pizzor är alltså allmängods. Den som samlat en mängd pizzor i en meny skulle kanske högst teoretiskt kunna hävda databasskydd, som är en av de mer mystiska immaterialrätter som tillkommit på senare år. Men det blir svårt att komma ifrån ett uppenbara faktum att pizzeriors matsedlar av sedvänja är kopior av varandra – såväl pizzatitlar och ingredienser som ordningsföljden – oftast avslutat med några lokala specialiteter, med mer eller mindre fantasifulla namn och ingredienser.
Ett seriöst försök har faktiskt gjorts att föra in pizzorna under immaterialrättens domäner. Italien uppges ha krävt att EU ska skydda namnen på vissa traditionella italienska pizzor från påstådda pizzaklåpare, men tycks inte ha haft någon framgång.

Inte heller kan italienarna luta sig på den särskilt snåriga regleringen av geografiska ursprungsmärkningar, som visserligen omfattar viner som champagne och ostar som gorgonzola men icke pizzor – även om så mycket väl vore tänkbart. Om vi ponerar att detta vore fallet, skulle pizzan Capri endast få tillverkas på ön Capri och bakfyllefavoriten Napolitana endast i Neapel, medan fabriker belägna uppe på vulkanen Vesuvius skulle få monopol på att förse världen med djupfrysta Vesuvio.
Spännande tanke. Såväl Renato’s i Ängelholm som Renatos i Helsingborg skulle då klassas som pizzapirater om de inte hittade på nya namn på sina pizzor. Kunderna skulle dock gissningsvis sakna standardiseringen. Hur någon form av immaterialrätt skulle kunna bidra till förnyelse av pizzakulturen är, eh, minst sagt tveksamt. Låt bäste kock vinna!