Begreppet gratis och den mentala prislappen

19 oktober 2006

I en krönika i senaste Nöjesguiden (”Rika har bättre smak”) kräver Carl Reinholdtzon Belfrage, inte utan ironi förstås, att en cd-skiva ska kosta 10000 kronor. Alltför stor tillgänglighet leder nämligen till dålig smak.

Jag är inte bara emot fildelning, jag är emot alla saker som gör musik tillgängligt: skivbolag, skivbutiker, mobilsignaler, radio, bandspelare och skivspelare. Samtliga bidrar till att alla har tillgång till musik. /…/ Och när massan får en röst blir kvalitén lidande.

P3 Flipper var snabba att haka på med ett kul reportage om gratis som sändes i lördags och går att höra på deras hemsida.Även jag intervjuades. Idén om 10000 kronor för en cd-skiva är intressant, sade jag, och instämde i att gratis tillgång medför en viss slags respektlöshet medan prislappar etablerar kulturellt värde. Fast jag tror aldrig att en behållare för digitala ljuddata kan få ett värde på samma sätt som en vinylskivas reellt inristade ljudvågor. Tänk bara på hur det går att känna igen sitt eget unika vinylexemplar genom ett minimalt knaster som varje gång återkommer på samma ställe i en låt.

Men oavsett vilka upplevelser och artefakter man vill investera mer musikaliskt värde i, kommer man förstås inte ifrån att den fria tillgången till musik är ett faktum. Det är inget som fildelningen har förorsakat utan kom redan med radio. Att flanera i en stad utan att översköljas med musik är idag en omöjlighet. Carl Reinholdtzon Belfrage säger i P3 Flipper:

Allting blir mer tillgängligt och man får musik kastad på sig, tuggar i sig det och spottar ut det, istället för att man får tänka till om vad man egentligen vill ha /…/
Om man höjer priset blir man mer medveten om vad man gör för val.

Men siffrorna talar sitt språk: betalningsviljan för musik har inte sjunkit utan snarare flyttat från inspelade objekt till realtidsupplevelser.Själv säger jag några meningar i radioinslaget (med George Bataille i bakhuvudet) om betydelsen i offret och förslösandet, som enligt många antropologer har en fundamental koppling till musikens funktion. När många människor gemensamt visar sin vilja att betala för en musikupplevelse, genom att till exempel resa långt bort och gå på en festival som kostar tusen kronor, finns i detta något av att man känner att man kommer närmare en upplevelse genom att faktiskt offra pengar på den. Även om detta förslösande självklart inte behöver medieras av pengar.
Vidare har urvalsfunktionens roll blivit viktigare. När vi översköljs av bilder, rytmer och fraser börjar vi sätta högre värde på den som kan göra ett urval vi gillar – en curator, en DJ, en redaktör, en arrangör – medan den traditionella upphovsmannafunktionen försvagas. Inget av detta är särskilt märkvärdigt. Vilken riktning dessa tendenser bör drivas vidare åt är också öppet. Däremot går det inte att artificiellt chockhöja priset på musikinspelningar, hur intressanta effekter det än skulle få.
Men det förstår förstås också Carl Reinholdsson Belfrage. Jag gillar hans provokation och att han vågar säga att ”demokrati” inte är ett självklart ideal i alla sammanhang. Däremot köper jag inte hans påstående att ”ingenting är gratis i slutändan”.

Så här definierade jag ”gratis” för P3 Flipper:
Begreppet ”gratis” har bara mening om saker där man normalt tänker sig ett pris. Utan en mental prislapp blir ordet gratis meningslöst. På så vis betecknar gratis en slags gränszon, sådant som ibland kostar och ibland inte. Däremot tänker vi inte att vi åtnjuter en gratis förmån när vi andas luften, cyklar på cykelbanorna eller tar emot FM-radio utan att betala för det. Själv tänker jag inte heller ”wow, gratis” när jag tar del av musik via MP3-bloggar, fildelningsnätverk eller nätradio.
Att, som en stockholmspolitiker (fp) som för ett par år sedan, påstå att ”fria nyttigheter är fel av princip” var alltså väldigt ogenomtänkt. De allra flesta fria nyttigheter uppfattar vi inte ens som gratis utan som självklarheter.
Ofta hörs påståendet att ”någon måste alltid betala i slutändan”. Att det finns dolda kostnader bakom allt som är gratis stämmer förstås, om man bara ser till ekonomins externaliteter i tillräckligt vid bemärkelse. Men det är ganska irrelevant. Betalningssystem i sig är nämligen inte heller gratis. Tänk på vad det kostade att upprätta biltullar i Stockholm – eller på vad det skulle kosta att avgiftsbelägga cykelbanorna. Tänk på hur kampen mot fildelningen externaliserar sina kostnader.

Vidare förklarade jag i intervjun (tror dock inte det kom med):
Som jag ser det är gratis intressantare att fundera över som ett led inom kulturell produktion, än som en konsumtionsgrej. Konstnärer är vanligtvis experter på att sätta gratis i system. Många inser inte i hur hög grad många produktioner av film och musik är beroende av t.ex. gratis ihoplånad utrustning. För att inte tala om hur journalister är beroende av gratis tillgång till arkiv, från bibliotek till nätets sökmotorer. Journalistiken bygger förresten på att intervjuoffer ställer upp gratis. Jag pratar gratis i P3 nu!

Kommentera gärna försöket till pragmatisk definition av ”gratis”, som en gränszon som förutsätter en ”mental prislapp”. Jag finner den användbar eftersom den i förlängningen utesluter både positivt reklammässiga och negativt moraliserande värderingar i ordet. Verkligheten är ju bra mycket mer komplex.

Reportaget med mig och Carl Reinholdsson Belfrage gjordes förresten av Eric Schüldt, som även figurerade i gårdagens inlägg om kulturpolitik. Det kan höras (19 minuter in i första timmen) på P3 Flippers hemsida under en begränsad tid.

Senast jag var med i P3 Flipper (som inte produceras på Radiohuset, utan av en sympatisk frilansredaktion vid Slussen) var för nästan precis ett år sedan, då det
handlade om kulturellt återanvändande. Torrent (död?) här.

About these ads

6 Responses to “Begreppet gratis och den mentala prislappen”

  1. Oestrogen Says:

    Så där, nu lever torrenten igen.

  2. charlotte Says:

    Att använda arkiv är inte gratis, det kostar skattemedel.

  3. rasmus Says:

    Charlotte: Precis som det står i inlägget ovan är det klart att det finns kostnader involverade. Att använda arkiv med gratis tillgång är dock fortfarande gratis, om ordet ska ha någon betydelse. Arkiv är förresten ett brett begrepp. Det finns massor av arkiv som är finansierade med annat än skattemedel. Även en sökning på t.ex. Knuff.se tycker jag bör betraktas som en arkivsökning.

  4. Magnus Says:

    Att väljaren (curatorn, pejlaren, kändisbloggaren DJ:n) har fått allt större repsekt känns som en av de tydligaste förändringarna i hur twentysomethings idag uppfattar och använder kultur. Man vill ha stöd för att hitta det siom är hippt och rätt, sen leder det ju också till en rätt anal syn på musikjournalistik (jag säger bara Jet Set Junta). För de som var unga 1970 eller 1989 hade det varit en märklig tanke att man gör uppror, eller visar självstämndighet, genom att följa den bäste väljaren.


  5. [...] än för brist och hushållning. Även om Batailles namn knappt har nämnts här tidigare (med några få undantag), har han funnits med i bakgrunden och länge förtjänat en närmare [...]


  6. [...] på, som nämns i artikeln och Rick Falkvinge noterar och som jag tidigare även läst från Rasmus Fleischer tidigare, nämligen distinktinktionen mellan fri och [...]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: