Copyriot

Piratbyråns förstamajdemonstration i Stockholm har nu presenterats med en sajt. Tre paroller, sammanvävda med tre helt skilda historiska kopplingar till datumet första maj. Från valborgslegender till krav på 100 mbit. Tre talare, musik och copyswap: Odenplan klockan halv ett.

Lyckligtvis krockar Piratbyrån inte med datumets andra innovativa inslag, en demonstration för frukt påkallad av eminenta konceptbloggen Fruktstund. Tidigare ikväll uppgavs Hötorget som samlingsplats, men nu har det visst ändrats:

Vi träffas vid Willy Brandts park i Hammarbyhöjden söder om Stockholm kl. 11.00 . Där bjuder vi på frukt, byter recept och lyssnar till inspirerande tal av landets ledande fruktfrämjare.

En höjdpunkt var annars när fruktälskarbloggen under rubriken Sanningen om Frukt och gröntfrämjandet spann vidare på Copyriots skriverier om föreningen Fair Play – i minst sagt udda riktning. Smaka bara:

Liksom kriget trappats upp mellan nätpirater och Antipiratbyrån, ser vi nu början på en likartad schism mellan branschorganisationen Frukt och gröntfrämjandet och de verkliga fruktfrämjarna.
Men finns det då något vi fruktofiler skulle kunna lära av nätpiraterna? Skulle vi fruktfrämjare, liksom vi sett nätpiraterna överta musik- och filmbolagens distribution genom snillrika fildelningssystem, kunna gå samman och dela frukt mellan oss i analoga, ekologiska nätverk?

“Den mest fruktade bloggen på nätet” kallar de sig…

Svenska Dagbladet presenterar ett skönt reportage kring The Pirate Bay. Om historien bakom Bittorrent och framtiden för upphovsrätten, om att internet per definition faktiskt handlar om fildelning, samt lite om punk, C64:or och lysdioder.
Visserligen gör artikeln det mycket tydligt att en Bittorrent-tracker bara tillhandahåller länkar till filer, medan själva distributionen sker mellan användarna själva (för närvarande 1,7 miljoner aktiva datorer i varje ögonblick). Slutklämmen blir ändå:

Bonnier, Schibstedt och MTG kan ha hur många skyskrapor de vill. Den överlägset största nordiska mediedistributören ryms i dag i ett plåtskåp någonstans i Göteborg.

Förutom TPB:s Fredrik Neij medverkar även Piratbyråns Julien Nebbout, känd från senaste tevedebatten.
Alingsås ungdomscommunity Potatisstan ordnade nyligen en chat dit Julien var inbjuden för att låta Piratbyrån svara på kidsens frågor. De unga Alingsåsarna tar upp allt från hårgelé till AUH, från medlemskap i MUF till medlemskap i demoscenen. Men mest om fildelning förstås, med svar som bland annat ifrågasätter den överspelade formeln “1 kopia = 1 betalning” som fortfarande brukar prägla tänket när man talar om “bättre tjänster”. För de nyfikna finns en sparad kopia av chatten (som läses nedifrån och upp).

Det var även Julien som i en dröm fann ett budskap som tydligen var enormt angeläget att föra ut till världen. På morgonen grämde han sig över att ha glömt bort det, men hittade sedan bredvid sängen en papperlapp där drömmens ord stod nedklottrade: multiplication can produce powerful numbers. Tolka det hur ni vill, men Copyriot drog sitt strå till stacken genom att ta denna slogan som underrubrik.

I dagarna bestämmer sig folkpartiet och moderaterna för hur de ska ställa sig till förslaget till skärpt upphovsrättslag. De två övriga borgerliga partierna har ju redan sagt nej.
Just i detta läge går näringslivets tankesmedja Timbro (med hjälp av Nicklas Lundblad) ut i ett ganska djärvt utspel på sin sajt: Upphovsrätten håller inte!
Nog vore det intressant med en kommentar från någon av timbrofoberna?

Som bekant är vänsterpartiet ett av de partier som ställer sig bakom den föreslagna skärpningen av upphovsrättslagen och masskriminaliseringen av internetanvändare. Samtidigt finns helt andra åsikter internt. För närvarande domineras Vänsterpartiets debattforum helt av upphovsrättsdebatten.
Å ena sidan står en, som det verkar ganska ensam, Tasso Stafilidis som i egenskap av “politikansvarig för upphovsrätten” försvarar partiets officiella linje:

Skyddet av upphovsrätten är en förutsättning för mångfald, engagemang och etik inom hela medieområdet. Det är också en förutsättning för fria yrkesutövares möjlighet att kunna leva på sitt arbete. Vänsterpartiet hävdar upphovsrätten som en okränkbar och individuell rätt. Nya medier förändrar inte principiellt denna rätt, även om den i praktiken kan bli svårare att upprätthålla. (…)
Utan en stark upphovsrätt skulle det i praktiken bara vara de personer som är ekonomiskt oberoende som skulle kunna ägna sig åt skapande verksamhet på heltid.

Man må ha olika åsikter om upphovsrättens funktion idag och dess önskvärda framtida utveckling, men vem som helst som läser fraserna ovan kan faktiskt inse att de är rent skitsnack. Det har i alla tider, vår nutid inräknad, funnits kulturproducenter vars inkomstkällor varit oberoende av förmågan att kontrollera mångfaldigandet av exemplar. Tasso, själv med bakgrund som skådespelare, borde exempelvis känna till att det existerar musiker som tjänar pengar på scenframträdanden…
Han får dock mothugg från Kaj Johansson, som tar en av sina egna släktingar som exempel på den officiella argumentationens världsfrånvändhet:

Hon gör lite udda musik som uppskattas av någon handfull svenskar. Genom nätet har hon hittat en tusenhövdad publik och hon spelas på små radiostationer i Australien och USA. Hennes låtar kan fritt laddas ner från siten, men för den som vill köpa så går det också bra. Några lyssnar på låtarna, gillar vad de hör och köper en skiva i födelsedagspresent till kompisen. Hon lever idag på sin musik – tack vare spridning på nätet.

Kaj Johansson ställer dessutom de frågor som Tasso Stafilidis undviker att ta upp:

Varför ska vi ha regler som gör att Walt Disney kan förhindra Charlie Christensen att rita sin ”Arne Anka” på ett visst sätt? Varför ska vi ha regler som skyddar Michael Jackssons ”upphovsrätt” till Beatles musik? Och behöver verkligen Elvis upphovsrätten? (upp till sjuttio år efter sin död.)

Och i en uppföljande debattartikel:

Den tekniska utvecklingen har på några år gjort att gamla distributionsformer har spelat ut sin roll. Skivindustrin ser sina intressen hotade, men det finns ingen anledning att försöka rädda den med konstgjord andning. Dessa bolag måste hitta former för att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Kan dom inte det så är det dags att kliva av scenen.

Men vänsterpartiet har (surprise, surprise) fortfarande sina testuggare, bland dem en David Eskilsson:

Argumentationen att artister ska ha just en äganderätt, en upphovsrätt, till sina verk för spridningen och användningen av dem, är i grund och botten inte annorlunda än den klassiska socialistiska argumentet att arbetarna ska ha rätten att bestämma över de produkter och tjänster som de skapar genom sitt arbete.

Lustigt nog finner vi här ett försök till naturrättslig argumentation för upphovsrätten av samma slag som hos Ayn Rand, som såg patent och upphovsrätt som “människans rätt till produkten av hennes sinne” (se Piratbyråns artikel Liberaler mot upphovsrätt). Skillnaden är att Ayn Rand var konsekvent nog att inte acceptera en upphovsrätt som fortsätter gälla även efter upphovsmannens död, medan vänsterpartiets upphovsrättsivrare hellre verkar sluta upp med IFPI:s kamp för semi-eviga monopol på kulturen.
America Vera-Zavala intar däremot en pro-pirat-position. Ung Vänster har flera gånger tydligt förespråkat fildelning och har även lagt fram förslag om någon slags (statliga, centraliserade) online-bibliotek.

Det logiska (tycker jag, även om jag personligen inte delar idén) vore nog snarast att vänsterpartiet tog ställning för någon form av kulturflatrate/content flatrate/ACS. De kunde hämta idéer från och etablera samarbete med den tyska kampanjen Fairsharing.