Walter Benjamin

20 september 2004

Under rubriken ”Walter Benjamin missar filmens inneboende aura” publicerade Borås Tidnings kultursida härom veckan en rent pinsam ”essä”. Skribenten William Oudhuis har läst Konstverket i den tekniska reproduktionens tidsålder och lyckats få den rejält om bakfoten. Han skriver bland annat om Benjamins

…egen mycket elitistiska konstsyn, där han till och med vänder sig mot att allmänheten kan skriva in till dagspressen. Detta skulle, menar han, medföra svårigheter att hålla isär begrepp som författare och publik. Han hänvisar också dadaismen till konstens förfallsperiod och barbarism.
I själva verket välkomnar ju Benjamin det som nämns, och argumenterar i en utförlig fotnot skarpt mot den reaktionära position som Aldous Huxley intog gentemot författarskapets generaliserande tendens. Dadaismen beskriver Walter Benjamin som ett attentat mot det borgerliga, kontemplerande konstidealet, utfört trots att effektiva materiella förutsättningar för attentatet egentligen ännu inte fanns till hands. Men ”Det har alltid varit en av konstens viktigaste funktioner att framavla en efterfrågan, för vars fulla tillfredsställande tiden ännu inte är kommen.” Dadaismen stod för en Erzeugung von Nachfragen [begärsproduktion] och utforskade ett aktivt förnekande av konstverkets aura som senare filmindustrin genom sin blotta tekniska form implementerade i stor skala.
I Konstverket i den digitala reproduktionens tidsålder, en underbar remix av a.s. ambulanzen, har ”dadaismen” bytts ut mot ”net.art” – en av många minimala moduleringar som gör Walter Benjamins text till en fenomenal beskrivning av dagens konflikter kring upphovsrätt.
”Net Art” försökte genom bild- och textrelaterade medel skapa de effekter som allmänheten idag söker i fildelning. Varje fundamentalt ny och pionjerande begärsproduktion kommer att leda bortom sina egna mål. Net Art gjorde detta genom att offra de marknadsvärden som är så karaktäristiska för kulturella varor (…) Deras poem var ”ordsallad”, innehållande obsceniteter och varje språklig avfallsprodukt som kan tänkas. Detsamma gäller deras webbsajter, som de fyllde med knappar och räknare. Vad de strävade efter och uppnådde var en skamlös förstörelse av de egna skapelsernas aura, vilka de stämplade som reproduktioner blott genom valet av produktionsmedel.
Konstverket i den tekniska reproduktionens tidsålder handlar inte om film – filmen är ett samtida exempel, och Benjamin var fullt medveten om att ett mediums innebörd inte är fastslagen en gång för alla utan kommer att förändras i och med tillkomsten av nya medier. ”Aurans borttynande” som boken behandlar är ett fenomen som är mer än uppenbart kring internet och fildelningsnätverken idag, och är djupt förbunden med upphovsrättsindustrins kris.
– Walter Benjamin sade klart och tydligt att massorna skulle återta kulturen, att de varken kunde förnekas rätten att kopiera eller bli kopierade – enda alternativet var fascism. Och antagligen har vi idag en situation liknande den på 1920-talet då han skrev detta: kombinationen av det teknologiska och det sociala skapar något ostoppbart.
(The Videogame in the Age of Mechanical Reproduction, en historisk genomgång kring datorspelsproduktionen och varuformen av Matt Barton. Till skillnad från ”Konstverket i den digitala reproduktionens tidsålder” är detta dock ingen noggran Walter Benjamin-parafras, utan inleds med tankeexperimentet vad som skulle hända om någon till slut uppfann en replikator á la Star Trek
The current heads of multinational corporations would take an invention like the replicator about as kindly as the Church took Galileo’s telescope, which helped destroy a significant portion of the Church’s authority.
Matt Barton visar på att det fria informationsutbytet, och inte rättighetsekonomin, har varit drivande innovativ kraft i mjukvaru- och datorspelsutvecklingen, från Spacewar! och Pong till Doom.
I ett kapital om Xerox-kopiatorn sammanför Eva Hemmungs Wirtén Benjamin med Marshall McLuhan i en diskussion om hur kopieringsteknikernas utveckling får distinktionen författare-läsare att bli blott funktionell, den varierar från fall till fall. Detsamma är en av utgångspunkterna för ”Content Flatrate” and the Social Democracy of the Digital Commons.

2 Responses to “Walter Benjamin”


  1. [...] av allt bjuder Glänta på anteckningar från Walter Benjamins opiumexperiment på Ibiza 1933, fenomenalt introducerade av Christian Nilsson som verkligen lyckas [...]

  2. old navy Says:

    301 Moved Permanently I was recommended this blog by my cousin. I am not sure whether this post is written by him as nobody else know such detailed about my trouble. You’re amazing! Thanks! your article about 301 Moved PermanentlyBest Regards Cindy


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: