Copyriot

Regeringens sajt Tjackabajs.nu snor material från tvivelaktiga drogdistributörer och sätter det i ett nytt sammanhang. Ibland blir det kul, men den övergripande ambitionen att förhåna människor som experimenterar med droger lär bara få folk att stärka uppfattningar de redan har. Många har kritiserat att staten plöjer ner en kvarts miljon i ett sånt projekt.
Nu har någon kommit med motdraget Knark är najs.nu som i sin tur stjäl designen från regeringssajten, men fyller den med ett innehåll som vill “stärka de som har en positiv eller neutral inställning till knark“. Något lika kamikazeprovokativt har nog inte skådats i debatten förr, men innehållet är faktiskt sakligare än statens fullständigt tomma budskap “knark är bajs”.
Intressant att se hur en informationsstrid utvecklas genom att de bägge parterna strävar efter att i högsta möjliga grad återanvända och omladda motpartens symboler och språk. Man skulle inte ens bli förvånad om båda sajterna har gjorts av samma reklamare: Den ena på arbetstid, den andra på fritiden…

Det krävs ingen större fantasi för att räkna ut vilket företag som ligger bakom Absoluttracks.com, en sajt som egentligen öppnar för allmänheten först om en månad. Bloggen 26″ watch ger oss dock ett fungerande lösenord (”at2004″), med vilket man kan ladda hem fyra låtar gjorda av artister som “inspirerats” av … tja, om de inspirerats av varumärket, pengarna eller spriten kanske ska låtas vara osagt.
Man kan fråga sig varför inte fenomenet spritt sig tidigare. 26″ watch går så långt som att fråga sig om denna typ av sponsring kanske kan vara “Framtidens sätt att tjäna pengar för musik?”. Ytterst tveksamt. Innan någon genial marknadsförare kommer på ett magiskt sätt att göra “inspirationen” trovärdig såsom koppling mellan varumärket och artistens musikskapande, är ju hela grejen mest löjeväckande.
Mästerlige hantverkaren DJ Vadim gör dock lika bra ifrån sig som vanligt i spåret “ABSOLUT VADIM”.

Nu har Wired bestämt sig för att sluta skriva “Internet” med versal.

a change in our house style was necessary to put into perspective what the internet is: another medium for delivering and receiving information. That it transformed human communication is beyond dispute. But no more so than moveable type did in its day. Or the radio. Or television. [...] by lowercasing internet, web and net, Wired News is simply giving the medium its proper due.

Samma förändring verkar oundvikligen vara på gång i Sverige också och kommer antagligen vara etablerad prazis innan året är slut. För bara nån vecka sedan påpekade en annan blogg att DN skrivit “internet” i en rubrik, och även en tidning jag jobbar för beslutade för inte länge sedan att börja skriva “internet” gement.
Svenska språknämnden konstaterar att läget inte är helt klart, då det aktuella datornätverket gått från att vara ett namn till en funktionsbeskrivning. Därför accepterar de såväl gemener som versaler. Även TT:s Mediespråksgrupp accepterar båda varianterna. Bara Svenska datatermgruppen hävdar att Internet ovillkorligen ska betraktas som ett egennamn.

Tre bloggar som alla ligger i startgroparna och alla är lovande, fast var och en på sitt alldeles egna sätt:

• Dagens Ord. Minimalistisk blogg kring kryptoetymologi.
  
• Future/past. Inga inlägg än, men väl en mycket lovande “programförklaring” signerad Luther Blissett.
  
• Spöknippet. “Metapolitik, marschmusik och militaria.”

Hoppas att alla tre snart skaffar sig RSS-flöden.

För ett par veckor sedan skrev jag en helsida i Expressen om hur skivindustrin nu börjar lobba för ytterligare förlängning av upphovsrätten. “I graven behöver Elvis ingen upphovsrätt” var rubriken (bakgrunden är nämligen att inspelningar med Elvis, snart även med annan tidig rock och pop, är på väg att bli fria). Nu tar även den mycket respekterade yttrandefrihetstidskriften Index on censorship ton, med artikeln “Elvis has left the building - time to free his works too“, publicerad i senaste numret.
Vad artikeln tillför är främst ett fokus på hur en förlängd upphovsrätt lägger hinder i vägen för offentliga arkiv. Gammal musik och litteratur som inte längre säljs har ändock inte sällan upphovsrättsinnehavare i form av arvingar som måste ge tillstånd för publicering. Ett mycket vanligt problem är att dessa är svåra att få tag på eller helt enkelt vill behålla exklusiva rättigheter för sig själva, så att en massa kultur otillgängliggörs.
Brewster Kahle från mastodontprojektet the Internet Archive berättar hur de vill lägga ut en halv miljon gamla 78-varvar-skivor på nätet – varav de flesta i praktiken saknar kommersiellt värde idag – men att det projektet skulle omintetgöras av den förlängda upphovsrätt på inspelningar som IFPI har börjat lobba för.

“A couple of these tracks may be of commercial value,” says Kahle, but in leaving sound recordings under copyright, “we are taking away all of early 20th century culture from our use. We will subject our children and grandchildren to only listening to the current pop hits and not being able to learn from the past.”

Intressant nog när jag skriver detta, så shufflar iTunes fram ett spår från KLF:s legendariska platta Chill Out från 1993. Och inte vilket spår som helst, utan Elvis on the Radio, Steel Guitar in My Soul. Faktum är att en hel Elvis-låt (In the ghetto) där samplats för att integreras som en del av världens nästan första och kanske bästa ambient-verk. Som tidigare konstaterats på Copyriot är The KLF:s samplande ett praktexempel på “poaching” (i kontrast till “culture jamming”).
I höst kommer tributskivan The KLF vs. Germany!

Neben anderen machen Toktok + Autotune, Tobi Neumann, Ricardo Villalobos, Justus Köhncke + Andreas Dorau, Tocadisco, Deichkind und Bela B. mit. … Bill schreibt die Linernotes und die Jungs stellen uns exklusives Bildmaterial zur Verfügung.

På sajten finns även ett nytt statement från The KLF (de finns än, de har bara lämnat popmusikkulturen…), med bakgrund av att folk som en gång var deras studiomusik har försökt hävda upphovsrätt på deras låtar i efterhand.

Sajten “No Name No Slogan” har ett spännande konsumenttest, som aktualiserar frågor kring Digital Rights Management, den eviga återkomsten och överbestämning.

Bloggen Marginal Revolution gör ett intressant påpekande gällande en utveckling inom P2P-kriget. Två traditionellt motsatta intressen börjar numera att bli allierade: Franska staten och Hollywood.
Traditionellt sett har Hollywood varit dödsfiender med fransk kulturprotektionism med dess kvoter för exempelvis andelen utländska filmer som får visas på biografer. Men de statliga försöken att sätta upp farthinder för kulturen vid nationsgränserna kringgås naturligtvis av P2P-nätverken, där fransmännen i stället får möjlighet att tillgodogöra sig film och musik utan hänsyn till ursprungsnation. Följden blir en ganska febril fildelning. Fransmännen tankar olagligen hem en miljon filmer per dag. Det är fyra gånger fler än den legala försäljningen, och piratkopieringen antas främst gälla Hollywood-film.
Frankrike har på senare tid snabbt försökt med hårdare tag mot piratkopieringen. Detta, menar Marginal Revolution, ska inte ses som ett sätt att värna amerikanska upphovsrättsindustrins royalties. Snarare ser franska staten att de inte kan hålla amerikansk kultur ute så länge de inte stävjer den oberoende kulturdistributionen på Internet.
Nationalistisk kulturprotektionism går numera hand i hand med medieindustrin. För en gångs skull enas Frankrike och USA kring en kulturpolitisk fråga, om än av helt olika skäl. De ena vill värna en nationell identitet, de andra sina exportinkomster. Upphovsrättens är deras gemensamma redskap.

Marginal Revolution ger också en alternativ delförklaring till att Sydkorea blivit världens främsta piratland: förutom att landet har fört en Internetvänlig politik, så har de även i likhet med Frankrike tillämpat strikta kvoter för att hålla utländsk film borta, så att P2P-nätverken har blivit enda återstående källa.

• Vox Vulgaris har lagt upp ett par spår från CD:n The shape of medieval music to come som MP3. Medeltida musik fast ärligt förankrad i nutiden.
  
• Der Plan med frontfiguren Moritz R® var en gång Neue Deutsche Welle-pionjärer i punkens kölvatten. Nu har de släppt ett nytt album som inkluderar den enormt charmiga electropoplåten Copyright Slavery vars musikvideo ligger på nätet och bara måste ses (Kallisti-äpplen som spränger patentkontor – kan det bli snyggare?) Der Plan är nu månadens artist på Piratbyrån.

Tillåt mig att bara en än gång till återkomma till det tidigare kommenterade och excerpterade temanumret om Deleuze från tidskrifterna Glänta och Aiolos (så många som googlar sig med Deleuze bland söktermerna verkar det trots allt finnas ett intresse).
Allra sist i häftet återfinns en mycket tät text rubricerad Från kaos till hjärna, en nyöversättning hämtad ur Vad är filosofi? som Gilles Deleuze skrev med Félix Guattari 1991. Den kan sägas utgå från konstens, vetenskapens och filosofins gemensamma grund i ett heraklitiskt kaos, mot vilket vi upprättar åsikter som ett skyddande parasoll. Men inga av dessa tre tänkandeformer står i något enkelt förhållande “för” eller “emot” kaoset eller åsikterna. En svepande och uppryckande text som berör kärnområden inom ontologi, estetik och etik. Här finns utdrag ur Från kaos till hjärna.

Satte mig i Almedalen med datorn eftersom jag hört ryktas att det skulle finnas ett gratis WLAN där. Visst fanns det en hotspot, men den ledde inte längre än till en sida för inloggning och betalning. Fånigt. På kortare tid än det skulle ha tagit mig att betala 29 kronor för en kvarts internettillgång (hutlöst dyrt!) med kreditkort, har man traskat de 50 metrarna in i det nybyggda bibliotekets foajé, där det bjuds på gratis trådlöst Internet av högsta klass. Bara ärkeidioter kan ju betala lycksökarföretaget i parken. För en dryg månad sedan prisades här Linköpings bibliotek som gör samma sak, med konstaterandet att ett par rejäla fria nätverk i en mindre stad effektivt borde slå undan fötterna på försöken att ta betalt för trådlöst Internet. En eloge till Visby stadsbibliotek och högskola!